– Många byar har i dag förlorat en rad serviceinrättningar som tidigare varit viktiga mötesplatser, säger Doris Carson, forskare i kulturgeografi vid Umeå universitet.
När skolan eller butiken stänger försvinner inte bara en funktion, utan även stoltheten och självkänslan i bygden. Det handlar också om mindre uppenbar och mer gradvis förlust av social infrastruktur.
– Byns fotbollsplan eller hockeyplan underhålls kanske inte längre. Detsamma gäller lekplatser, som ofta ligger vid skolan och inte uppdateras när denna stänger.
De platser som återstår, som kyrkan och hembygdsgården, används mer sällan. Under sommaren kan pop up-caféer och loppisar skapa liv, men under vintern blir det ofta tyst och socialt isolerat.
Doris Carson leder forskningsprojektet Små byars sociala framtider, som undersöker hur social infrastruktur, fysiska, mobila och digitala mötesplatser, kan bidra till inkludering och livskvalitet i små byar i tre glest befolkade regioner; i norra Sveriges inland, tidigare industridalar i österrikiska alperna och avlägsna gruvområden i Australien.
I Storumans kommun, där projektet startar, testas idéer som kombinerar teknik och gemenskap.
– Vi har sett exempel på självbetjäningsbutiker där digitala betalningssystem gör det möjligt att driva butiken vidare och ha öppet dygnet runt, säger Doris Carson.
Likaså används digitala plattformar för att organisera samåkning, samordna fritidsaktiviteter eller bjuda in till lokala evenemang.
Hon ser även möjligheter att återanvända befintlig infrastruktur på nya sätt.
”Övergivna skolor kan användas som kreativa utrymmen för besökande konstnärer, för språkcafé för invandrare eller fritidsgårdsaktiviteter efter skolan för ungdomar.”
En laddstation för elbilar kan också bli en plats för samtal. Och i vissa byar blir bokbussar eller matbussar till sociala nav.
– Enkla saker som dessa kan samordnas mer för att skapa naturliga möten, menar Doris Carson.
Hennes kulturgeografkollega Natasha Webster, docent vid Örebro universitet, forskar om digital geografi, hur det fysiska och digitala samspelar med inriktning på det digitala livet på landsbygden. Hon ser en risk i att digitalisering ofta utformas med staden som norm.
– Vi tänker mycket på digitalisering från ett urbant perspektiv, men vad händer om vi utgår från landsbygden?, frågar hon.
Hon menar att digital teknik kan öppna nya sociala rum, inte bara mellan by och stad, utan också mellan byar.
– Den kan skapa nya relationer och gemenskaper. En by kan därigenom lättare dela kunskap och resurser med en annan, organisera gemensamma projekt eller driva digitala mötesplatser för sina invånare.
Hon efterlyser ett bredare synsätt där det digitala och det fysiska inte ses som motsatser utan som delar av samma rum.
– Vi brukar tala om digitalt som något som finns i datorn och mobilen, men det är alltid kopplat till plats och materialitet. Ett bibliotek där man går in med QR-kod är både en fysisk och digital mötesplats, säger Natasha Webster.
För Doris Carson är det just i korsningen mellan plats, teknik och gemenskap som framtiden för små byar kan formas.
– När traditionella mötesplatser försvinner behövs nya sätt att hålla bylivet levande. Digitala initiativ kan ge nya vägar till delaktighet, men det kräver engagemang, kreativitet och ibland också en ny syn på vad gemenskap faktiskt är, menar hon.
Läs mer: Fler artiklar om landsbygdspolitik
