Tidigt på morgonen den 23 mars i år anlände ambulans till en bostad i Hässelby villastad, i nordvästra Stockholm. Ett sjukdomsfall, trodde man. Det var den kvinnans 60-årige man som larmat 112. Hon levde fortfarande, men var medvetslös.
Men inne på akutrummet konstaterade läkarna att det de såg inte stämde överens med det som i ambulansrapporten beskrevs som ett sjukdomsfall.
Framför sig hade läkarna en kvinna med en påtagligt svullen hjärna, en blödning på höger sida om huvudet, ett flertal revbensbrott och gamla frakturer i näsan och i vänstra okbenet. På armar, ryggen, sätet och på benen hade hon utbredda blåmärken av olika ålder. Dessutom blödde hon ur underlivet, vilket framgår av de journaler som ingår i förundersökningen.
Kvinnan avled två dygn senare, orsaken var den hjärnblödning som misshandeln av henne orsakat. Dagen efter häktades hennes partner sedan 38 år tillbaka, på sannolika skäl misstänkt för mord och grov våldtäkt.
Mannen har hela tiden förnekat anklagelserna:
– Hon har ju betytt allting för mig. När jag vart medveten om att hon var skadad så agerade jag för att rädda hennes liv, säger han i förhör.
I förhören hävdar han också att det inte finns någonting elakt i honom, inte ens när han ibland varit irriterad på henne var han elak, säger han till polisen.
Men hans sms-konversationer med sin nu döda partner och flera ljudfiler, inspelade av offret själv, avslöjar en helt annan verklighet.
”Du är en slö, elak, beräknande jävla fitta. Och säg inte att du inte är beräknande, jag lovar att du är så jävla beräknade, jävla, elakaste hora som går i ett par skor” är bland det snällaste han skriker åt henne i en av inspelningarna.
– Jag vill inte höra. Är det slut snart? säger han till polisen som under förhören ser till att mannen får lyssna på sig själv.
Fallet är uppseendeväckande tragiskt. Paret, som levt ihop i 38 år, hade två barn, varav det yngsta farit väldigt illa av sina föräldrar, ofta på grund av deras gemensamma och omfattande alkoholintag – som omvittnas av många, även den åtalade, i förundersökningen. Redan 2016 fick socialtjänsten ta emot ett par anonyma orosanmälningar som inte ledde till några insatser – barnet, då 13 år, ansågs bland annat vara tillräckligt gammalt för att kunna skydda sig själv.
Utifrån sett levde paret ett vanligt ”villaliv” och före coronaepidemin arbetade de båda heltid. Men då, när kvinnan började jobba allt mer hemifrån, hände någonting. Hennes man blev sjukskriven för utmattningssyndrom och depression. Deras drickande tilltog – men trots att många i deras omgivning noterade det och att mannen ofta var våldsam agerade ingen. Inte heller sjukvården – som vid flera tillfällen under de senaste tio åren tog hand om kvinnan som sökte vård ett par gånger för brutna revben och en gång för en brusten mjälte – slog larm.
Sjukvården ifrågasatte aldrig hennes berättelser om att hon ramlat. Den enda gång hon själv sade till sjukvårdspersonal att hennes man slagit henne tog hon direkt tillbaka det. Och den enda gången en granne ringde polisen efter att ha sett henne bli sparkad för snart tio år sedan, så ville hon inte medverka i utredningen när polisen kom. Hennes egen förklaring var att då skulle han slå ihjäl henne. Utredningen lades ner.
Nu är hon död. När polisen först kom till huset på morgonen den 23 mars hängde det ett par lakan på tork på ett trappräcke. Andra gången man kom dit samma dag, för att gripa mannen, var lakanen intryckta i en garderob. De bar fortfarande rester av blod från kvinnan. I mannens telefon hittade polisen också två filmer som han spelat in med sin mobil under natten. Kvinnan ligger utslagen medan han begår övergrepp på henne – därav åtalet om grov våldtäkt.
På fredagen faller dom mot mannen.
Läs mer:
”Prioritera män våld mot kvinnor i nära relation lika högt som sprängningar”
Forskare: Hälften av männen som dödar sin partner var ostraffade
