– Vi är vana. Vad som helst kan hända här, säger Essence, som bor två hus ned från adressen på Fremont Avenue där Vance Boelter övernattade ett par gånger i veckan, hos barndomsvännen David Carlson.
Essence, en medelålders kvinna med ursprungsamerikanska rötter, vill inte uppge sitt efternamn eller synas med sitt ansikte på bild. Hon säger till DN att vardagen i norra Minneapolis blir allt mer våldsam.
Grannskapet där Boelter brukade övernatta består av små enkla trähus med ruffiga tomter och bilar redo för skroten. Brooklyn Center, som området heter, är fattigare än genomsnittet, med en hög andel svarta och ursprungsamerikaner.
Essences son extraknäcker som vaktmästare i huset där Boelter hade för vana att övernatta, vilket tycks ha fungerat som något av ett vandrarhem för medelålders män i samhällets utkanter.
David Carlson, den misstänkte mördarens barndomsvän och hyresvärd, säger till DN att Boelter var en mångsysslare, som ofta verkade trött eftersom han arbetade extra som volontär för ett företag som forskar på ögon. Han gav sig ofta ut i natten för att skära loss ögonglober ur djurkadaver i väggrenen, berättar Carlson.
– Jag flyttade hit för två år sedan för att jag trodde att det skulle vara lugnare i stan, men jag behöver dra ännu längre norrut, till Brooklyn Park, säger Essence och syftar på förstaden där de framstående politikerna som Boelter misstänks ha skjutit i deras hem natten till lördagen.
På gatan utanför huset där Boelter övernattade står Rob Kuznia, en undersökande reporter från CNN som själv bor i Minneapolis sedan några år tillbaka. Han säger att staden fortfarande inte läkt efter mordet på George Floyd försommaren 2020, och de demonstrationer och den skadegörelse som följde i spåren av dådet.
Polisstyrkan som nu jagar Boelter är fortfarande decimerad, sedan antirasistiska demonstranter krävt att Minneapolis skulle strypa finansieringen av ordningsmakten som straff för kvävningen av afroamerikanen Floyd.
Under fyra år, från 2020 till 2024, tappade poliskåren 40 procent av sin personal och i fjol var den fortfarande 200 konstaplar kort, samtidigt som en brottsvåg tagit staden i besittning med i snitt tre larm om skjutningar per månad.
– Staden kämpar fortfarande med hur man ska hantera sin polis. Många poliser gick i pension eller flyttade. Styret i Minneapolis är hårt splittrat mellan progressiva och moderata demokrater, och så de konservativa på landsbygden utanför, säger Rob Kuznia till DN.
Inne i stadskärnan, vid Kapitolium, är det ödsligt på lördagskvällen. Abdirahman, en ung svart man som inte vill uppge sitt efternamn, säger att hans mamma egentligen förbjudit honom från att gå ut, så länge som polisjakten på Boelter är ofullbordad.
Dåden på politikerna är extrema. Men samtidigt rutin, antyder Abdirahman. För bara två veckor sedan, under skolavslutningsfiranden den 30 maj, skakades Minneapolis av en skjutning där en 20-årig man drog upp en pistol under sin somaliska särk och sköt en 19-åring och en 49-åring utanför Mariucciarenan vid University of Minnesota.
– Jag vet inte om vapenlagarna behöver bli ännu striktare, säger Abdirahman. Minneapolis är allt farligare.
Zachary Christopher, en sjukpensionär, rastar sin grannes jycke Bella utanför Kapitolium i skymningen. Han är ännu inte medveten om vad som hänt, eftersom han slängt ut sin tv.
– Nyheterna är så barbariska nuförtiden, säger Christopher.
