Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
Jag blev inte vuxen för att fortsätta få livet dikterat av föräldrar, men det verkar inte ha blivit bättre än så. Många som skaffar barn blir som besatta av att lägga all tid och kraft på ungarna. Och visst. Men även av oss andra förväntas förståelse, intresse och anpassning.
Du vet hur nikotinister på jobbet förr kunde ta rökrast stup i kvarten utan att andra fick samma chans till andningspaus? Föräldrarna är de nya rökarna. Det är förbluffande hur många kvartssamtal, tidiga idrottsaktiviteter och sena förskolelämningar som går in på en vecka. Att förvänta sig att heltidsarbetande småbarnsföräldrar arbetar en normal arbetsdag känns totalt tabu i det här småbarnstyranniet till samhälle. Och gör man misstaget att försöka småprata styr de allt som oftast konversationen till ämnet ungar och spännande fakta som att de pottränar eller sagt något så tokigt.
Och att arbeta hemifrån, som blivit allt vanligare i tjänstemannasektorn efter pandemin, passar förstås de här familjerna kanon. Nu pressar många krafter på för mer distansarbete. Samtidigt kommer unga – som växte upp isolerade under pandemin och känner sig ensamma i högre grad än andra åldersgrupper – ut i arbetslivet utan att knyta band till sina kollegor. Steg för steg rör vi oss mot ett konservativt samhälle av starka kärnfamiljer, och, tja – inte mycket annat.
Steg för steg rör vi oss mot ett konservativt samhälle av starka kärnfamiljer, och, tja – inte mycket annat.
För föräldrar är inte bara föräldrar, de är det i så hög grad. Det så kallade ”intensiva föräldraskapet” kommer med goda intentioner, men riskerar att landa snett. Mammor och pappor ägnar redan mer tid med barnen än förr, men känner ändå ständigt ökande krav. Som Johanna Frändén tidigare konstaterat (DN 18/4): ”vittnesmålen från svenskor på gränsen till mammanbrott är många”.
Det blir tydligt hur uppskruvade de självpåkallade kraven är i SVT:s serie ”Mammor”, som följer fem underbara influerare och poddare och deras kamp för att få ihop vardagen som föräldrar. Trycket lättar lite när Julia Frändfors, en av mammorna, i första avsnittet tar avstånd från folk som gör föräldraskapet till hela sin värld: ”Alltså folk föder barn och sedan blir de besatta av att de har fött barn. Det är hela deras identitet. Man bara: du är inte unik”, säger hon. Preach.
Frändfors tar en drink, sminkar sig inför en AW och förklarar att hon just då valt att missa sin sons första förskoleavslutning. I ett senare avsnitt berättar hon att hon då och då behöver tre dagar utan barnansvar, och åker iväg på en festival. Go off, queen!
Om fler föräldrar tog efter, och ibland prioriterade sig själva – och sina kollegor – framför barnen, skulle vi alla må bättre.
Läs mer:
Max Hjelm: Kondomskatten i Kina blottar något vidrigt
Max Hjelm: Kulturprofiler kan inte skylla allt på regeringen
