När man kliver in på det nya Ica Maxi i Lund blir man som bländad av det starka ljuset. Det är så modernt. Gångarna är så många, utbudet så varierat.
De hade precis öppnat när vårt mellanbarn cyklade dit för att ”kolla läget”. Hon som vet hur hon ska få sin matglada mammas hjärta att klappa, gick fram till det jag lite skämtsamt kallar annorlundahyllan och ringde mig. Just den här hyste mat från Mellanöstern och var dessutom utökad till en hel sektion.
– Visst är det coolt mamma?!
Inlagda grönsaker, oliver på burk och tahini stod prydligt upplagda, hon svepte glatt med telefonkameran över alla varor.
– Kolla! De har alla grejer du gillar här! Nu behöver vi aldrig mer åka till Malmö för att handla! Vi kan bara komma hit ju!
Hon är så gullig, hon vill inte att jag ska behöva köra långt för att köpa till exempel granatäpplesirap. Men ärligt talat så har jag aldrig längtat så mycket efter Malmös brokiga utbud av livsmedelsbutiker som i just den stunden.
Alla matvaruaffärerna som jag älskar. Ostdisken, nötbutiken, irakiska bageriet, den asiatiska, den afrikanska, den östeuropeiska och så de som har lite av allt – de så kallade orientlivsen.
Frihet och egensinnighet definierar dessa affärer. Jag gillar bäst de små och familjeägda, även om det finns flera orientlivs i modell större i våra storstäder numera.
Vilken ynnest, att i vardagen få kliva in i olika världar i världen. De här butikerna fyller på ett ödmjukt sätt tomrummet som uppstått mellan de stora matbutikerna och saluhallen.
Det är otroligt egentligen, att vår moderna och globaliserade livsstil ger denna möjlighet: Jag kan kryssa mellan olika annorlundahyllor med en kundvagn i en storbutik. Ändå väljer jag helst av allt att hoppa in och ut ur stökiga småbutiker runt Möllevångstorget.
Det går snabbt, man får nya smaker och idéer. Men det är inte det exotiska utbudet som är grejen, det är att det alltid finns någon som har tid och koll på produkterna och gärna svarar på alla mina frågor.
Vilken bredd ska det vara på nudlarna? Vilken styckdetalj passar bäst? Vilken är den stora skillnaden mellan de här två chilifrukterna?
Kan inte de som jobbar i butiken svara, gör någon av kunderna det. För människor blir så glada när man är genuint nyfiken.
Det är flera månader sedan Lunds senaste tillskott av stor matvarubutik stod klar, men jag har bara varit inne där några få gånger. Senast stötte jag på ett äldre grannpar som jag tycker mycket om. Det syntes på dem att de kände sig obekväma där. De såg så små och vilsna ut och synen gjorde att något brände till i mig.
– Det är för stort. Det tar för lång tid att handla om man bara ska ha några få saker eller ta något litet snabbt, som en liter mjölk, sa han och hon fyllde i:
– Det känns så kallt. Man får ju ingen kontakt med någon som jobbar här.
De anställda är visserligen både trevliga och tillmötesgående, men ändå får man inte någon riktig kontakt. Påhitt som självscanning eller självbetjäningskassor gör inte den saken bättre.
Jag undrar vad det gör med ett samhälle, där alla ”smarta” lösningar och funktioner eliminerar varenda liten chans till spontana möten. Jag undrar vad det gör med handeln, när en alldeles särskild handelskultur håller på att försvinna – helt.
Varje recept ska googlas fram, i stället för att ärvas
En kultur som gör en nödvändig vardagshandling till något givande. Inspirerande till och med. Nu har det blivit något mer av en administrativ uppgift att köpa mat. Veckohandling och inköpslista för all del. Men nej, när jag tänker på de stora matkedjorna kan jag inte känna några dofter. Det finns inget utrymme för eftertanke, det ska gå undan.
Handla, laga, äta. Varje recept ska googlas fram, i stället för att ärvas eller läras in av någon som visar och berättar. Det är skillnad att få höra någon förklara hur en råvara funkar. Eller någon som kan fästa ett recept till en särskild erfarenhet eller förståelse av ett land, en stad, en by. En människa. Från en människa till en annan.
De stora matjättarna har aldrig debatterats så mycket som nu och det beror på de ökade matpriserna. Vi blir tipsade om att gå till mindre livsmedelsbutiker i förorterna, för att priserna är bättre där. Men jag vill hävda att de här butikerna är mer än en billig lösning för konsumenter som vill visa sitt missnöje mot de stora matkedjorna.
Orientlivsen är kulturbärarna som aldrig får någon kredd.
De små butikerna som blivit sociala institutioner för alla som handlar där. Affärerna som över tid har hjälpt till att bredda utbudet av mat i Sverige, genom att vara först med att ta in produkterna som svenskar med rötter i andra länder saknade. Mat som vilken svensk som helst nu har lärt sig att uppskatta och som därför står på annorlundahyllorna i de stora matbutikerna i dag.
Nadia Jebril är reporter på DN och självutnämnd köksolog. Intresset för mat och smaker, allt människan lagar och äter, hur och varför – har funnits med så länge hon kan minnas. Hon bor i Lund och medverkar i Lördagsmagasinet en gång i månaden. Här hittar du flera av Nadias texter.
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
