För tio år sedan sade amerikanska litteraturkritiker till DN att de har slutat bry sig om Nobelpriset – väntan på en amerikansk pristagare hade blivit för lång. Samma år fick Bob Dylan priset, och snart därefter Louise Glück.
Men de stora amerikanska romanförfattarna uteblir fortsatt, när tre decennier nu har gått sedan Toni Morrison fick priset.
Och det börjar bli ont om tid. Priset delas inte ut postumt. Flera länge omtalade amerikanska romanförfattare, som Philip Roth, Cormac McCarthy, Paul Auster, har gått bort. Andra, som Don DeLillo, Thomas Pynchon och Joyce Carol Oates, är till åren komna.
Riskerar Nobelkommittén att ”missa” stora amerikanska romanförfattare – och därmed en viktig del av litteraturhistorien?
Det tycker Bo G Ekelund, professor emeritus i engelsk litteratur vid Stockholms universitet, som tidigare pekat ut det han ser som en lucka bland Nobelpristagarna.
– De två generationerna postmodernistiska amerikanska romanförfattare har haft en enorm betydelse långt bortom USA och väst, så det känns lite som en litteraturhistorisk blind fläck att inget av monumenten för den litterära rörelsen har fått pris, säger han.
Frida Beckman, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, är något mer ambivalent.
– Det beror på hur man tänker. Det finns ju massor med författare i andra länder och generationer som kanske inte någonsin blivit uppmärksammade, säger hon.
– Men om man accepterar att Nobelpriset är så västorienterat som det är kan man säga så. Det är en generation författare som har varit väldigt viktiga för den moderna västerländska kulturhistorien.
Den eller de generationer författare som forskarna syftar på var främst verksamma under den andra halvan av 1900-talet: William S Burroughs, Philip K Dick, William Gaddis, senare Don DeLillo, Thomas Pynchon och Paul Auster.
Daniel Kane är professor i amerikansk litteratur vid Uppsala universitet och själv amerikan.
– För mig är den stora elefanten i rummet Thomas Pynchon. Och Don DeLillo, vars romaner är anmärkningsvärda för sitt formmässiga nyskapande, men också så djupt engagerade i amerikansk kultur och politik. Så om man skulle välja en betydelsefull romanförfattare, varför inte honom?
Frida Beckman beskriver en distinkt litteratur, med en genomgående tematik kopplad till hur samhället omstöps genom globalisering, teknologisk utveckling och olika politiska rörelser.
– USA har ju en stark individcentrering, att man är fri och kan göra sin egen lycka. Efter 1950-talet är det som att det här blir oklarare. Författarna är upptagna av känslan att man kanske inte är helt autonom. En känsla av att vara förföljda, infiltrerade, eller att det är någon annan som bestämmer, säger hon.
Om man tycker att namnen som nämns är en lång rad vita män så har man rätt.
Personer som Joyce Carol Oates, Joan Didion, Jamaica Kincaid och Marilynne Robinson är och har varit betydande amerikanska romanförfattare, men de var inte på samma sätt del av den specifika postmodernistiska tematiken, enligt forskarna.
– Ett av mina forskningsresultat var att kvinnliga författare och afroamerikaner inte lika tydligt passar in i det här mönstret. Min tolkning var att den här starka individkänslan främst varit förunnad vita män i en västerländsk kontext, säger Frida Beckman.
Varför får då inte de amerikanska romanförfattarna Nobelpriset?
En möjlig anledning går att söka i ett 20 år gammalt uttalande av Horace Engdahl, dåvarande ständig sekreterare: att USA är för isolerat och trångsynt för att mäta sig med Europa vad gäller stor litteratur, och att amerikanska författare är för tillvända sin egen masskultur.
Daniel Kane tror dock inte att det handlar om att amerikanskt litterärt skapande skulle vara av bristande kvalitet.
– Min känsla är att Nobelkommittén inte vill ge intrycket av att de tycker att USA är nummer ett. För det finns en hel rad andra författare som inte har privilegiet som amerikanska författare har, när det kommer till rent materiella saker som distribution och uppmärksamhet i media, säger han.
Oavsett finns det ännu hopp för vissa av de stora romanförfattarna. Don DeLillo och Thomas Pynchon är fortfarande i livet, och i jämförelse med dem är 82-åriga Marilynne Robinson närmast ung. Och, som Bo G Ekelund poängterar:
– Nobelkommitténs missar hör lika mycket till priset som det de belönar. Man blir ju inte av med den här generationen.
Fakta.Litteraturpristagare födda i USA
Louise Glück, 2020.
Bob Dylan, 2016.
Toni Morrison, 1993.
John Steinbeck, 1962.
Ernest Hemingway, 1954.
William Faulkner, 1949.
TS Eliot, 1948.
Pearl S Buck, 1938.
Eugene O’Neill, 1936.
Sinclair Lewis, 1930.
Fakta.Pristagare som också är amerikanska medborgare
Joseph Brodsky, 1987, född i Sovjetunionen.
Czeslaw Milosz, 1980, född i Litauen.
Isaac Bashevis Singer, 1978, född i Polen.
Saul Bellow, 1976, född i Kanada.
Läs mer:
Nu blir Ingrid Carlberg ständig sekreterare: ”Litteraturens framtid står på spel”