Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Den amerikanske presidenten lovar komma ”lastad med presenter” till nästa veckas Nato-toppmöte i Ankara.
I Israel tolkas detta som att USA:s superflygplan F-35 och avancerade jetmotorer kommer att levereras till den turkiska regimen.
Det var under ett samtal med pressen häromdagen, tillsammans med Natos generalsekreterare Mark Rutte, som Trump prisade sin turkiske kollega Erdogan.
Trump sade att han ”kommer att göra Erdogan mycket glad” då de träffas. I nästa andetag överraskade han sina åhörare genom att säga:
– Erdogan hade kunnat gå med i kriget på Irans sida. Jag bad honom låta bli. Jag gillar honom. Han är min vän.
Att Natolandet Turkiet, Irans rival på många områden, skulle ha lekt med tanken att ta Irans parti mot USA i kriget är uteslutet.
Att Trump inte förstår detta är ett exempel på hur han inte har en aning om hur regionen fungerar.
Trumps stora sympati för Erdogan har inte påverkats av den turkiska regimens alltmer brutala behandling av oppositionspartiet CHP.
I Israel, som länge varit Trumps speciella favorit i regionen, betraktar Benjamin Netanyahus regering de allt varmare relationerna mellan Washington och Ankara med bävan.
Försvarsminister Israel Katz riktade häromdagen en desperat uppmaning till Nato:
– Erdogan går i Saddam Husseins (Iraks tidigare diktator) spår. Han hotar angripa Israel. Västländerna måste fördöma Turkiet och utesluta landet ur Nato.
Det är sant att Erdogan i brandtal till anhängarna kallar Netanyahu för ”Hitler” och Israel för en ”terrorstat”. Men han är noga med att inte bryta de diplomatiska förbindelserna.
Israeliska strategiska experter kritiserar de politiker som kallar Turkiet för ”nästa Iran”. De påpekar att Turkiet varken har något kärnvapenprogram eller utvecklar långskjutande missiler av iransk typ.
Turkiet är Israels medtävlare på många områden och hoppas till exempel på att med Trumps hjälp kunna skaffa sig en nyckelroll i Gaza. Landet spelar redan en sådan roll i Syrien, vars nuvarande ledare stöddes av Turkiet långt innan de tog makten i december 2024.
I januari i år, då Trump och Nato lät Turkiet och Syrien krossa den kurdiska de facto-staten Rojava i norra Syrien, stärkte Turkiet sin ställning dramatiskt.
Redan under Trumps förra presidentperiod skämde han bort Erdogan, bland annat genom att låta Turkiet erövra stora områden i norra Syrien.
Erdogan gjorde dock ett stort misstag när han 2018 beställde ryska luftvärnsrobotar som utvecklats just för att skjuta ned Natoplan.
Trump sparkade ut Turkiet från F-35 programmet, som är världens mest avancerade vapensystem och en anledning till Israels enorma överlägsenhet i luften. Delar av planet skulle ha byggts i Turkiet.
Erdogan har visat ånger, de ryska missilerna har lagts i malpåse, och Trump har lovat att beveka kongressen att häva vetot mot en försäljning av F–35 till Turkiet.
Förr hade detta varit ett självklart tillfälle för israelisk lobbyverksamhet i Washington. Flera gånger har landet lyckats begränsa försäljningen av första linjens vapen till sina fiender.
Men Israels stöd i kongressen räcker inte längre till för att påverka Vita huset den vägen.
1949 blev Turkiet det första muslimska landet som erkände Israel. De nära relationerna till Turkiet och Iran, regionens stora icke-arabiska muslimska stater, spelade en viktig roll för Israels säkerhet under många år.
I dag, då islamister styr både Turkiet och Iran, är det tvärtom: de fredliga relationerna till arabstaterna Egypten, Jordanien och Arabemiraten är livsviktiga strategiska tillgångar för Israel.
