Flera akademiker vid kända svenska universitet predikar våld och judehat på sociala medier, avslöjar nyhetssajten Doku. Exemplen är omskakande, också för den som smakat Mellanösterns blodsromantik och fanatism på ort och ställe.
En av de citerade, som uppges vara professor i Mellanösternstudier, delar en harang som hyllar Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah, Irans bulvan och Libanons de facto-diktator under ett kvarts sekel. Han hävdar också att författaren Salman Rushdie, som dömdes till döden av Irans regim 1989 och miste ett öga i en knivattack 2022, angreps för att han trakasserat kvinnor, inte av islamistiska skäl. Olof Palme och Anna Lind mördades för att de kritiserat Israel; Israel slog mynt av ”Ukrainas proxykrig ” för att locka till sig ukrainska kvinnor och tvångsprostituera dem.
En annan akademiker i Dokus rapport, docent på en kulturinstitution, opponerar sig mot tanken på fred i Mellanöstern: Det som behövs är krig! Kvarvarande israeler kan efteråt skickas till Sverige. Hamas är en befrielserörelse. Det var Israel självt som dödade sina 1 200 egna medborgare i oktober 2013 och Judiska Centralrådets ordförande Aron Verständig är i själva verket är en mördare. (Verständig har gjort polisanmälan.)
Detta är bara ett par smakprov. Så låg är kunskapsnivån hos dessa lärde, så skral logiken och så flockbetonat vulgärt är språkbruket att man ryser vid tanken på att sådana figurer skulle undervisa unga människor – och till på köpet om Mellanöstern och om kultur.
Jag, som lever långt från Sverige, missförstod situationen. Jag tänkte: ”Nu blir det intressant att se vad regeringen, statsministern, utbildningsministern, de politiska partierna och Stockholms, Göteborgs och Uppsala universitet kommer att säga.” Att de skulle reagera, och tämligen kvickt, tog jag för givet.
Här är i sammanfattning vad alla dessa makthavare och ansvariga haft att säga om saken: Ingenting.
Hur är den utbildningsminister eller kulturminister funtad som inte kommenterar de avskyvärda saker som avslöjats?
Skandalen är inte att någon avskyr judar. Det är inte förbjudet. Den dag någon uppfinner en app som registrerar och slår larm så snart någon ogillar en viss sort – så kommer vi inte att kunna använda den. Att väcka åtal mot alla som avskyr skulle störta samhället i kaos.
Skandalen är inte lärarnas motbjudande åsikter, utan att de, som avlönas av oss, propagerar för våld och sprider befängda konspirationsteorier. Att personer som anförtrotts det allra viktigaste, att vägleda unga, i själva verket leder dem på farliga vägar.
En före detta Uppsala-professor säger: ”Det de säger skyddas inte av yttrandefriheten. Deras appeller skapar en farlig undervegetation på universiteten av sekterism och våldsdyrkan. Här finns alla skäl att inskrida resolut.”
En annan Uppsala-professor menar att universitetets regler och byråkrati har ”utformats med civiliserade forskare i tankarna, inte tokstollar som de här. Om universitets naturvetare skulle hävda att jorden är platt eller att USA:s satelliter släpper ut gifter för att göra folk dummare, så skulle det inte varit möjligt för de ansvariga att sticka huvudet i sanden: sådana forskare skulle inte kunna fortsätta undervisa i ämnen där de tappat kontakten med verkligheten”.
Hur är den utbildningsminister eller kulturminister funtad som inte kommenterar de avskyvärda saker Doku avslöjat? Om universitetslärare, 1960 eller 1980, spritt lögner om judar och kallat den judiska församlingens ledare för mördare, så skulle regeringen och partierna inte haft några möjligheter att bortse från det.
I stället för att genast brännmärka och vidta åtgärder så beter sig våra mäktiga som passagerare i tunnelbanan när kupén ofredas av en drucken buse: de gör sig små och stiger av vid nästa station. Hur bär sig Liberalerna, Per Ahlmarks parti, åt för att inte reagera när råa antijudiska schabloner sprids av universitetslärare?
Nu verkar vi ha gått från moraliskt storhetsvansinne till moralisk paralys.
Det har skojats med den svenska ”moraliska stormakten” som skyltade med sin godhet samtidigt som den var intim med ”progressiva” tyranner. Nu verkar vi ha gått från moraliskt storhetsvansinne till moralisk paralys.
Allt oftare, när flagranta människorättsbrott begås eller demokratin hotas i viktiga länder, så är UD extremt ovilligt att tala klarspråk. Den som agerar dörrmatta, hemma och borta, kommer att bli betraktad som dörrmatta, hemma och borta. Så fungerar den mänskliga naturen, så fungerar grupper som söker makt.
Den som blundar får betala med ränta längre fram. Om våldsromantiker tillåts härja på universiteten så kommer de inte bara att vålla skada, de kommer att flytta fram sina positioner. Kanske är det obehagligt att konfrontera dem, men det blir sjufalt mer obehagligt den dag man inte längre har något val.
Läs mer:
Annika Ström Melin: Det finns ett skäl till att Le Pens kritiker beter sig så märkligt efter domen
Isobel Hadley-Kamptz: Trumps tullar är ekonomisk idioti – men ger honom mer makt
