Den 21 november 2024 kan bli ett märkesdatum för militärhistoriker. Detta förutsatt att det stämmer att en ICBM, det engelska kortnamnet på en interkontinental ballistisk robot, för första gången har använts av Ryssland mot Ukraina.
Men mer än så: det skulle också vara första gången som en ICBM över huvud taget har satts in i ett krig.
Eller så var det ingen historisk dag. Uppgiften är nämligen inte bekräftad. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj förklarade visserligen att roboten hade ”kännetecknen” på en ICBM.
Men en icke namngiven USA-källa sade enligt CBS News att den robot som sköts mot Ukraina på torsdagsmorgonen var en ballistisk robot, men att det inte var en interkontinental sådan.
Det låter inte orimligt. Interkontinentala ballistiska robotar har enligt definitionen en räckvidd på minst 5 000 kilometer. Den ballistiska roboten mot Dnipro avfyrades enligt det ukrainska flygvapnet från den sydryska regionen Astrachan vid Kaspiska havet, det vill säga från närmare 1 000 kilometers håll. Det kan därför lika gärna handla om en medeldistansrobot, som definieras som en vapenbärare med räckvidd mellan 500 och 5 500 kilometer.
Det är inte så troligt att det handlar om ett första steg mot ett kärnvapenkrig.
Strategiska robotar av ICBM-typ är avsedda att bära kärnvapenstridsspetsar, inte konventionella sprängladdningar (som den på torsdagen avfyrade roboten var laddad med). Och som namnet ”interkontinentala” antyder ska de kunna nå till andra världsdelar.
Det är framför allt dessa vapen som de nukleära supermakterna USA och Sovjetunionen förlitade sig på för att uppnå vad som under det kalla kriget kallades för MAD, Mutual assured destruction (”ömsesidig garanterad förstörelse”). Syftet var att avskräcka båda parter från att använda massförstörelsevapen mot varandra, eftersom varje kärnvapenangrepp kommer att besvaras med ett motangrepp som leder till en förstörelse av allt mänskligt liv på jorden.
Ryssland har under tre års fullskaligt anfallskrig bombat ukrainska städer och infrastruktur med mängder av ballistiska kortdistansrobotar av typ Kinzjal och Iskander. Men nu ska alltså Ryssland ha satt in en långdistansrobot – eller medeldistansrobot – under beskjutningen av den ukrainska storstaden Dnipro.
Det är inte så troligt att det handlar om ett första steg mot ett kärnvapenkrig. Däremot är det ett sätt för Kreml att reagera på att USA, Storbritannien och Frankrike sedan några dagar tillåter Ukraina att skjuta med västliga robotar mot mål djupt inne i Ryssland.
Det finns mycket som talar mot att Ryssland kommer att använda ICBM
Det följer på det steg som togs i tisdags då Vladimir Putin signerade en reviderad kärnvapendoktrin, som sänker tröskeln för när Ryssland kan gå till angrepp med atomvapen. Från och med nu kommer även ett angrepp med konventionella vapen från ett icke-kärnvapenland med stöd av ett kärnvapenland vara en grund till att svara med kärnvapen.
Ett skäl för Ryssland att börja använda robotar med längre räckvidd är att de Atacms- och Storm Shadow-robotar som Ukraina nu får använda mot ryska mål inte når längre än omkring 300 kilometer. Astrachan ligger långt utom räckhåll för de västlevererade vapnen.
Det finns mycket som talar mot att Ryssland kommer att använda ICBM, särskilt i större skala. Ett skäl är kostnaden, som är på flera miljoner kronor per robot. Ett annat är att Ryssland har ett begränsat antal ICBM, och de flesta av dem är knutna till de strategiska robotstyrkorna och är försedda med kärnstridsspetsar.