På Marinstaben i Åbo har kommendören och konteramiralen Tuomas Tiilikainen besök av en jämnbördig amiralskollega, svenska marinkommendören Johan Norlén.
Norléns besök hänger ihop med manövern Narrow Waters som tidigare hade karaktären av en nationell övning. I och med Natomedlemskapet har manövern blivit internationell och samlar en grupp allierade från Finland, Sverige, Tyskland och Estland.
Strax innan och under övningen har Ryssland genomfört två luftrumskränkningar över Finska viken: förra veckan i estniskt luftrum när Estland ville inspektera tankern Jaguar ur den ryska skuggflottan och i lördags utanför Borgå samtidigt som övningen pågår.
Tuomas Tiilikainen säger att kränkningen av estniskt luftrum var tydligt kopplad till tankfartyget Jaguar.
– Utan tvekan ville ryssarna den gången visa att de skyddar sin handelsfartygstrafik. Det är ännu för tidigt att bedöma om luftrumskränkningen i Finland var avsiktlig, eller om det var en olyckshändelse, säger Tiilikainen.
Även Johan Norlén är fåordig om huruvida den färska kränkningen av finskt luftrum är ryssarnas sätt att markera mot den pågående Natomanövern.
– Det är för tidigt att säga. Men det är klart att vi följer händelserna väldigt noga. Ryssland agerar som Ryssland gör för att skydda sina intressen. Vi står fast i det vi gör. Vi hävdar frihet till sjöfart och fri rörlighet till sjöss. Övningen är ett bra exempel på det, säger Norlén.
Borde Natoländerna i Östersjön markera tydligare då Ryssland beter sig så här?
– Jag tycker att vi gör det i dag. Natos allt intensivare aktivitet och utförligare sjöövervakningsbild är redan i sig en tydlig markering. Det behöver inte alltid vara kulor och krut utan kan också vara att visa att vi är här tillsammans. Det är därför vi har gått med i Nato, säger Norlén.
För Finlands och Sveriges sjöstridsstyrkor innebär Natomedlemskapet en grundläggande förändring.
– För vår del kan man tala om ett paradigmskifte. Vi går från att förvägra någon att attackera svenskt territorium till det omvända. Det handlar om trupptransporter och om logistikflöden. Både till Finland och kanske till några andra, säger Norlén.
Då svenska Marinen tidigare fokuserade på Östersjön tittar man i dag på hela Östersjöområdet: Bottenviken, Finska viken, Östersjön, men även Västerhavet väster om Sverige som är viktigt för att logistiken ska fungera i ett skarpt läge.
– För att säkerställa det flödet måste vi kunna kontrollera sjöområdet i väst. Det är vår uppgift i dag, säger Norlén.
Finska Marinens sits är lite annorlunda eftersom östra grannen är och förblir Ryssland. Men också på den sidan Östersjön råder ett nytt tankesätt:
– Finland prioriterar alltid det nationella försvaret. För Marinens del innebär det att vi ska kunna avvärja marina attacker och förhindra motståndaren från att agera i vårt område. Det är vår huvuduppgift, säger Tiilikainen.
Som Natomedlem och i takt med att Finland får nya förmågor, till exempel de kommande korvetterna av Pohjanmaa-klass, förändras också Finlands roll när man ska verka som en del av alliansen.
– I en del fall kan vi få i uppgift att skydda sjöförbindelser. Det förutsätter att vi kan kontrollera vissa havsområden antingen tidsmässigt eller lokalt. Det kallas sjökontroll, så visst ser jag att vår verksamhet håller på att förändras i det avseendet, säger Tiilikainen.
Långt innan Natomedlemskapet, sedan början av 1990-talet, har finska och svenska Marinen samarbetat allt tätare, övat ihop och hållit varandra à jour om lägesbilden.
Nästa steg är enligt Johan Norlén att ta kunskaperna och erfarenheterna från det finsk-svenska samarbetet med sig i Nato och sammanställa dem tillsammans med Natos planer.
I och med Natomedlemskapet har också finska vatten – Skärgårdshavet, Finska viken och sannolikt, även om ni inte säger det rakt ut, demilitariserade Ålands hav – blivit ”era vatten”?
– De vattnen har varit vår hemmaplan väldigt länge. Bortsett från då Åland som du nämnde. På samma sätt har finska enheter verkat i den svenska skärgården, säger Norlén.
Norlén framhåller att frågan om Ålands ställning är en nationell finländsk angelägenhet.
Nato ska i sommar släppa ut cirka 80 experimentella sjödrönare i Östersjön. De obemannade havsfarkosterna ska hjälpa till att hålla koll på den kritiska undervattensinfrastrukturen, till exempel kablar och ledningar. Det här avslöjade vicekommendören för Natos högkvarter i Brunssum, John Mead, för HBL vid Lennart Meri-konferensen i Tallinn förra veckan. Det kommer sjödrönare som rör sig ovanpå vattenytan men också undervattensdrönare.
Norlén och Tiilikainen bekräftar att sjödrönare kommer att dyka upp också i finska och svenska vatten.
Farkosterna som är mellan 10 och 15 meter långa är ett sätt att ytterligare förbättra lägesbilden och ge myndigheterna snabbare reaktionsförmåga om någon försöker sabotera kritisk infrastruktur till sjöss.
Enligt de två marinkommendörerna är det fullt möjligt att fritidsbåtförare i sommar kommer att kunna se drönare då de kör omkring i ute till havs.
– Det är osannolikt att några säkerhetsrisker skulle uppstå. Om man möter en sjödrönare ska man förhålla sig till den som till vilken fritidsbåt som helst. Håll avstånd och följ sjötrafikreglerna, säger Tiilikainen.
I finska Marinens vårmanöver Narrow Waters står Sverige till tjänst och medverkar bland annat med en av sina ubåtar, en förmåga som finska flottan saknar.
– Vi är mycket glada över att vi har möjlighet att öva ubåtsjakt med en riktig ubåt, eftersom vi inte har några själva. Det hjälper oss enormt att utveckla vår verksamhet, säger Tiilikainen och låter uppriktigt glad över det svenska ubåtsbidraget.
Och framtiden då? Hur ser de två konteramiralerna på läget i Östersjön framöver, efter att kriget i Ukraina en dag blir mindre intensivt?
– Rysslands Östersjöflotta har varit rätt konstant även under Ukrainakriget. Jag ser inte att den ryska verksamheten i Östersjön skulle förändras nämnvärt framöver, säger Tiilikainen.
Sveriges militära underrättelse- och säkerhetstjänst MUST konstaterar i sin senaste årsrapport att ”det är möjligt att den ryska statsledningen kan komma att genomföra ett begränsat väpnat angrepp mot något av länderna i Östersjöområdet eller mot militära eller civila statsfarkoster”.
Norlén får frågan hur han ser på det scenariot och hur man tänker förhindra att så sker.
– Jag kan inte gå in på några operativa detaljer. Men det handlar om samma saker som vad vi redan gör i vår dagliga verksamhet och när vi övar.
– Vi har en bra lägesuppfattning och är på tårna. Tidigare gjorde vi saker på egen hand. I dag gör vi det tillsammans med våra allierade. Det är en stor skillnad. Det som MUST tar upp, ett angrepp mot statsfarkoster, skulle innebära att en gräns har passerats. Då talar vi om det kollektiva försvaret och artikel fem.
Skulle Nato:s artikel fem aktiveras om ryssarna angrep en statsfarkost som låt säga en isbrytare?
– Jag tänker inte spekulera just i enskilda händelser eftersom det vore destabiliserande. Hur vi tänker och vad vi skulle göra i olika situationer är information som vi håller för oss själva, säger Johan Norlén.
