Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Under Trumps drygt tioåriga politiska karriär har parollen ”America First” varit hans främsta riktmärke. Men sedan den före detta dokusåpakändisen återkom som president för en andra period har slagordet fått en ny innebörd. Hans anhängare i MAGA-rörelsen föreställde sig att de två orden betydde ett stopp för de ”ständiga krig” som USA gett sig in i under de senaste 25 åren.
Men det blev tvärtom, även om en del tror på Trumps påståenden om att han avslutat åtta krig. Trump har omtolkat ”America First” från inåtvändhet till en krigisk och imperialistisk idé, där det internationella regelsystemet kastas på sophögen och tidigare vänner och allierade görs till fiender.
Hans nya tullkrig mot EU säger att Trumps paradord snarare borde vara ”Amerika ensamt”.
Inrikespolitiskt har Trump under sitt första år i Vita huset agerat ungefär som många förutspådde och gjort vad han utlovade. På sin första dag som president benådade han 1 500 av de som dömts för den våldsamma stormningen av USA-kongressen fyra år tidigare.
Sedan har han i rask takt rensat ut förvaltningen på oberoende och kompetenta tjänstemän och ersatt dem med personer som utsetts främst på grund av sin lojalitet. Det har gjort honom mer gränslös och att han möter färre hinder för sitt handlande.
Han har tagit hämnd på sina politiska motståndare. Han har trappat upp jakten på invandrare och ökat utvisningarna. Han har skickat in militär i flera av USA:s stora städer för att slå ned protester mot migrationspolitiken.
Däremot har Trump inte uppfyllt förhoppningarna hos de många väljare som röstade på honom i tron att han skulle förbättra deras ekonomiska situation. Det har fått förtroendet för honom att stadigt sjunka under det första året i Vita huset.
För första gången finns det tecken på att ett motstånd mot Trump börjar ta fart, såväl i omvärlden som i det hittills undergivna republikanska partiet. Det kan få följder i höstens så kallade mellanårsval, då Republikanerna riskerar att förlora sin majoritet i kongressens representanthus. Om det sker får Trump svårare att driva igenom sin agenda.
Att Trump i så hög grad skulle vara upptagen av världspolitiken var det få som väntade sig . Men det blev ingen överraskning att han skulle gå i den riktning han gjort, att driva fram en försvagning av Nato. Trump har många gånger signalerat att han inte ser något värde – för USA och sig själv – i att den västliga försvarsalliansen finns kvar.
I början av december 2025 lanserade Trump USA:s nya nationella säkerhetsstrategi. Där formuleras öppet en rå maktsträvan, utan några spår av liberala ideal eller av att USA ska sträva efter en demokratisk värld.
En central del i strategidokumentet är att världsordningen ska likna 1800-talets, där stormakterna delar upp världen i intressesfärer. Där ingår också ”Donroedoktrinen”, som går ut på att USA ska fokusera på och ha ensamrätt över sin hemisfär – den amerikanska kontinenten. Vilket inte hindrar Trump från att hota att sätta in militären i mer avlägsna länder.
Med Trumps krav att USA ska annektera Grönland har hans hot fått en dramatisk innebörd för Nato. Alla inser att en amerikansk erövring av Grönland är slutet på den nordatlantiska pakten. Det gör även ledarna i Kreml. En upplösning av Nato vore ett önskescenario för Putin eftersom en enad västvärld är det största hindret för en rysk erövring av Ukraina och för hans ambition att expandera Rysslands inflytelsesfär.
USA inledde året – som markerar 250 år av republikens existens – med att den 3 januari landsätta militära specialstyrkor till Venezuela för att gripa landets ledare Nicolás Maduro och föra honom till ett häkte i New York. Det blev dock inget regimskifte, utan Trump är nöjd med att ha kvar diktaturen, som nu är foglig.
En dryg vecka senare var USA en hårsmån från att gå till militärt angrepp mot Iran. Trump backade ur i sista stund. Det fanns ingen given USA-lojal ledare att installera som ersättning för ayatolla Ali Khamenei.
Att länder som Venezuela och Iran ska styras av folkvalda regeringar är inte något eftersträvansvärt för Trump. Det som räknas är amerikansk makt och kontroll.
Det är ett beteende som skadar USA:s anseende i världen. Det ger också legitimitet för andra stormakter att agera likadant. Vad finns där att inte gilla för Putin och Xi Jinping?
Läs mer:
Så kan stormakterna dela upp världen mellan sig
Även under 2026 får vi leva i skuggan av Donald Trump
