Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
På tisdagseftermiddagen svensk tid hålls en pampig välkomstceremoni för den saudiske kronprinsen bin Salman, därefter överläggningar i Vita huset och sedan galamiddag.
Muhammad bin Salman kommer till Washington med en diger önskelista. Han vill ha stridsflygplan, en atomreaktor och en försvarsallians. I gengäld har han lovat investera minst 600 miljarder dollar, kanske mer, i USA.
– Jag älskar Muhammad bin Salman, jag älskar honom alldeles för mycket! utbrast Trump under sitt förra besök i Saudiarabien.
Den kärleken är besvarad: Donald Trump har goda intäkter från Trump Plaza och Trump Tower i saudiska Jedda, och snart också från en golfbana i Riyadh. Det är inte känt hur dessa projekt finansierats, men av allt att döma har Trump framför allt bidragit med sitt varumärke, inte med pengar.
Inte bara presidenten, utan också hans Mellanöstern-rådgivare och svärson Jared Kushner, har skämts bort av Riyadh.
Inte bara presidenten, utan också hans Mellanöstern-rådgivare och svärson Jared Kushner, har skämts bort av Riyadh. Kushners investeringsfond Affinity fick i våras två miljarder dollar av saudierna. Både Kushner och Trump och Mellanöstern-medlaren Steve Witkoff har liknande riskfria men lukrativa affärer på gång också i Qatar och i Arabemiraten.
I få fungerande demokratier skulle beslutsfattare med så uppenbara intressekonflikter kunna blanda ihop utrikespolitik och affärsverksamhet på detta vis utan åtgärder från kontrollerande myndigheter. En moloken före detta israelisk diplomat sade nyligen i ett samtal med DN:
– Vad kan vi sätta emot det? Förr handlade USA:s politik i vår region om geopolitik och statsintresse. Då hade vi möjlighet att påverka. Men nu handlar det om hotell och golfbanor och investeringar, och där står vi oss slätt.
Det Trump vill ha ut av kronprinsens besök är framför allt att Saudiarabien skall erkänna Israel och ge presidentens Mellanöstern-vision en skjuts framåt. Israel och Saudiarabien har sedan länge hemliga relationer på flera områden. Men familjen Saud, som söker en ledarroll inom den sunnimuslimska världen, har hittills inte vågat knyta diplomatiska förbindelser med Israel utan ett löfte om en framtida palestinsk stat.
Också inrikespolitiskt är detta en viktig fråga. Kungarikets unga och växande befolkning är mycket engagerad i palestiniernas öde, och ett svek mot dem från kungafamiljens sida skulle kosta den folkligt stöd.
