Kriget har slukat ryska och ukrainska människoliv och resurser – medan Turkiet har vunnit på kriget i stor skala. Dels ekonomiskt, genom att sälja vapen till Ukraina och genom att hjälpa Ryssland kringgå sanktionerna; dels diplomatiskt genom att medla under förhandlingar om fångutväxling och om veteexport via Svarta havet.
Samtalen, som startar i Istanbul på torsdagen, tilldrar sig stor uppmärksamhet, även om den ryske presidenten Vladimir Putin gjort vad han kunnat för att kyla av förväntningarna. Hans ukrainske kollega Volodymyr Zelenskyj har uppmanat Putin att infinna sig personligen och förhandla ”som en man”, och inte skicka maktlösa underhuggare till Istanbul. Men Zelenskyj inser förstås att Putin inte skulle hedra honom med sin närvaro. Han inser också att förhandlingarna, om de alls leder någonvart, kommer att bli långdragna – vilket passar de turkiska värdarna precis.
President Recep Tayyip Erdogan, alltid ivrig att synas på världspolitikens stora scen, är just nu mer än vanligt angelägen om att förknippas med goda ting. Hans inrikespolitiska problem tornar upp sig, dels kring sensationella eftergifter till kurderna, dels kring den hårdnade förföljelsen av oppositionspartiet CHP. Den regimtrogna turkiska pressen – som är nästan hela pressen – är tacksam över att kunna framställa sin ledare i en internationell huvudroll, som Donald Trumps kompanjon i kampen för världsfreden.
Under kriget i Ukraina har Turkiet konsekvent undvikit att medverka i Natos insatser för Ukraina, samtidigt som det säljer sina mycket framgångsrika Bayraktar-drönare till Kiev. Turkiet har också bistått Ryssland genom att låta ryska företag och banker sköta sin handel och sina betalningar via turkiska bulvaner. Turismen till Turkiet är ett välkommet andningshål för ryssar som vill undvika Europa och europeiska gränskontroller.
Läs mer:
Anna-Lena Laurén: Om EU inte vill betala vad det verkligen kostar att slänga ut Ryssland ur Ukraina – säg det
