I våras avsattes och fängslades Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoglu, som enligt mätningar skulle ha besegrat Erdogan i ett val. Presidentens förhoppning var att hotet från Imamoglus parti CHP därmed hade röjts undan. Men det blev tvärtom.
Under protesterna som följde visade sig CHP:s nye och oprövade partiledare Özgür Özal vara en kallblodig, vältalig och skicklig krishanterare. Mätningar visar nu att kring 70 procent av turkarna anser att Erdogan styrt landet länge nog.
Turkiet-kännaren Halil Karaveli, forskare vid Silk Road-institutet, säger till DN:
– Erdogan hade hoppats att det skulle räcka med att slippa Imamoglu. Nu inser han att det inte räcker, och har gett en av ”sina” åklagare i uppdrag att ta itu med Özal.
Åklagaren ifråga är Akin Gürlek, sedan i fjol Istanbuls chefsåklagare. Han har redan hunnit fängsla borgmästare från partiet CHP i åtta av Stor-Istanbuls kommuner. När Özal häromdagen kritiserade Gürlek lät åklagaren inleda en brottsutredning mot Özal för att ha ”förolämpat” honom.
Dessa krassa manövrer utspelas mot bakgrund av ett historiskt drama: Nyligen förhandlade regimen fram ett avtal med kurdiska PKK, där den terrorstämplade gerillan gick med på att lägga ned vapnen.
I gengäld skall PKK-grundaren Abdullah Öcalan friges, liksom en rad politiska fångar. Vidare, rent sensationellt om det lyckas, ska författningen skrivas om så att turkar och kurder likställs i alla avseenden. Förutom avspänning och investeringar hoppas regimen att fredsprojektet ska locka tillbaka de miljoner kurdiska väljare som övergivit Erdogan.
För att skriva om författningen behöver Erdogans AKP och hans allierade, högerextrema MHP, stöd från det kurdiskt orienterade, och hittills svårt förföljda, DEM-partiet.
– Det är uppochnedvända världen. Kurderna blir likställda, får garantier och blir Erdogans partners – samtidigt som CHP, partiet som grundade republiken, skall krossas. Detta har väckt ett oroväckande kurdhat hos kemalister (sekulära turkar) på sociala medier, säger Halil Karaveli.
MHP:s åldrige ledare Devlet Bahceli, som kläckte den sensationella idén om försoning med kurderna, är uppenbarligen oroad över partnern Erdogans allt tydligare målsättning att försöka röja undan CHP.
– Ni måste lugna er, sade Bahceli i förra veckan till CHP:s anhängare, och antydde att det hela skall ordna sig.
Det är en farlig situation. Om CHP:s turknationalistiska väljare, över en tredjedel av befolkningen, ser sitt parti bannlyst samtidigt som kurderna omfamnas, så är samhällsfriden i fara.
– Bahceli drev fram den historiska fredsuppgörelsen med PKK av oro för Turkiets framtida stabilitet. Men nu ser han hur Erdogan samtidigt äventyrar denna stabilitet i sin hejdlösa och själviska kamp för att klamra sig kvar vid makten, säger Halil Karaveli.
Också DEM, ett vänsterparti, plågas av dilemmat. DEM och CHP har på senare år samarbetat. Bägge partierna är medlemmar i socialistiska internationalen och CHP:s inspärrade borgmästare Imamoglu valdes med DEM:s röster.
Vissa i DEM vill gripa tillfället och kohandla med regimen för att få loss sina ledare ur fängelset; andra menar att det vore ett svek mot partiets principer att backa upp Erdogan-regimen samtidigt som den förföljer CHP och skrotar det sista av demokratin.
Läs mer:
Istanbuls borgmästare gripen – misstänks för korruption
Terrorgruppen PKK upplöser sig själv: ”Historiskt beslut”
