I januari beslöt ledarna för Östersjöstaterna, Nato och EU-kommissionen att undersöka om det går att porta farliga fartyg från att komma in i Östersjön genom de danska och svenska sunden.
De beslöt också att utreda hur offensivt länderna kan agera utan att bryta mot havsrätten när en skada väl har skett.
En arbetsgrupp tillsattes med folkrättsjurister från Östersjöns alla Natomedlemmar, Island, Norge, Nederländerna, Storbritannien, Natos högkvarter och EU:s utrikestjänst. Nu har den hunnit träffas vid två tillfällen.
– För Sverige är det ett säkerhetsintresse att havsrätten respekteras. Och när det gäller inloppen till Östersjön har utländska fartyg rätt till oskadlig genomfart, berättar Martin Ratcovich Leopardi som är specialrådgivare i folkrätt på Utrikesdepartementets enhet för folkrätt och mänskliga rättigheter.
Går det ändå att hindra fartyg från att segla in i Östersjön?
– Om en kuststat har tydliga bevis för att regler som är fastslagna av Internationella sjöfartsorganisationen inte efterlevs kan det finnas möjligheter att göra fysiska inspektioner ombord på ett utländskt fartyg. Om det är ett fartyg som agerar på ett sätt som är direkt skadligt för kuststaten, kan kuststaten, enligt regler i havsrätten, få vidta nödvändiga åtgärder för att hindra genomfarten. Det finns ett väldigt detaljerat och väldigt omfattande regelverk, säger Martin Ratcovich Leopardi.
– Om det handlar om ett fartyg som inte är på territorialvattnet utan på internationellt vatten i svensk ekonomisk zon är ribban högre för att få genomföra en inspektion.
Martin Ratcovich Leopardi säger att Östersjöns kuststater måste tänka sig noga för hur man agerar, för havsrätten är global och det som görs i Östersjön mot utländska fartyg kan andra kuststater vilja göra mot vår handelsflotta i andra hav.
Det finns ännu inget datum satt för när arbetet ska redovisas och eventuella beslut fattas.
Niklas Granholm är forskningsledare på Försvarets forskningsinstitut, FOI. Han tror att arbetet kan bli betydelsefullt.
– Vad som skulle kunna ligga i korten är att man sätter upp vissa säkerhetskrav på fartygen som trafikerar Östersjön, annars släpps de inte in, säger han.
Han ger som exempel krav på att besättningen och kaptenen är ordentligt utbildade och att fartyget är försäkrat, inspekterat och i gott skick.
– Natos Östersjöstater kan säga: ”Ni måste uppfylla de här kraven annars får ni inte komma in här. Och försöker ni segla in ändå kommer vi att borda er och stoppa er.” Sedan finns det naturligtvis en farhåga hos sjöfartsnationer i Nordeuropa om att det kan bli repressalier i andra delar av världen. Så det är en avvägning, säger Niklas Granholm.
Fyra fartyg misstänks ha orsakat skador på undervattenskablar i Östersjön sedan 2023. Nato och Östersjöstaterna har reagerat starkt och talat om hybridkrigföring.
Niklas Granholm bedömer att kabel- och gasledningsbrotten är avsiktliga sabotage.
– Sverige är sedan i februari 2022 en del av en koalition som stödjer Ukrainas krigföring för att överleva som nation mot ett ryskt anfall. Så i Rysslands ögon är vi också krigförande. Men Ryssland vill inte eskalera det här till en fullt öppen konflikt. Då använder man hybridkrigföring. Helst ska den som är angripen inte riktigt förstå vad som har hänt och vänta med åtgärderna eller vidta fel åtgärder, säger han.
FOI-forskaren pekar på att kabelbrotten har följt ett tydligt mönster. Det är fartyg på väg till eller från Ryssland som har släpat sina ankare i andra länders ekonomiska zon, där länderna har svårare att ingripa än om det hade skett på territorialvatten.
– Ryssland använder billiga metoder som inte ska gå att bevisa. Därför kan de hålla på länge, säger Niklas Granholm.
Natos strategi är att göra dessa metoder dyra och synliga.
– Nu är signalen till redarna att om ni gör det här åker ni fast och ert fartyg kommer att hållas kvar i hamn och inte tjäna några pengar på ganska länge. Det slår dem där det gör ont, nämligen i plånboken, säger han.
Läs mer:
Det här är Rysslands ökända skuggflotta i Östersjön
Professor: Debatten om kabelbrotten är skadligare än brotten i sig
Vanligt att kablar går sönder – men sällan i Östersjön
