Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Tusentals israeler i Tel Aviv-området, dit de flesta iranska missiler riktas, lever tills vidare i underjordiska järnvägsstationer och parkeringshus, där de slipper de tröttsamma uppstigningsritualerna. Stadens myndigheter sätter upp tält och delar ut madrasser. Det betyder inte någon garanterad nattsömn. Bara de mest kallblodiga sover vidare då larmet går, och för att vara ifred måste man också släcka sin mobiltelefon, där ett ångestladdat oljud går ut automatiskt till alla i riskzonen.
Skolor är stängda och de flesta butiker med dem, men apotek hålls öppna och bussarna går. Få bussförare och få passagerare lyder civilförsvarets order att i händelse av larm stiga av, lägga sig på marken och täcka huvudet med händerna. När inspektörer slår ned på bussförare som ignorerat reglementet säger de, ofta med all rätt, att där inte funnits något utrymme för de påbjudna åtgärderna. Bussförarna, de flesta unga män från arabiska samhällen utan skyddsrum, har härdats under det långa kriget och tar det tjutande larmet med ro, och inga passagerare kräver att få stiga av och lägga sig på den regnblöta landsvägen.
Några minuter efter att larmet tystnat kommer ett par dova explosioner, när luftförsvarets antimissilrobot träffar den iranska missilen med dess halva ton sprängämnen. Detta betyder inte att faran är över. Fragmenten av den förstörda missilen skär genom hustak som en kniv genom papper. När en ballistisk missil lyckas krångla sig förbi de olika lagren av luftvärn är effekten förbluffande. Inte bara det träffade huset förstörs, utan all bebyggelse inom hundra meters omkrets.
Om denna vardag är pressande för de flesta så är den uppiggande och stimulerande för landets ledare Benjamin Netanyahu, som talar till folket flera gånger om dagen om de militära stordåd som skall säkra hans plats i historien. Kriget sammanfaller med Purim-högtiden, som utgår från händelserna i Esters bok, där en tyrannisk judehatare i det forntida Persien tillintetgörs. Netanyahus brandtal, som är lätt genomskådade valtal, flödar givetvis över av referenser och paralleller till Bibelns berättelse.
Netanyahu prisar i dessa tal först och främst sig själv, och därefter Donald Trump. Det mest slående är att han inte hyllar de piloter som verkställer hans order 200 mil bort ovanför Iran. Alla förstår varför Netanyahu hellre hyllar ”vårt försvar” än ”våra piloter”: Han, och hans familj, förlåter inte piloterna och flygvapnet för deras roll under kampen om demokratin 2023, då piloter i reserven vägrade träna i solidaritet med dem som demonstrerade mot det planerade systemskifte Netanyahu proklamerat – och fortfarande verkar för.
Läs mer:
Lång serie av attacker mot Libanon
