Det har gått fyra månader sedan den där dagen i juli. Barnen hade gått på sommarlov och vädret bjöd på höga temperaturer och strålande sol.
Camilla Claesson var på jobbet medan 10-åriga dottern Mollie var hos sin mormor i Alby, 12 kilometer utanför Ånge. Tillsammans med sin bror Melker och kusinen John hade Mollie åkt på en cykeltur.
Plötsligt fick hon en kraftig huvudvärk. Melker och John hjälptes åt för att få Mollie hem till mormor Annelie Claesson.
– Mamma har berättat hur Mollie grät för att hon hade så ont. Hon ville ha något kallt mot huvudet och mamma tänkte att det var ett kraftigt migränanfall, berättar Camilla Claesson.
Mollie somnade en kort stund, innan hon vaknade och kräktes. Mormor Annelie tog med sig Mollie in i duschen och ringde SOS.
Mollie föll ihop flera gånger. Till slut låg hennes kropp till synes medvetslös på golvet. Annelie hade frågat Mollie om hon hörde henne.
– Mollie svarade, ”Mormor jag hör dig men jag ser dig inte”, berättar Camilla Claesson.
Därefter stannade Mollies hjärta.
Dotterns död har lämnat Camilla Claesson med flera frågetecken kring vilken vård man kan förvänta sig på landsbygden.
Efter att mormodern ringt SOS dröjde det 30 minuter innan en ambulans dök upp, trots att det ska finnas två ambulanser stationerade i Ånge. Under tiden kämpade morföräldrarna med hjärt-lungräddning.
– I dag vet jag att det troligtvis inte hade hjälpt ifall ambulansen hade kommit snabbare, säger Camilla Claesson.
– Men varför tog det en halvtimme för ambulans att komma? Hade det funnits ambulans i Ånge hade det tagit åtta minuter. Vi som bor här måste snabbt kunna få hjälp.
Efter händelsen har både region Västernorrland och SOS Alarm genomfört utredningar. SOS Alarm konstaterar brister på två punkter: Instruktionerna till morföräldrarna om hur hjärt-lungräddning skulle utföras och att räddningstjänst inte larmades ut i väntan på ambulans.
SOS Alarm skriver att de ”ser allvarligt på identifierade avsteg” och ska nu se över sitt stödsystem för att förhindra liknande misstag. Systemet är ett sorts dataprogram som hjälper operatör och dirigent under pågående händelser med att övervaka tillgängliga blåljusresurser.
Regionen konstaterar i sin rapport att gällande rutiner har följts och inga ”avvikelser identifierats”.
Camilla Claesson har gått igenom händelsen med regionen och SOS Alarm. När DN träffar henne har hon inte fått läsa hela regionens utredning utan enbart fått ta del av två sammanfattande punkter.
– Jag har så många frågor. När vi satt på det här mötet och efteråt, när vi gick därifrån, kändes allting skitbra. Tills vi satte oss i bilen och man började fundera på vad som hade blivit sagt, då kom alla frågor.
– Regionen har det yttersta ansvaret för ambulanssjukvården. Hur kan de inte ha identifierat några avvikelser?
I region Västernorrland finns totalt 21 ambulanser på en yta lika stor som hela landet Slovenien. Alla ambulanser är resurser för hela länet, förklarar områdesdirektören Roger Westerlund. Det betyder att ambulanser kan sättas in där de behövs.
När larmet om Mollie kom till SOS var en av Ånges två ambulanser redan på väg till sjukhuset i Sundsvall med en patient. Den andra ambulansen befann sig redan i Sundsvall, efter att ha lämnat en patient där.
Ambulansen blev sedan kvar i Sundsvall med ett så kallat passningsuppdrag, vilket innebär att den kan få nya uppdrag i Sundsvall, Ånge eller annan plats där behov uppstår. Att den inte återvände till Ånge berodde på att det var högt tryck på ambulanserna i Sundsvall den där julikvällen.
Enligt regionen kommer inga åtgärder att vidtas.
– I det här fallet så finns det inga händelser som hade blivit bättre av att vi hade haft andra rutiner. Det hade gått snabbare att få en ambulans på plats om inte båda ambulanserna i Ånge var upptagna, säger Roger Westerlund.
– Men det var olyckligt och en slump att de var det. Varje dag händer det att ambulanser i hela länet är upptagna och att det blir längre väntetider, säger han.
Ånge är en av de kommuner i landet som har längst väntetid på ambulans vid ett prio 1-larm. Endast Kramfors och Timrå har längre, visar siffror från Sveriges kommuner och regioner.
Camilla Claessons upplevelse är att ”sundsvallsbornas liv är mer värt för regionen än ångebornas”, men det vänder Roger Westerlund sig mot.
– Ånge har redan två ambulanser dygnet runt för sina 9 000 invånare. Sundsvall har tre ambulanser till 100 000 invånare. Därför skulle jag inte sätta in en extra bil i Ånge, även fast alla invånare är lika viktiga, säger Roger Westerlund.
Regionen försöker korta väntetiderna, bland annat med särskilda sjuktransportfordon och en större typ av ambulans som kan ta fler patienter.
I Ånge har sommaren blivit höst. Sedan Mollie dog har Camilla Claesson stannat hemma från arbetet, nu ska hon börja jobba igen.
– Det känns bättre än att gå hemma och tänka på Mollie, säger hon.
På hennes telefon finns en bild från skolavslutningen. Uppradade framför en stor björk, omgiven av grönska står Mollie i en sommarklänning med sina syskon. Ett stenkast från platsen där bilden togs ligger Mollie nu begravd.
Camilla Claesson går längs med grusgången på kyrkogården. När hon svänger in på en av raderna ser hon för första gången gravstenen som kommit på plats. Stenen har formen av ett hjärta med inslag av blått, Mollies favoritfärg. Tre fjärilar är ingraverade i guld.
Camilla Claesson stryker över stenen samtidigt som tårarna rinner.
– Den blev precis så fin som jag tänkte mig.
