Gripandet av Medin ingick i en stor och bullersam aktion från staten, vars huvudnummer var avsättningen av Ekrem Imamoglu, Istanbuls populäre borgmästare och president Recep Tayyip Erdogans farligaste konkurrent i nästa presidentval. Medin, en av de journalister som anlänt för att täcka manifestationerna kring Imamoglu-affären, utsågs som ett varnande exempel.
Men Erdogan, som ofta agerat försiktigt och taktiskt under tidigare krissituationer, misstog nu sig kapitalt. De hårda tagen tystade inte kritikerna och satte inte punkt för krisen, utan skapade en långt större kris – där investerare flydde Turkiet och halva valutareserven – 57 miljarder dollar – brändes på ett par veckor under febrila försök att rädda valutan. Och allra värst: Oppositionspartiet CHP, som Erdogan hoppats försvaga, drog ifrån i mätningarna.
I ett passionerat tal på torsdagen till studenter i Ankara utropade Erdogan:
– Den gamla världsordningen störtar samman, och en ny tar form, med Turkiet som sitt centrum!
Som smakprov på den nya världsordningen och på Turkiets nya huvudroll som stabiliserande faktor, nämnde presidenten förhandlingarna i Istanbul mellan Ukraina och Ryssland, väldiga vapenaffärer med USA och president Donald Trumps oväntade stöd åt Syriens Turkietstödda regim.
Sådana pretentioner, och de gångna dagarnas storslagna löften om demokrati och rättvisa kring den nystartade fredsprocessen med kurderna, rimmar illa med fängslandet av Medin och de parodiska åtalspunkterna om förolämpning av presidenten och samröre med terrorister.
Turkiet ville sätta punkt för affären. Nya rapporter från Freedom House – som betecknar Turkiet som ”ofritt” – och från EU – som rekommenderar att Turkiets anslutningsprocedur läggs på is, vägde tungt. En känd turkisk skribent säger till DN:
– Den som vill spela rollen som fredsmäklare och ”brygga mellan öst och väst” inför omvärlden kan inte hemma hos sig bura in respektlösa journalister, som en galen kejsare.