Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Bakslaget för Republikanerna markerar början till slutet på en tioårig epok av inrikespolitisk dominans för Donald Trump. Men det är oundvikligt att en försvagad Trump även påverkar USA:s ställning i världen.
En omedelbar följd blir att när Trump i november och december kanske träffar sina kinesiska och ryska kollegor Xi Jinping och Vladimir Putin vid Apec-toppmötet i Shenzhen och G20-mötet i Miami lär han framstå som en lame duck. Och det kommer han att förbli under de dryga två år som han sitter kvar i Vita huset.
När Trump höll sitt sista tal före valdagen sade han att USA befinner sig i en gyllene era:
– Vi har ett land som vi kan vara stolta över igen. Under fyra år (Joe Bidens presidentperiod, DN:s anm) skrattade andra ledare åt oss, som om vi var dumma. Men de skrattar inte längre.
Denna självgoda bild strider mot vad som visas av rader av undersökningar, bland annat Pew Research Center och Gallup: USA betraktas med skepsis och har mycket lågt förtroende i en stor del av världens demokratier. Praktiskt taget alla europeiska regeringsledare ser Trump som en destabiliserande aktör. Ingen litar längre på att USA är en pålitlig allierad.
Den tunga valförlusten bekräftar också att en växande del av USA:s väljare – inklusive många republikaner – betraktar Trump som en katastrof för landet. Listan är lång över de saker som har dragit ner stödet för det republikanska partiet, och flera är utrikespolitiskt relaterade: Trumps kontraproduktiva handelskrig, det förfelade kriget i Iran, det obetingade stödet till Israel, den hejdlösa korruptionen kring Vita huset, sveket mot Ukraina och den märkliga omfamningen av Vladimir Putin.
Trump har med sitt slagord ”America First” ofta kallats isolationist. Men det rimmar inte med alla de utländska aktiviteter som – utöver alla ombyggnadsprojekt i Washington DC – har präglat Trumps andra presidentperiod: strafftullarna, gullandet med Putin, kriget mot Iran, bortförandet av Venezuelas ledare Nicolás Maduro och hoten mot Grönland och Kanada.
Flera av dessa åtgärder var direkta orsaker till att inflationen späddes på och att bensin- och dieselpriserna for i höjden. I vanlig ordning var det ekonomin som toppade de amerikanska väljarnas lista över viktiga frågor. Men många kunde se kopplingen mellan Trumps utrikespolitik och deras ekonomiska umbäranden.
Hur valförlusten kommer att påverka Trumps utrikespolitiska agerande är för tidigt att slå fast. Att kongressens båda kamrar från januari kontrolleras av Demokraterna ändrar inte på det faktum att det är presidenten som sköter USA:s utrikespolitik. Som överbefälhavare har han också möjlighet att stationera militära styrkor var han vill, till exempel i området kring Persiska viken.
De flesta amerikaner stöder Ukrainas kamp för överlevnad och ogillar Trumps hejdlösa flirt med Putin.
Men presidenten får inte förklara krig utan att kongressen ger klartecken. Det har Trump hittills inte brytt sig om. Tillsammans med Israel har han gått i krig mot Iran. Men kongressen har ett mycket konkret maktmedel: budgeten och pengarna. Kongressen kan helt enkelt sluta betala för Irankriget, som hittills redan beräknas ha kostat USA:s skattebetalare motsvarande närmare 400 miljarder kronor – ett belopp som försvarsministern Pete Hegseth anklagas för att ha mörkat.
I vilken mån det kommer att påverka planerna på att återuppta bombanfallen mot Iran lär stå klart under den närmaste tiden. Valutgången visade svart på vitt hur djupt impopulärt kriget i Iran är, särskilt som det bröt mot Trumps gamla vallöfte om att inte ge sig in i nya krig.
Det är inte heller självklart hur politiken gentemot Ryssland och Ukraina kommer att påverkas av valutgången. De flesta amerikaner stöder Ukrainas kamp för överlevnad och ogillar Trumps hejdlösa flirt med Putin. Men Trump har så starkt surrat sig fast vid Putins linje, att det är Ukraina som måste ge upp territorier och suveränitet, att det är svårt att se hur han ska kunna ändra sig. I så fall är det första han måste göra att sparka kompisen Steve Witkoff och svärsonen Jared Kushner – båda med grumliga affärsintressen i Ryssland – från uppdragen som förhandlare med Moskva.
Det blir upp till den hittills passiva kongressen att driva igenom ett beslut om skärpta sanktioner mot Ryssland och att återuppta det indragna militära stödet till Ukraina. Valutgången ger kongressen en mer proukrainsk sammansättning. Men för att övervinna Trumps veto krävs ett beslut som går tvärs över partilinjerna.
Läs mer:
Smällen mot Trump – så kan Demokraterna påverka politiken nu
Karl Dalén: En demokratisk segervåg svepte över USA