Under större delen av de två år som har gått sedan Hamas genomförde sin mordiska räd in i Israel och tog hundratals människor som gisslan har USA låtit Benjamin Netanyahu göra ungefär vad han vill. Under lång tid satte ingen USA-president ned foten när Israel besvarade terrordådet den 7 oktober 2023 med vad en övervägande världsopinion fördömde som grovt övervåld.
Inte ens den tilltagande förstörelsen av Gaza och massdödandet av palestinier fick president Joe Biden och därefter Donald Trump att tala klarspråk till Israels regering. Förrän de senaste veckorna.
Inte för att amerikanska ledare har gjort sig kända för att måna överdrivet mycket om palestinska liv: Trump har till exempel själv flirtat med tanken på att tömma Gazaremsan på palestinier för att där bygga en ”riviera” med nya bosättningar och lyxhotell. Och han har hotat Gaza med ”total förintelse” om Hamas inte släpper alla gisslan.
Det finns en rad skäl till att Trump har vänt på klacken, från villkorslöst stöd till Israels regering till att sätta tryck på Netanyahu. En viktig faktor är att ingen har kunnat undgå att se grymheterna i Gaza. Det har gradvis urholkat amerikanernas stöd för Israels krig i Gaza, även bland republikanska väljare.
En viktig sak för Trump har varit att hålla den mest trogna delen av sin väljarbas på den yttersta Maga-kanten på gott humör, alltså den falang som så intensivt motsätter sig att USA engagerar sig i utländska krigsföretag.
En av dem är Trumps tidigare chefsstrateg Steve Bannon, som har välkomnat presidentens ”briljanta medlingsinsats”. Trump, menar han, har med sitt stilleståndsavtal lyckats avvärja Netanyahus försök att dra in USA i ett nytt storkrig i Mellanöstern.
”Netanyahu försöker se entusiastisk ut där han sitter mellan Steve Witkoff och Jared Kushner (Trumps rådgivare), men det är så en kapitulation ser ut”, sade Bannon på sin sajt War Room. Och han fortsatte:
”Inget av vad Netanyahu ville – att två miljoner palestinier drivs ut till Sinaiöknen för att dö, ett stopp för en tvåstatslösning, en kolonisering av Samarien och Judéen (Västbanken) – kommer att inträffa”.
Netanyahus tygellösa krigsåtgärder började hota USA:s övergripande intressen i regionen och i världen. Som Aluf Benn, chefredaktör för den israeliska dagstidningen Haaretz, skriver: USA kan inte låta Israel diktera den amerikanska politiken i Mellanöstern.
I det avseendet bryter inte Trump mot tidigare amerikanska presidenters agerande, när de stoppat Israel från att gå för långt i sina planer på att expandera eller bita sig fast vid grannländers erövrade territorier (även om just Palestina har varit ett undantag). Och nu liksom tidigare har USA ett antal andra viktiga partners att ta hänsyn till – inte minst de rika arabstaterna vid Persiska viken.
Under det senaste året har Israel gått till attack mot sex länder i Mellanöstern: Libanon, Syrien, Iran , Irak, Jemen och senast Qatar.
Bombningarna mot Irans kärnenergianläggningar var inte speciellt uppskattade i Vita huset. Trump deltog i till slut i bombningarna, men satte stopp för Netanyahus idéer att gå så långt som att störta regimen i Teheran och avslutade kriget med ett stilleståndsavtal efter tolv dagar.
Men det var Israels bombattack den 9 september mot Hamas förhandlingsdelegation i Qatar som förmodligen var den utlösande faktorn bakom Trumps sinnesförändring. Den olje- och gasrika gulfstaten är en av USA:s viktigaste allierade i Mellanöstern och hyser den största amerikanska militärbasen i regionen. Trump har också affärsintressen i Qatar, och fick nyligen ett Boeing 747‑flygplan från regeringen i Qatar värt 400 miljoner dollar, som är tänkt att användas som Air Force One för Trump.
Det var över gränsen för vad Trump kunde tåla, och reaktionen från Washingtons sida var irriterad. Utrikesminister Marco Rubio förklarade att Trump ”inte var glad” över attacken. Visserligen bedyrade Rubio att ”attacken inte kommer att förändra grunden för vår relation med israelerna”. Men i verkligheten gjorde den just det.
Det är därför Netanyahu av Trump har tvingats att stoppa kriget utan att den israeliska regeringens krigsmål – Hamas fullständiga eliminering – har uppnåtts.
