Lisa Brolander, som artisten Moonica Mac egentligen heter, är lite stressad över höstlöven. De ligger kvar på gården i Dalarna och hon måste påminna sig om att det inte är hela världen att hon inte hann kratta innan hon åkte till Stockholm. Men lite gnager det.
– Fast är det något döden har lärt mig är det att inte tänka så mycket på skitsaker. Höstlöven, tvätten, kvarlämnade smulor på bordet. Om personen som lämnat smulorna på bordet skulle försvinna så skulle man sakna smulorna på bordet. Förstår du vad jag menar?
För två år sedan förlorade Lisa Brolander sin bror efter en tids kamp mot cancer. I våras blev hon själv mamma för första gången. Tillsammans med sambon, fotografen Olle Bergman, fick hon en dotter, och numera bor den lilla familjen på gården i Dalarna.
– Jag har en go to-tanke att det mesta är meningen, och om det är något som känns jättemeningen så är det ju att hon blev till, säger hon.
Nu är hon aktuell med sitt tredje fullängdsalbum, där sorgen och glädjen får existera sida vid sida.
– Fastän döden är så död så kan man gå på fotbollsträningen. Man får lov att skratta även i sorg. Jag går runt med sorg och saknad hela tiden, men jag kan sitta här och pladdra ändå, eller glömma bort det för en stund när jag köper blöjor, säger hon.
Hon beskriver skivan som en sammanfattning av de senaste åren, en uppdatering till alla som tycker att hon varit dålig på att höra av sig.
Ett slags: ”Det här har hänt.”
– Jag skriver för att pusta ut och ventilera. Min bror var mer lättsam än jag är, han tyckte om sport och sådant, berättar hon.
– Men han var väldigt stolt över mig och musiken. Och omtyckt av alla.
Lisa Brolander är inte rädd för att skriva om det svåra, eller att vidröra det som gör ont. Men sorgen behöver inte alltid vara ”stjärnan i rummet”.
– Jag tänker att det svåra är en så himla stor del av livet så att det lika gärna kan vara bredvid en. Men jag vill inte stanna där. Att bevara det glada är också viktigt, säger hon.
Lisa Brolander är uppvuxen utanför Borlänge, flyttade så småningom till Stockholm och har nu återvänt till skogarna där hon kommer ifrån. Om livet på Södermalm säger hon:
– Jag hade en liten fot där, men den lilla foten var så liten att jag hämtade hem den.
Hon vill kunna se ut över åkrar och ängar, sätta fötterna i gräset och plocka blommor utanför huset. Se rådjur om morgonen och veta att en vargtik rör sig i skogen intill. Hon känner igen sig i henne, vargen, och tänker att hon själv måste bli bättre på att yla högt ibland. Där hjälper alter egot Moonica Mac henne.
– Jag har en tendens att förminska mig själv. Hybris är inte min grej. Jag glömmer bort att jag är viktig och värdefull och cool. Moonica Mac hjälper mig med självrespekten.
Är det Moonica Mac som sitter här nu?
– Nej, nu är jag Lisa. Men vi kan ropa på henne om du vill.
Det är Lisa som har sörjt sin bror. Och det är Lisa som har blivit mamma. Den här gången har hon låtit just den delen i sig själv ta större plats i låtarna än tidigare.
– Den är ju så personlig, skivan, så det är nog mer Lisa i det här albumet än någonsin. En Lisa för själen typ, säger hon.
Lisa Brolander hoppas att låtarna ska nå just den som behöver dem. Vi alla har våra sorger och osäkerheter och på hennes konserter händer det att publiken gråter.
– Om du vill luta dig mot mig så kan jag luta mig mot dig liksom.
Hon vill också att albumet ska visa fler sidor av henne som artist.
– Jag vill att det ska landa i ett ”jaha, okej – det här är hon”.
Och vem är hon?
– En människa, herregud! Jag känner mig jättemycket som en människa. Det är härligt, men det hade nog varit härligare att vara en ängel.
Fakta.Moonica Mac
Artisten och låtskrivaren Moonica Mac, född 1990, är aktuell med sitt tredje album ”Blau Hajmel”, som kommer den 30 oktober. Därefter åker hon ut på Sverigeturné.
Hon släppte 2019 sitt första album ”Stark & sårbar” och medverkade 2021 i programmet ”Så mycket bättre.”
Lisa Brolander, som artisten egentligen heter, bor numera i Smedjebacken tillsammans med sin sambo Olle Bergman och dottern Vilhelmina.
Albumtiteln kommer från hennes bror, som enligt Lisa var dålig på engelska. Han översatte en gång ”det är blå himmel” till ”it’s a blau hajmel”.
Läs mer:
Mina Asp Romefors: 10 musikhändelser att se fram emot under hösten