Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) meddelade i höstas att regeringen avser att sänka det så kallade referensvärdet för varg från dagens 300 till 170. Referensvärdet är den miniminivå som rapporteras till EU-kommissionen vart sjätte år, som ska garantera att skyddade arter inte utrotas i unionens medlemsländer. Nästa rapportering sker i slutet av juli.
Naturvårdsverket och internationella experter som anlitats har tidigare konstaterat att det inte finns stöd i vetenskapen att genomföra en så kraftig minskning av referensvärdet och ändå uppfylla kraven för vad som kallas en gynnsam bevarandestatus. Den svenska vargstammen är isolerad och kraftigt inavlad.
I slutet av november gav regeringen trots detta i uppdrag åt Naturvårdsverket att utreda vilka ytterligare förvaltningsåtgärder som krävs för att ”bibehålla en gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv vid ett referensvärde om 170 individer”. Uppdraget omfattade även en kostnadsberäkning för förvaltningsåtgärder i intervallet 170–270 vargar.
Naturvårdsverket presenterade utredningen under fredagen. Där upprepas att referensvärdet måste vara större än 170 och att ett värde i nedre delen av intervallet 170–270 medför ett ”betydande biologiskt och juridiskt risktagande”.
För att kunna genomföra en sänkning krävs en kraftigt utökad övervakning av vargarnas genetik och en beredskap att flytta vargar, skriver utredarna.
Den utökade övervakningen beräknas kosta upp till 3 miljoner extra om året per länsstyrelse i de drygt 15 län som har varg i Sverige. Flytt av varg kan kosta närmare 15 miljoner kronor per år och län under de perioder då detta blir aktuellt.
– Vi bedömer att det krävs minst två till tre extra årsarbetskrafter per länsstyrelse, säger Mona HansErs, chef på viltanalysenheten vid Naturvårdsverket.
En annan effekt av en minskad vargstam är att möjligheterna till skyddsjakt kan försämras, förklarar Mona HansErs. Ett mindre bestånd är mer sårbart för att förlora vargar som är extra genetiskt värdefulla. Då krävs en mer individbaserad förvaltning, som är mer tidskrävande. Det leder till att beslut om skyddsjakt kan dra ut så mycket på tiden att fler angrepp hinner ske.
– Vi räknar med att det kommer att leda till ökade kostnader för förebyggande åtgärder för att skydda tamdjuren, som rovdjursavvisande stängsel. För angreppen kommer ju inte att upphöra helt, säger Mona HansErs.
Detta är något som oroar Benny Gäfvert, rovdjursexpert på Världsnaturfonden WWF.
– Jag är mycket bekymrad över den här trenden att trycka ned populationen överlag. Men just ökade problem med skyddsjakt kan skapa en stor osäkerhet och otrygghet bland tamdjursägare. Det kan minska förtroendet för förvaltande myndigheter och öka risken för illegal jakt. Så från att ha en förvaltning som kan fungera hyfsat väl på den nivå vi har i dag, kan vi hamna i en situation där läget blir sämre för både tamdjursägare och vargen, säger Benny Gäfvert.
Läs mer:
Regeringen vill halvera antalet vargar – i strid med forskningen
Rekordmånga vargar sköts i nödvärn förra året
Det visar obduktion av årets skjutna vargar
