– Vi står inför ett svårt tyranni, men ni vet att jag inte kommer att ge upp, lovade Imamoglu då han fördes bort, ”misstänkt för korruption och stöd åt terrorism”.
Borgmästarens hustru Dilek Imamoglu sade till tv-kanalen Now att en polisstyrka anlände till parets hem i gryningen och genomsökte bostaden. Efter två timmars husrannsakan, vid halvåttatiden, förde poliserna bort Imamoglu.
Samtidigt med gripandet spärrades flera gator i centrala Istanbul av och myndigheterna utfärdade ett fyra dagar långt demonstrationsförbud.
Allt tyder på att regimen fattat ett principiellt beslut att göra sig kvitt Imamoglu i god tid före 2028 års val, i hopp om att väljarnas indignation skall hinna lägga sig till dess. En ledande profil inom Imamoglus parti CHP säger till DN:
– De kommer inte att nöja sig med Imamoglu och hans närmaste. Nästa steg blir att likvidera CHP och se till att partiet inte kan ställa upp 2028.
Regimen valde ett bekvämt tillfälle att slå till. Det världspolitiska läget kunde inte vara mer gynnsamt. USA:s president Donald Trump kommer inte att bestraffa Erdogan för detta. EU, vanligtvis alert och kritiskt då Ankara kör över mänskliga rättigheter, har i och med den skärpta Ukrainakrisen kommit att behöva Turkiet mer än någonsin, dels för produktion av krigsmaterial till Ukraina, dels för att bidra med fredsbevarande styrkor i händelse av en rysk–ukrainsk vapenvila. Den demokratiska världens medier och politiker har fullt upp med Trump, Gaza och Ukraina, och det skulle förvåna om politisk förföljelse i Turkiet skulle kunna tävla med dessa frågor om uppmärksamheten.
Det är 23 år sedan Erdogans AKP segrade i parlamentsvalet och inledde sin långa hegemoni. Många politiska motståndare, individer och grupper, har förföljts och fängslats under årens lopp, men AKP och Erdogan har fortsatt att vinna valen. Den imponerande serien valsegrar bröts för första gången 2019, då Imamoglu med knapp marginal valdes till Istanbuls borgmästare. Regimen svarade med att annullera resultatet och beordra omval – där Imamoglu, med stöd av metropolens kurdiska väljare, segrade med 800 000 rösters övervikt.
Ännu en kalldusch av samma slag fick regimen i fjol, då Imamoglus CHP besegrade AKP i kommunvalen i större delen av landet. I höstas, i ett försök att vinna tillbaka kurdiska väljare från CHP, gjorde regimen en tvärvändning i den kurdiska konflikten och erbjöd terrorstämplade PKK en fredsuppgörelse. En av baktankarna med detta var att vinna det kurdiskt dominerade DEM-partiets stöd i parlamentet för en ändring av författningen som låter Erdogan ställa upp i presidentvalet en tredje gång.
Frågan är dock om Erdogan kommer att låta någon seriös motståndare ställa upp 2028. Att förbjuda CHP, statsgrundaren Mustafa Kemal Atatürks parti, vore ett chockerande beslut, men det kan, ur regimens synvinkel, visa sig nödvändigt.
Läs mer:
Regimen pressar universitet för att stoppa utmanare
