Bredängsparkens stora öppna gräsyta kantas av träd som precis är i färd med att slå ut. Platsen brukar vara ett vattenhål för barnfamiljer, men denna majdag är det ännu lite för kyligt för att vara riktigt lockande för parkhäng.
När DN är på plats vandrar Sandra Öhman genom området tillsammans med hunden Nala.
– Jag har bott här i tolv år. Det händer saker, bland annat har det varit en brand i en lägenhet ovanför min. Men Bredäng är ju fint. Vi har naturen här omkring och en fotbollsplan. Jag känner mig trygg här, säger hon, men berättar att det inte finns något direkt utbyte med Mälarhöjden.
Bredäng får ofta dras med bilden av att det är en stadsdel med sociala problem och en tydlig närvaro av kriminella gäng. Men detta är inte en bild som de boende själva fullt ut delar.
– Det som händer med våld och så… jag har aldrig sett det. Det finns en del ungdomar som klär sig lite i luva och så, men de stör inte mig, säger en medelålders man som vill vara anonym.
Katherine Karlström flyttade till Bredäng för två år sedan och har blivit positivt överraskad.
– Det finns jättefina promenader här omkring där jag och min närmaste vän brukar gå med barnvagnarna. Jag har faktiskt inte märkt någonting av gängen och har aldrig haft problem att gå från tunnelbanan och hem. Det känns ju som det viktigaste, att man känner sig säker, säger hon.
En man i 30-årsåldern går också med en barnvagn en bit bort, tvärsöver gräset mellan huslängorna i Bredäng. För honom är tillgången till den vackra naturen i området viktig. Och trots att Mälarhöjden ligger så nära är området inget direkt utflyktsmål.
– De har ju inte så mycket. Det är ju inte så många fikaställen där, medan det finns massor med ställen i Bredäng. Det verkar inte finnas så mycket att göra i Mälarhöjden, så vad ska jag göra där?
Nikolaj Jesper Cyon har tidigare bott i Tensta och flyttade till Bredäng för fyra år sedan. Han berättar att en skillnad mot Tensta är att man inte har känslan av att man sticker ut som infödd svensk i Bredäng, där drygt 60 procent har utländsk bakgrund. I Tensta är motsvarande siffra 90 procent.
– I Tensta hörde jag ju skottlossning. Det har jag inte hört här. Jag trivs ganska bra. Jag tycker att det är ganska bra att ha barn här. Det finns bra grönområden, säger han.
Bilden av att de två områdena inte har något socialt utbyte bekräftas även av personer som DN talar med i Mälarhöjden.
I en trädgård i den skira majgrönskan står Teresa Oscarsson och klipper ner några buskar. Liksom hos andra boende i Mälarhöjden är kontrasterna med den närbelägna stadsdelen Bredäng uppenbar för henne.
– Vi har bott här i 30 år, men vi känner ingen i Bredäng. Det finns noll utbyte mellan stadsdelarna.
Tiden när hennes barn fortfarande bodde hemma var ibland lite av ett undantag, berättar Teresa Oscarsson vidare.
– Då var de ju runt hos kompisar på olika ställen och då blev det ju mer naturligt utbyte. Men nu känner vi ingen som bor i Bredäng. Så vad ska vi där att göra?
Mellan de ståtliga villorna i de centrala delarna av Mälarhöjden går Helena Doyon en promenad med sin hund Alice.
– Det är lite småstadskänsla. Jag är intresserad av kultur, och det är unikt att kunna ta tunnelbanan direkt in till innerstaden till Berwaldhallen eller vad det kan vara. Sen kommer jag tillbaka hit och det härliga lugnet, säger hon.
Helena Doyon är fullt medveten om den socioekonomiska klyftan mellan de två områdena, och minns att skolorna för många år sedan hade ett projekt för att elever i de två stadsdelarna skulle mötas.
– De hoppades väl på ringar på vattnet där, men det blev ju inte så bra, vill jag minnas. Jag känner mig lite främmande där. Det är inte så att man tycker illa om Bredäng, men jag känner mig inte som dem som är där.
Mattias Ahlstedt bor ett par kilometer bort i Örnsberg och är i Mälarhöjden på en promenad med barnvagnen.
– Det är ju ingen gated community-känsla här direkt. Man är ju aldrig rädd när man är här, säger han om villakvarteren.
Läs mer:
Grafik: Så ser skillnaderna ut där du bor
Miljonprogram kontra trävillor i Söderort: ”Noll utbyte mellan stadsdelarna”
