Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Att armenierna på detta sätt har tagit tillbaka en liten bit av sin suveränitet är ett uttryck för att Rysslands grepp över den sydkaukasiska republiken är på väg att försvagas.
Men det lilla Armenien är fortfarande utsatt för grannarnas övermakt. När jag kastar en blick på inresestämpeln i passet är det något som saknas. Efter en stund förstår jag vad det är. Förr pryddes stämpeln av armeniernas heliga berg Ararat. I huvudstaden Jerevan är det 5 100 meter höga bergets snöklädda toppar en ständigt närvarande utsikt. Till armeniernas stora sorg har Ararat sedan drygt hundra år varit beläget på den turkiska sidan av gränsen.
Det går inte att göra mycket åt. Men att passpolisen sedan den 1 november inte längre trycker dit en stämpel med bergets bild är ett politiskt beslut.
I grannlandet Turkiet, liksom i Azerbajdzjan, tolkas varje armenisk påminnelse om Ararat som ett territoriellt anspråk. De båda regeringarna har krävt att berget ska tas bort från de officiella stämplarna. Annars ingen normalisering med Armenien.
Premiärminister Nikol Pasjinjan har gett efter, med motiveringen att han vill säkra freden med Azerbajdzjan efter årtionden av etnisk rensning och krig.
Beslutet ledde till ilskna protester från de många armenier som betraktar Ararat som en bärare av nationens identitet.
Det är oklart vad som händer i andra fall där Ararat förekommer, till exempel Armeniens statsvapen och landets sedlar.
En liten tröst är att landets världsberömda konjak fortfarande heter Ararat och att flaskorna pryds med en bild av berget.
Läs mer:
”Hur kan man sluta fred med någon som vill döda oss?”
Här kan du registrera dig för nyhetsbrevet från Världen-redaktionen
