Den 14 april 2025 slogs 4chan ut av ett angrepp som såg ut att bli slutpunkten för internets mest ökända forum. Hackern publicerade 120 gigabyte av interna filer som exponerade en dåligt underhållen och bräcklig infrastruktur. Nästan två veckor passerade utan levnadstecken innan sajten åter dök upp online, tillsammans med en bloggpost som förkunnade att ”4chan is back. No other website can replace it, or this community”.
Det enklaste vore förstås att avfärda 4chan som ett särintresse för extrema ungdomar eller ett internetmuseum över en svunnen tid. Men det vore ett misstag. För även om själva plattformen är på nedgång lever dess logik vidare överallt.
Minns du hur folk i slips började säga ”kulturkrig”? Hur ”woke” blev ett skällsord? Hur hela nyhetscykler kunde kretsa kring skämt, memer eller ett fejkat drama från någon skum hörna av nätet? Det är inte påverkan från 4chan – det är 4chan. Den kulturella stilen: ironin, ressentimentet, nihilismen, den eviga känslan av att allt är ett skämt och att alla som tar något på allvar är idioter. Det är den affektiva infrastruktur som formade en hel generation, och som färgar hur vi i dag förstår politik, sanning och gemenskap.
Det var kulmen på en samhällsutveckling som blottlades i 4chans anonyma bildtrådar tio år tidigare. Där politik inte handlade om policy utan om estetik
När Donald Trump 2016 korades till ”the first meme president” var det inte bara en floskel. Det var kulmen på en samhällsutveckling som blottlades i 4chans anonyma bildtrådar tio år tidigare. Där politik inte handlade om policy utan om estetik. Om att vinna informationskriget med hjälp av humor, hån och hat.
Men för den som inte tillbringade sin ungdom i nätets skuggvärldar behövs kanske en introduktion. 4chan var (är) ett anonymt bildforum som lanserades 2003, när den då 15-åriga Christopher ”moot” Poole hade tröttnat på moderatorerna i animeforumet på Something Awful – en sajt som rättvist kan beskrivas som ground zero för allt vi förknippar med 2000-talets internetkultur.
4chan skulle bli ett bättre alternativ. ”Bättre” är kanske inte en beskrivning de flesta skulle välja med facit i hand, men det går inte att förneka att forumet växte till något mycket större. Det lockade användare som var extremt online och marinerade i obskyra nätfenomen.
På ytan: ett virrvarr av trådar där allt från skämtbilder till explicit våld, porr och politik blandades fritt, med en rejäl dos av alla fula och förbjudna ord du kan tänka dig. I praktiken: ett av de mest inflytelserika kultur- och idéexperimenten på 2000-talet.
Det var här stora delar av mem-kulturen frodades, med sin vilda blandning av popkulturreferenser, grov humor och postmodern ironi. Det var också här som grunden lades för mycket av den digitala högerextremism som kom att dominera det politiska landskapet under 2010-talet. Från trollarméer, gamergate och Pepe the frog som blev ansiktet utåt för det amerikanska valet 2016, till incelmördare och Elon Musks desperata försök att framstå som en cool kille på nätet – spåren leder gång på gång tillbaka till 4chans mest mytomspunna underforum ”Politically Incorrect”, /pol/, där sexism och rasism blev en del av jargongen.
En vanlig metod var att storma omröstningar, som när Mountain Dew aningslöst bad internet att döpa en ny läsksmak och listan toppades av ”Hitler did nothing wrong”
Innan 4chan blev känt som sajten som memade Donald Trump in i Vita huset uppmärksammades den främst för olika typer av digital aktivism – eller vandalism, beroende på vem man frågar. Ofta i form av en kollektiv form av framkallande av kaos: så kallade raids, där användare samordnade attacker mot andra aktörer online. Måltavlorna kunde vara allt från storföretag till tonårstjejer de bedömt som pinsamma. En vanlig metod var att storma omröstningar, som när Mountain Dew aningslöst bad internet att döpa en ny läsksmak och listan toppades av ”Hitler did nothing wrong” och ”Gushing granny”, eller när 4chan-grundaren moot blev framröstad till Times mest inflytelserika person 2008.
Medias karaktärisering av dem som ”Internet hate machine” blev snabbt internskämt för en miljö som, då som nu, såg sig som missförstådd av majoritetssamhället
Forumkulturen gav också upphov till Anonymous, det ledarlösa kollektiv av aktivister och hackare som, med Guy Fawkes-masken som symbol, fick ett rykte som internets ultimata bad boys under sent 2000-tal genom bland annat sin kampanj mot Scientologikyrkan. Medias karaktärisering av dem som ”Internet hate machine” blev snabbt internskämt för en miljö som, då som nu, såg sig som missförstådd av majoritetssamhället.
Det vore fel att säga att 4chan under den här tiden var harmlöst. Däremot var kaoset och mobbningen mer värdeneutralt än det rykte som naziplattform sajten dras med i dag. 4chan var för många också en kaotiskt neutral fristad där du kunde vara vem som helst eller ingen alls. En plats utan profiler, följare eller algoritmer, där varje inlägg var flyktigt, varje identitet tillfällig. Ett internet innan internet blev besatt av socialt kapital.
4chan var, på sitt sätt, ett svar på en värld som inte fungerade. En värld där unga män (för det var nästan alltid unga män) kände sig utestängda, förlöjligade, överflödiga. Där skolan, arbetsmarknaden, familjen och politiken inte längre kunde erbjuda mening, gemenskap eller framtidstro. Och så fanns plötsligt ett rum – ett digitalt pojkrum – där man fick vara arg, sårad, hatisk, ironisk, briljant eller bara skruvad. En oas där man slapp vara någon och ändå kunde känna att man tillhörde något.
Det är här det blir svårt. Hur bekämpar man en toxisk mötesplats utan att först förstå varför den över huvud taget blev så populär?
Men det uppror som en gång upplevdes som så subversivt är nu formulaiskt, kommersialiserat och politiserat
Det 4chan erbjöd var en sorts digital katarsis: ett utrymme för att uttrycka känslor som inte passade in i det sociala landskapets krav på ständig självpresentation. Men det uppror som en gång upplevdes som så subversivt är nu formulaiskt, kommersialiserat och politiserat.
Generationen som växte upp på 4chan har splittrats – några blev radikalhöger, andra desillusionerad vänster, många bara trötta. Och de nya generationerna? De är på Tiktok, i gruppchattar, i algoritmens famn och gör mem för klick, följare och sitt personliga varumärke.
Den nihilistiska ironin är inte längre ett skydd mot världen – den är världen. Unga som i dag söker den sorts sammanhang 4chan en gång erbjöd är mer benägna att snappas upp av högerextrema aktivister, manosfären eller våldsamma miljöer som det omskrivna sadistnätverket 764.
Så, vila i frid internets hatmaskin. Du var grotesk, ja, men du var också något mer. En spegel. En varning. En produkt av ett samhälle som inte visste vad det skulle göra av sina unga, sin ensamhet, sin digitala frihet. Kanske är det dags att vi börjar ta de frågorna på allvar.
Om vi inte förstår varför 4chan en gång blev relevant, kommer vi aldrig förstå vad som ersätter det – och varför det kanske blir något ännu värre. Vad händer när samma affektiva mekanismer som en gång byggde 4chan nu är en del av hela samhället? Vad gör det med oss?
Läs mer:
”Cicada 3301” är en spännande jakt på nätets mörkaste mysterium
