Ukrainian spring
Verk av Valentyn Silvestrov, Arvo Pärt, Astor Piazzolla m fl
Solist: Gidon Kremer
Kremerata Baltica
Scen: Konserthuset, Stockholm
Ukrainas koppling till europeiskt kulturarv har manifesterats med poesi, dans och musik under de senaste veckorna i Stockholm. Tolv evenemang har tillägnats lika många dödade konstnärer och artister i det pågående ryska anfallskriget. Festivalens final i Konserthuset framfördes till minne av Kievoperans dirigent som omkom förra våren i ett ryskt granatanfall.
Den lettiske stjärnviolinisten Gidon Kremer öppnar med ett solistiskt rekviem för Ukraina, ursprungligen tillägnat offren för invasionen av Krim. På det en judisk sorgesång, en kaddish, i duett med den sublime ukrainske vibrafonisten Andrei Pushkarev.
Mild melankoli i melodisk moll präglar hela denna innerliga konsert med Kremerata Baltica – stråkorkestern och Gidon Kremers skapelse, tillkommen till hans 50-årsdag 1997. I dag vida berest och flerfaldigt Grammynominerad. Kremeratan har under alla år med sin maestro förblivit ung och öppnat omvärldens öron för många musikaliska magiker bakom den forna järnridån. Arvo Pärt, förstås, liksom dennes ukrainske motsvarighet Valentyn Silvestrov.
Också han utan åthävor men mjukare, som i den sammetslena aftonserenaden ur ”Silent music” där Silvestrovs stråkar lyser som det mystiska ljuset i Stefan Johanssons nattliga måleri. Lika intim och omslutande är den uppmärksammade litauiskan Raminta Serksnyte i ”This too shall pass”, komponerad just för Kremer och hans Kremerata.
Den starka körtraditionen i Baltikum tycks gå igen i deras täta men samtidigt transparenta stråkklang som lockar fram melodiken hos deras kompositörer. Här bidrar ukrainska Bohdana Frolyak med en världspremiär. Tre statuariska sångerskor i anslående svartvitt flätade skönt skavande melismer över stråkarnas svävande, svajiga glissandon. Mystiskt och mycket vackert.
Och efter en starkt återhållen dynamik kommer Kremer och hans Kremerata till slut loss i ett par av Piazzollas paradnummer med sväng och klös.
Läs fler konsertrecensioner och fler texter av Camilla Lundberg