Femteklassarna Holger Cosmo, Agnes Carlsson och Lea Lundmark kastar sig ner på en träbänk och hjälper varandra att ta av sig skydd och galler.
Det är eftermiddag i Mälarhöjdens ishall i Stockholm och en skolklass från Mälarhöjdens skola har precis fått känna på hur det är att åka skridskor i full hockeymundering.
– Först var det lite konstigt, men det var också väldigt skönt för när man ramlade så kände man det knappt, säger 12-årige Holger Cosmo.
Agnes Carlsson 11, fyller i:
– Jag har åkt skridskor ganska många gånger innan men då var det konståkningsskridskor, och det är ju lite annat.
Vad var svårast?
– Det var att bromsa. För när jag bromsade snurrade jag bara runt eller trillade.
Och vad var roligast?
Jämngamla Lea Lundmark svarar:
– Det var att nog att åka fort och sen ramla och glida, det var jättekul!
Ingen i den unga trion spelar hockey eller åker skridskor på fritiden.
Det är just sådana barn som Svenska ishockeyförbundet och Stockholms stad hoppas nå i jättesatsningen ”Fler på is”, som rullat i gång kopplat till pågående hemma-VM.
Med i projektet är även Fritidsbanken, en ideell organisation som samlar in och lånar ut sportartiklar, Stockholms ishockeyförbund och VM-organisationen.
Det primära syftet är att få barn i rörelse.
– Vi vill bidra till folkhälsan, säger Sofie Wallin, utvecklingsansvarig och projektledare vid Svenska ishockeyförbundet.
– Sen vill vi också att det ska vara naturligt för alla att åka skridskor. Att det ska bli en självklarhet. Det är en del av det svenska kulturarvet att dra på sig ett par skridskor och kunna åka.
Förbundet och kommunen lägger 1,3 miljoner kronor var i projektet under en tvåårsperiod.
Förhoppningen är att nå 50 procent av alla skolelever, 7–13 år, i Stockholms stad – genom en rad olika aktiviteter.
Det handlar dels om just det som pågår bakom plexiglaset i Mälarhöjdens ishall, där en kontrakterad instruktör från Fritidsbanken lär barn att stanna, vända runt, hantera klubba och puck. Dels om så kallad street hockey, där barn och unga får testa hockey på raster och fritids, liksom i Kungsträdgården 21–25 maj.
Skolklasser får även ansöka om att se VM-matcher på plats i Avicii arena. Och föreningar kopplade till projektet får hjälp att starta vad man valt att kalla ”easy hockey”.
– Det är en lättare och mindre tidskrävande form av ishockey som du kan börja med lite senare. Kanske hittar du ett intresse när du är 10, 11, 12 år, då ska möjligheten finnas, säger Sofie Wallin.
Skolor kan också använda sig av ett digitalt undervisningsmaterial, som tar sporten in i klassrummen.
– Vi har inspirerats av vad danskarna gjorde vid hockey-VM 2018, säger Patrik Tengwall, evenemangsstrateg i Stockholms stad.
– De tog fram ett utbildningsmaterial där man i olika skolämnen kunde jobba med hockeyrelaterade frågor. I matten kunde man räkna ut arean på en hockeyrink. Och i historia kunde man till exempel prata om hur sporten startade.
Erica From är biträdande rektor för mellanstadiet på Mälarhöjdens skola.
Hon är själv ”nybörjare” i hockey sedan fyra år tillbaka, och med på isen den här dagen.
Mälarhöjdens skola har ännu inte börjat jobba med utbildningsmaterialet, säger From:
– Men det går ju att få in hockeyn i många ämnen. Man kan till exempel titta på kvinnors roll i idrotten. Det har ju hänt ganska mycket där.
Att hon följde med femteklassarna till hallen var bland annat just för att inspirera unga tjejer, fortsätter hon:
– En del kan ha åkt lite grann förut, men nu vågade de åka baklänges och slänga sig på isen för att de hade skydden. Och det är det som är hela projektet också. Att man ska våga.
Såväl den biträdande rektorn som Ishockeyförbundets och kommunens representanter konstaterar att det i dag åks mindre skridskor i skolorna än tidigare, särskilt högre upp i åldrarna.
– Det blir utmanande för alla att ha egna skridskor, säger Erica From.
– Så därför är det här projektet superroligt, där du får hela kittet serverat.
Patrik Tengwall på Stockholms stad igen:
– Det (skridskoåkning i skolans regi) har gått ner. Det är inte så vanligt längre som det var förr.
Vad beror det på?
– Det är nog en kombination av flera saker.
– Dels är kulturen inte riktigt samma som när jag var ung, att på vintern åker man skridskor och skidor. Dels handlar det om att många kommer från andra kulturer och då inte har det med sig. Sen kan det handla om ekonomi och att man inte har utrustning.
Kommunens mål är inte att alla barn ska bli hockeyspelare, fortsätter Tengwall och skrattar till.
– De får gärna bli hockeyspelare men från stadens sida kan de lika gärna bli något annat bara de rör på sig.
– Vad det handlar om är att driva vad vi kallar legacy-projekt i samband med stora evenemang. Så att de skapar ett bestående värde.
Svenska ishockeyförbundet hoppas dock att projektet ska ge ringar på vattnet – och sänka tröskeln in i sporten.
– Vi brukar säga att det är de som själva har ett hockeyintresse som väljer att sätta sina barn i ishockeyn, säger Sofie Wallin.
– Vår sport bedrivs bakom stängda dörrar i en ishall. Du behöver ha utrustning för att kunna testa. Många känner sig kanske också osäkra på vad det är för kultur som råder inom hockeyn. Men har man någon gång fått testa på det här blir kanske inte barriären för att komma in i en mer organiserad föreningsverksamhet lika hög.
På bänken inne i hallen suktar Holger Cosmo, Agnes Carlsson och Lea Lundmark efter mellanmål.
Dagen har varit rolig. Det är viktigt att få testa olika idrotter, säger Lea Lundmark, som på fritiden spelar handboll:
– Om man inte har något att gå till, då kommer man förmodligen mest sitta och skrolla på sin telefon – och det är ju väldigt ansträngande för ögonen.
Läs mer:
Gratis utlåning av sportprylar slår miljonrekord
