Israels största gasfält, Leviathan, skulle förse Egypten med naturgas fram till 2040, enligt det avtals om nu lagts på is. Det rör sig om den största exportaffären i Israels historia, 35 miljarder dollar. Sedan Leviathan togs i bruk 2019 har Egypten köpt israelisk gas, men från och med 2028, via nära hundra mil nya gasledningar, ska volymen ökas dramatiskt. För bägge länderna vore detta en stor vinning, efter man då slipper den dyra LNG-proceduren, då naturgas kyls ned till vätska, som krävs för transport med fartyg.
1979, efter tolv års ockupation, gick Israel med på att lämna tillbaka Sinaihalvön till Egypten. Den egyptiske presidenten Anwar Sadat accepterade i gengäld begränsningar av tunga vapen på halvön. Men 2014, då terrorrörelsen IS hotade ta över Sinai, lät Israel Egypten temporärt föra in stora truppstyrkor. Israeliskt flyg bombade också IS-mål i Sinai, med Egyptens goda minne.
Men nu hävdar Israel i över ett år att Egypten utan samordning överskridit det maximala antalet stridande förband i Sinai. En egyptisk diplomatisk källa medgav i ett samtal med DN i juni att detta sker för att kunna agera på kort varsel om Israel skulle försöka få till stånd massflykt av Gazabor in i Sinai. Häromdagen sade Netanyahu:
– Jag vill inte hålla Gazaborna inspärrade i remsan. Men om vi öppnar vår sida av gränsövergången till Egypten i Rafah så kommer egyptierna att blockera sin sida.
Extremisterna i Netanyahus regering är fast beslutna att verka för ”frivillig” utvandring av palestinier från Gaza och upprättandet av israeliskt militärstyre, något den egyptiska regimen, och hela arabvärlden, förkastar.
Netanyahu vill använda naturgasaffären för att vrida om armen på Egypten, men om han verkligen tänker annullera kontraktet så kommer detta att stöta på svårt motstånd i USA. Leviathan-fältet ägs till 40 procent av den amerikanska energijätten Chevron, som också driver utvinningen där.
Egyptens stora gasfält, Zohr, är ännu större än Leviathan. Men, tekniska problem där, jämte landets exploderande befolkning – snart 120 miljoner invånare – har på några få år gjort diktaturen i Kairo beroende av Israel för sin energiförsörjning. Detta är förstås extremt obekvämt för president Abd al-Fattah al-Sisi, särskilt nu då de jemenitiska huthiernas härjningar i Röda havet slår hårt mot landets främsta inkomstkälla, Suezkanalen.
Läs mer:
Israels arméchef: På väg mot militärstyre i Gaza
