Close Menu
Sol ReporterSol Reporter
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Trendigt

Carita jobbar som tolk i EU-parlamentet: ”Språk är en demokratifråga”

juli 27, 2025

Thailand och Kambodja möts för samtal på måndag

juli 27, 2025

Därför tullförhandlar USA och Kina i Stockholm

juli 27, 2025

Vecka 30 i bilder – se världen genom DN-fotografernas ögon

juli 27, 2025

Johansson krossade det svenska rekordet i VM-finalen

juli 27, 2025
Facebook X (Twitter) Instagram
Login
Facebook X (Twitter) Instagram
Sol ReporterSol Reporter
Stockholm
25°C
Klar himmel
Webberättelser
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Nyhetsbrev
Sol ReporterSol Reporter
Hemsida » Nazisterna förbjöd honom att gå på bio
Kultur

Nazisterna förbjöd honom att gå på bio

NyhetsrumBy Nyhetsrummaj 3, 2025
Facebook Twitter WhatsApp Telegram Email Tumblr Reddit LinkedIn

Sakprosa

Victor Klemperer

”Ljus och skugga. Filmdagbok 1929–1945”

Övers. Tommy Andersson

Glänta produktion, 299 sidor

Hur skriver man historia? Efteråt eller medan den pågår. Victor Klemperer med sina krigsdagböcker om nazismens vardag är ett lysande exempel på det senare, nedtecknade mellan 1933 och 1945. Historieböckerna är fulla av årtal och minnesmärken som sällan befattar sig med människornas liv i hemmen och på gatorna.

Som Sebastian Haffner konstaterar i ”En tysk mans historia”, senast aktuell genom Gerhard Hoberstorfers monolog på Stadsteatern i Stockholm 2024: ”Om man läser de normala historiebeskrivningarna, frestas man tro att historia utspelar sig mellan några dussin personer som styr folkens öden och vilkas beslut och gärningar resulterar i det som senare kallas historia”.

Att läsa Klemperer är tvärtom överrumplande, som om allt ägde rum medan du håller boken i handen. Oro för hustrun Evas dåliga hälsa sida vid sida med nazisternas härjningar på Dresdens gator, en afton i goda vänners lag – ”Vi satt till halv tre och kom i säng klockan tre” – eller varför inte ett besök på den nya Universumbiografen på Prager Strasse, visserligen med en bänkgranne i Reichswehruniform, ivrigt applåderande när Hitler och Hindenburg visar sig på vita duken.

Här finns inga skyddsnät, inga möjligheter att påstå – som man hör ibland – att antisemitismen ”lever under ytan”. En billig metafor för den som inte vill se. En onsdag i september 1933 behöver man bara titta ut genom fönstret: ”Gatorna igenkorkade av SA.”

För paret Klemperer är kvällsbio samma självklara nöje som för de flesta tyskar under mellankrigsperioden, vilket understryks när det någon gång uteblir: ”Vi var inte på bio”. För lingvisten Victor gav dessa avkopplande stunder därutöver inspiration till den semiotik som var ett av hans akademiska specialområden. Även filmen talar ett språk.

Övergången från stumfilm till ljudfilm gav honom en kick. Till den grad att han efter varje biobesök noterar sina intryck och samlar material till den parallella dagbok som nu föreligger i svensk översättning, ”Ljus och skugga. Filmdagbok 1929–1945”. En tredjedel av dessa anteckningar återfinns i krigsdagböckerna, resten trycks här för första gången. Resultatet är en filmhistorisk klenod.

Redan den första noteringen – 9 juni 1929 – slår an ett grundackord. En stumfilm med två korta ljudfilmer som förspel. ”Panoptikum”, säger Eva och tillägger ”att här erbjuds ju faktiskt bara artificiellt teatersurrogat, alltmedan filmkonsten är sui generis” – konst i sin egen rätt.

Victor Klemperer är allt annat än originell i sin kritik av ljudfilmen i denna inledande fas. Eva hade rätt. Skådespelarna låter som talande dockor. Det som trots allt gör hennes man till ett levande vittne är att han ger efter för sina lägre impulser, lycklig som en tioåring på söndagsmatiné: ”Jag tycker så mycket om att gå på bio”. Han är trollbunden av filmen som den nya tidens tekniska uppfinning, ett välkommet alternativ till ”det moderna teaterlivets sorgligt splittrade tillstånd”.

Förr talade man om skuggspel, nu går man in i den mörka salongen för att vara med om ett ljusspel: ”Detta visar också vilket lyckat språkligt grepp uttrycket ljusspel är, ty här handlar det verkligen om att glatt leka med livets alla fenomen: livsformerna glider förbi i sin betagande outtömlighet, medan bekymren får stå tillbaka.”

Klemperer är ingen smygcineast. Vad han skriver är ett slags variationer på krigsdagböckernas sociologi. Filmens vardag. 1937 återupptäcker han biografen vid Freiburger Platz i Dresden. ”Den har den mest naiva (verkligt proletära och entusiastiska) publiken, den är billigare än de andra biograferna, den har bra program, bra bild och den bekvämaste parkeringsplatsen, en riktig hamn.”


Under närmare sju år, 1938 till 1945, är Victor Klemperer som jude förbjuden att gå på bio. Att han tidigt konverterat till den kristna tron hjälper inte

Glöm senare tiders regissörsvurm. Victor Klemperer trivs bäst i sällskap med sina favoritskådespelare, bland andra Lionel Barrymore och Greta Garbo som rysk dansös, ”hysterisk och mänsklig på samma gång”. En i dag bortglömd operastjärna som Jan Kiepura gör honom aldrig besviken. ”Marlene Dietrich nästan ännu bättre än Jannings.” Även Zarah Leander får godkänt.

Mer överraskande är hans försiktiga, närmast pliktskyldiga uppskattning av Chaplin, som han ser i ”Stadens ljus”. Påskdagen 1931. ”Mycket fint – men knappast ett steg framåt. Och jag tror heller inte att Chaplin kommer att vidareutvecklas.”

Tre plus.

Under närmare sju år, 1938 till 1945, är Victor Klemperer som jude förbjuden att gå på bio. Att han tidigt konverterat till den kristna tron hjälper inte. Klen tröst, som Johan Klingborg skriver i sitt instruktiva efterord, att han slipper ta del av den nazistiska propagandan i dess mest intensiva fas.

Läs fler artiklar av Leif Zern och läs fler bokrecensioner

Share. Facebook Twitter Pinterest LinkedIn Email Telegram WhatsApp

Relaterade Artiklar

Vecka 30 i bilder – se världen genom DN-fotografernas ögon

Kultur juli 27, 2025

Balsam Karam: ”Absolut ingen maskulinitet är god”

Kultur juli 27, 2025

Festivalchefen om Pride 2025: ”En kärleksfest utan motstycke”

Kultur juli 27, 2025

Peter Englund: Så går det när diktatorer tar sig makten att flytta på gränser och folk

Kultur juli 27, 2025

Josefin Olevik: Lennart Jähkel har lärt sig ljuga av Mona Sahlin

Kultur juli 27, 2025

Sara-Vide Ericsons målarglädje är smittande

Kultur juli 27, 2025

Underverken, del 36 av 56

Kultur juli 26, 2025

Helena Lindblad: ”Zeina Mourtada ger den djupaste sorgen ett ansikte”

Kultur juli 26, 2025

Tore Anderssons trumpet tystade militärens kulor i Ådalen 1931

Kultur juli 26, 2025

Redaktörens Val

Thailand och Kambodja möts för samtal på måndag

juli 27, 2025

Därför tullförhandlar USA och Kina i Stockholm

juli 27, 2025

Vecka 30 i bilder – se världen genom DN-fotografernas ögon

juli 27, 2025

Johansson krossade det svenska rekordet i VM-finalen

juli 27, 2025

Pubar ska få bättre skydd mot klagomål från grannar

juli 27, 2025

Senaste Nytt

Balsam Karam: ”Absolut ingen maskulinitet är god”

juli 27, 2025

Såg ut att missa EM – nu pratar alla om Chloe Kelly igen

juli 27, 2025

Stor spridning av gonorré – resistenta stammar oroar experterna

juli 27, 2025
Facebook X (Twitter) Pinterest TikTok Instagram
2025 © Sol Reporter. Alla rättigheter förbehållna.
  • Integritetspolicy
  • Villkor
  • Kontakt

Type above and press Enter to search. Press Esc to cancel.

Sign In or Register

Welcome Back!

Login to your account below.

Lost password?