Av Västbankens knappt 50 000 kristna fick knappt en tiondel militärmyndigheternas tillstånd att besöka Jerusalem detta år. Men de fick inte tillstånd att övernatta i staden – så att de som vill vara på plats under alla påskveckans ceremonier måste göra den krångliga resan förbi vägspärrar och kontroller på nytt varje dag. En grekisk-ortodox dam, 53, från byn Taybe säger till DN i telefon:
– I hela mitt liv, fram till Hamas attack 7 oktober 2023, har jag vandrat i Jesu fotspår utmed Via Dolorosa genom det bibliska Jerusalems gränder, gråtit över hans död på korset och jublat över hans uppståndelse. Att sitta hemma dessa dagar är tungt att bära. Varför skall vi straffas för Hamas terrordåd som vi fördömer av hela vårt hjärta?
Flera av de palestinier som nu begränsas i sitt påskfirande kommer från världens äldsta kristna samhällen. Taybe i Judéens berg har endast kristna invånare, som ömt vårdar ruinen av en av världens första kyrkor. Dessa kristna palestiniers förfäder var judar, som alla i den första generationen av Jesu anhängare.
Det är inte bara de skärpta reserestriktionerna som förmörkar kristen praktik i det heliga landet. Under de senaste decennierna har israeliska bosättare och religiösa extremister tagit sig allt större friheter på kristna vallfartsorter. Brännpunkten de senaste åren är det så kallade cenaklet på Sions berg i sydöstra Jerusalem, där katoliker firar minnet av den sista måltiden, då Jesus och hans lärjungar var samlade en sista gång. Vatikanen anser sig ha lagfart på platsen.
Men under cenaklet, i samma byggnad, finns ett utrymme som vissa judiska riktningar anser vara kung Davids grav. På senare år har konfrontationer ägt rum då israeliska ultranationalister exploaterat det ömtåliga grannskapet och ställt till våldsamheter.
En liknande tvist rasar sedan några år kring klostret Stella Maris på berget Karmel i Haifa. Platsens kloster är sedan länge den katolska karmeliterordens allra heligaste. Men för ett par år sedan beslöt rabbinen Eliezer Berland i Jerusalem att Stella Maris i själva verket är profeten Elishas grav, där de otrogna inte har någon rätt att vistas. Berland, dömd för bedrägerier och sexförbrytelser, har en skara anhängare som lyder honom blint och som trängt sig in och trakasserat platsens munkar och nunnor.
Staden Haifas ortodoxa judar, som har goda relationer till karmeliterna, tog de kristna i försvar mot våldsverkarna, som dock inte gett upp. Polisminister Itamar Ben Gvir har flera gånger visat förståelse för judar som trakasserar kristna. För ett par år sedan gjorde Israels kanal 13 ett uppmärksammat tv-inslag där dolda kameror följde reportern Yosi Eli, utklädd till dominikanermunk. Under sin väg genom Jerusalems gränder möttes han av glåpord och spottloskor från bosättare, de flesta mycket unga. Det var uppenbart att trakasserier av präster och munkar inte var tabu i deras värld. Reportaget visades i många länder och skadade Israels image som turistmål. Polisministern tog hämnd på reportern Eli då han, med hjälp av falska anklagelser, fick dennes Twitterkonto stängt.
De palestinier som inte kan nekas tillträde till påskceremonierna är Israels över 150 000 kristna araber, fördelade på tio olika trossamfund. Dessa bor framför allt i städerna Haifa, Nasaret och Jaffa, men också i tiotals byar. Det finns också drygt 20 000 judar som är praktiserande kristna.
Sju procent av Israels palestinier är kristna. Mindre än en procent av Västbankens palestinier är kristna. Efter en drygt hundraårig kristen utvandring, främst till Chile och USA, så har Betlehem, Jesu födelsestad, i dag färre än tio procent kristna.
Läs mer:
Hamas till Kairo för samtal – visar upp gisslan
