Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
I Centcoms hastigt inrättade och hårt bevakade industrihangar surrar det som i en bikupa av hundratals ivriga officerare: danska, kanadensiska, australiska, emiratiska, spanska och många fler; alla under den amerikanske generalen Patrick Franks befäl.
Fokus just nu ligger på att uppbåda stridande förband till ISF, den fredsbevarande styrka som är huvudmomentet i ”fas 2” av Donald Trumps program. I den fasen ska internationella styrkor posteras i Gaza, både i den del som nu hålls av Hamas, och i den som hålls av Israel. Samtidigt ska en palestinsk polisstyrka ta upp positioner och skydda de byggteam som ska reparera Gazaremsans infrastruktur.
Det slår gnistor av energi kring det amerikanska projektet. USA:s makthavare landar i Israel nästan dagligen för att inpränta i Benjamin Netanyahu att detta är Trumps hjärtebarn och att inga käppar i hjulen kommer att tolereras. Varje militär åtgärd i Gaza från Israels sida måste samordnas med USA, har Washington gjort klart. USA, protesterar oppositionsledaren Yair Lapid och israeliska högerextremister, har förvandlat Israel till ett protektorat utan rätt att fatta egna beslut. Netanyahu, säger de, måste kräva att ”fas 1” slutförs innan ”fas 2” tar vid.
I bjärt kontrast till USA:s brådska står Hamas utstuderade långsamhet i allt som gäller ”fas 1”. Hamas har ännu inte återbördat kvarlevorna av alla döda israeler, och inte visat något tecken på den demilitarisering som skulle ha börjat. Hamas uppger att man inte hittar de döda israelerna, och begagnar tiden till att återupprätta sin militära och civila kontroll.
USA:s bas i Kiryat Gat är imponerande, vad gäller omfång och personal. Men av alla de länder som skickat dit stabsofficerare är det få som erbjudit stridande förband.
Det stora undantaget är Turkiet, som i dagarna avvecklar sin långa konflikt med den kurdiska gerillan PKK och kommer att ha många lediga soldater. Israel bönfaller USA att inte ge turkarna någon central roll i Gaza. Dels är president Recep Tayyip Erdogan Israels svurne fiende, som dagligen jämför Netanyahu med Hitler, dels är Turkiet Hamas gynnare och kommer inte att engagera sig för dess avväpning. Inte heller Spanien, som visat intresse, kommer på fråga för Israels del. I Spanien åtalas företagare för handelsförbindelser med Israel, israeliska universitet bojkottas och regeringen agerar för EU:s totala brytning med Jerusalem.
Trump underströk att han tvingade Netanyahu att avsluta kriget
USA:s sändebud säger att de tar stor hänsyn till Israels synpunkter, men de lovar ingenting, inte heller ifråga om det palestinska självstyrets roll i Gaza, som Netanyahu till varje pris vill förhindra. Netanyahu skulle i en normal situation hålla brandtal mot sådana försök att binda hans händer, men han måste nu hålla god min i elakt spel. Han står inför en valkampanj där Trump kommer att spela en nyckelroll, på gott eller ont.
Å ena sidan kan Trump ge Netanyahu en pr-triumf genom att tvinga fram historiska fredsavtal med Saudiarabien och Indonesien. Å andra sidan kan han förlöjliga honom, som i förra veckans intervju med tidskriften Time, där presidenten smulade sönder den berättelse Netanyahus serverat sina anhängare, att han och Trump gemensamt utarbetat fredsplanen. Trump underströk att han tvingade Netanyahu att avsluta kriget och att denne annars skulle ha fortsatt det.
Läs mer:
Desperat väntan på nödhjälp i Gaza: ”Vart tar den vägen?”
