Utan initiativ från omvärlden väntar dagar och kanske veckor av fortsatta luftbombardemang – parterna är ju genom avståndet förhindrade att strida på marken. Men det ser inte ljust ut på den diplomatiska fronten, fast en rad länder är redo att rycka in, bland dem Qatar, Saudiarabien och Oman.
EU har ställt sig till förfogande, och Berlin, Paris och London har i en gemensam appell uppmanat Iran att börja förhandla utan att ställa villkor. Ryssland och Kina, som bägge står Iran nära, och Turkiet, som har mycket att vinna på ett försvagat Iran, har också erbjudit sina tjänster.
Men inga av dessa aktörer kommer att släppas fram om Donald Trump skulle propsa på huvudrollen i dramat. Israels Benjamin Netanyahu känner Trump och ser hur ivrig han är att diktera fortsättningen, diplomatiskt eller rent av militärt. Detta är ju redan USA:s krig nästan lika mycket som Israels: Det amerikanska anti-ballistiska THAAD-systemet skjuter ned Irans missiler innan de nått fram till Israel, amerikanska hangarfartyg är på väg till Persiska Viken, och – framför allt – Trump tycks ha gett Israel fria händer att lägga Irans tillgångar i grus.
Det är sällan i moderna krig som den ena sidan har ett så förkrossande övertag som Israel har nu. Luftrummet över hela västra Iran kontrolleras av Israel, vars flygplan och drönare är i elden dygnet runt och prickar av det ena målet efter det andra på en lång lista.
Förutom atomanläggningar är det främst revolutionsgardets baser som drabbas i attackerna. Gardets banker slogs ut på tisdagen i en cyberattack. Avsikten är dels att försvaga regimens ryggrad, dels att locka civila att ge sig in i leken.
Det är inte litet kurage obeväpnade civila måste uppbåda för att trotsa Basij, gardets dödspatruller som skjuter skarpt mot allt som liknar en demonstration.
Ali Fathollah-Nejad, tysk-iransk specialist på Irans regim, säger till DN:
– Regimen har mycket litet svängrum kvar. Valet står mellan plågsamma beslut och ännu mer plågsamma beslut. Att attackera Saudiarabien, som man gjorde 2019, eller USA:s baser i regionen, som man hotat, är inget som stoppar de israeliska attackerna.
Iran har vållat större civil förstörelse i Israel de senaste dagarna än någon fiende i Israels historia, med undantag för Hamas den 7 oktober 2023. Hela kvarter, ett oljeraffinaderi och ett av landets viktigaste forskningsinstitut är förstörda, nära 40 civila har dödats och de flesta arbetsplatser är stängda.
Men detta hämmar inte Israels regering. Netanyahu, avskydd av drygt halva befolkningen för att i över ett år ha fört krig i Gaza av politiska skäl, har nu ett brett stöd för fortsatta attacker mot Iran. Också internationellt har Israel vinden i ryggen. Netanyahu, internationell paria efter massdöden i Gaza, möter nu förståelse i väst. Den tyske kanslern Friedrich Merz, som chockade Netanyahu med bitter kritik häromdagen, säger nu att ”Israel gör det smutsiga arbetet för vår räkning”.
De allra mest entusiastiska applåderna kommer från regionen, där alla arabledare och de flesta befolkningar ber för den islamiska republikens undergång. I Syrien, där hundratusentals sunnimuslimer massakrerades och drevs från sina hem av Irans ombud under inbördeskriget, flödar sociala medier över av jubelrop.
För att spå om de fortsatta striderna behövs information som inte är tillgänglig. Israel håller på att skjuta slut på luftvärnssystemet Arrows robotar, men i vilken takt är okänt. Iran förlorar varje dag många av de rörliga ramper från vilka de ballistiska missilerna mot Israel avfyras. Vad gör regimen när den inte längre har något att svara med?
Det ligger en stor ironi i det som nu sker. Till helt nyligen var Iran en regional stormakt, som vann krig i Jemen och Syrien och ostraffat skickade missiler via ombud mot Israel och Saudiarabien. Hamas attack den 7 oktober 2023 – resultatet av iranska pengar och iransk träning – satte i rörelse en utveckling som nu hotar regimens existens och förvandlat den till en hjälplös slagpåse.
Som vanligt då braskande nyheter lägger Västbanken i medieskugga passar den israeliska regeringen på att skärpa villkoren för palestinierna där: sedan krigsutbrottet har mängden bensin, köksgas och livsmedel till Västbankens städer halverats. I vissa byar råder akut brist.
Läs mer:
Expert: ”Vi rör oss mot ett ”worst case-scenario”
Karin Eriksson: Trump står inför sitt svåraste säkerhetspolitiska beslut någonsin
