Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Sakprosa
Pavel Fischl
”Dagböckerna från Theresienstadt”
Övers. Tora Hedin
Bokförlaget Stolpe
För 80 år sedan, i oktober 1946, tog den internationella rättvisan ett jättekliv. Nürnbergrättegångarna mot ledande nazister var avslutade, de hade fått sina straff för historiens värsta brott. Nu gick juridiken vidare, med processer mot läkare, jurister med flera som gjort Nazitysklands anfallskrig, folkmord och slavarbete möjliga.
Det epokgörande med Nürnberg var att inte bara besegrade ledare dömdes av krigets vinnare. Rättegångarna etablerade principen att individer kunde ställas till svars inför en överstatlig domstol för krigsförbrytelser, brott mot freden och brott mot mänskligheten. Det fanns en högre rättvisa än nationell lag eller rå styrka, och kategorier av övergrepp som aldrig får passera.
Mycket blod har flutit under broarna sedan dess, men trots allt har det funnits en grundläggande rättsuppfattning, åtminstone i teorin. Massmördare som från 90-talets krig på Balkan kunde lagföras. Andra skurkar har tvingats se sig om över axeln, eller i bästa fall blivit avskräckta från att begå krigsbrott.
Det mesta av efterkrigstidens lagstyrda världsordning (hur skakig den än varit) skapades av USA. Under Donald Trump har supermakten dessvärre gått över till andra sidan. Till förövarnas sida.
Rättegångarna etablerade principen att individer kunde ställas till svars inför en överstatlig domstol för krigsförbrytelser, brott mot freden och brott mot mänskligheten.
Rent praktiskt yttrar det sig i stöd till Vladimir Putin, som dagligen terrorbombar civila i Ukraina. Diplomatiskt yttrar det sig i en offensiv mot den Internationella brottmålsdomstolen ICC, som nu blivit måltavla för amerikanska sanktioner.
Bortom detta mörka politiska spel måste man påminna sig om vad allting kokar ner till. Endast psykopater vill leva i en värld utan empati, rättvisa och omsorg om människovärdet. Men utan instanser som ICC är det där vi hamnar.
”En människas död är en tragedi. En miljon människors död är statistik”, lär Josef Stalin ha konstaterat. Statistiken och juridiken blir så lätt abstrakta, fenomen som nazismen blir så lätt mytologiserade, fjärran från de individuella öden allting handlar om.
Årets starkaste påminnelse finns i ”Dagböckerna från Theresienstadt” av den tjeckiske juden Pavel Fischl. Manuskriptet med dessa vittnesmål från Förintelsen hittades 2023 av Fischls son Michael Dagan, och publiceras nu internationellt.
Det är lika ohygglig som nödvändig läsning, på samma litterära nivå som Primo Levi och Imre Kertész. Vägen till Auschwitz och dödsmarschen därifrån skildras med en skärpa man aldrig glömmer. Våldet, svälten och förnedringen i industriell skala kommer outhärdligt nära i både tid och rum.
Om du ska läsa en bok 2026, läs denna.
Läs fler texter av Niklas Ekdal