Mötena betyder att både Donald Trump och ayatolla Ali Khamenei har fått äta upp sin hatt och erkänna att de hade fel: Trump drog 2018 USA ur JCPOA, stormakternas atomavtal med Iran. Det blev Irans ursäkt att accelerera sitt kärnvapenprogram, som nu är i det närmaste fullbordat. Khamenei, som svurit att aldrig förhandla med Trump, har vikt sig för dennes hotelser.
Förhandlingarna, som leds av Trumps emissarie Steve Witkoff och Irans utrikesminister Abbas Arakchi, åtföljs av ett hett nervkrig. New York Times rapporterar att USA och Israel varit nära en veckolång attack mot Iran, men att denna skjutits upp av Trump för att ge samtalen en chans. Nya bombleveranser från USA till Israel får stor publicitet, fast Israels vapenimport i vanliga fall är hemlig.
Irans ledning är splittrad. Revolutionsgardet, den tyngsta maktfaktorn efter Khamenei, förkastar bestämt nedmontering av kärnvapenprogrammet. Men pragmatiska politiker och ekonomer har övertygat den högste ledaren att ge diplomatin en chans. Trump frestar med normala handelsrelationer och ett slut på sanktionerna.
Iran har redan nog anrikat uran för att bygga flera kärnvapen. Detta uran försvaras förstås på en rad svårgissade ställen. Iran har ballistiska missiler som kan bära en stridsspets till Israel och längre än så.
Mycket tyder på att Iran överskattar fördelen med kärnvapen. Hittills har atombomber inte gett något magiskt övertag i Mellanöstern.
Det är på god väg att framställa den detonator som utlöser kärnreaktionen strax innan stridsspetsen landar. När som helst, kanske redan, så kommer Iran att vara ett beslut och ett par veckor från en bomb. Detta är Irans plan, att bli en så kallad ”tröskelstat”, utan ett färdigt kärnvapen – och utan medföljande sanktioner – men med kärnvapenmakters prestige och maktprojektion.
Mycket tyder på att Iran överskattar fördelen med kärnvapen. Hittills har atombomber inte gett något magiskt övertag i Mellanöstern: Sovjetunionens kärnvapen avskräckte inte talibanerna från att driva det ur Afghanistan; Israels kärnvapen bekymrade inte Hamas den 7 oktober 2023, och USA:s kärnvapen stoppade inte al-Qaida och IS i Irak. Iran-regimens farligaste potentiella fiende är dess eget folk, som inte kan stoppas med kärnvapen.
Israel är också splittrat i frågan. Å ena sidan vore det förstås tryggt att återigen ha Irans kärnenergiprogram under sträng FN-kontroll, som mellan 2015 och 2018. Å andra sidan anser vissa strateger att Iran kommer att bli farligare när det förskonats från sanktioner och kan sälja sin olja på världsmarknaden, inte som nu för underpris till Kina och Indien.
Hökarna i Israels ledning är djupt frustrerade över Trumps veto mot attacker.
Irans regim drömmer inte om att besegra Israel med kärnvapen, utan via bulvaner – Hamas, Hizbollah, huthier – i Israels närområde. Ett Iran befriat från sanktioner skulle ha långt mer att satsa på sådana projekt.
Irans ryska luftförsvar slogs ut av Israel i fjol. Landets olje- och försvarsindustri ligger blottade. Hökarna i Israels ledning är djupt frustrerade över Trumps veto mot attacker. Premiärminister Benjamin Netanyahu bönar Trump om att tvinga Iran till reträtt inte bara ifråga om kärnvapen, utan också vad gäller ballistiska vapen och stöd åt terrorgrupper.
Inget tyder på att USA har så ambitiösa mål. För Netanyahu, som i åratal gjort inrikespolitiskt bruk av det iranska hotet, vore det snopet om dramat slutade med Trump, och inte med honom, i hjälterollen.
