Flyglarmet tjuter strax före midnatt, natten till måndagen. Kort därefter hörs de första explosionerna.
Snart är himlen över Kiev ett inferno av ryska kamikazedrönare, bomber och smällar från ukrainska kulsprutor och luftvärnskanoner.
Ibland lyckas luftvärnet skjuta ner bombdrönarna. Men det är svårt att i mörker träffa ett 3,5 meter långt obemannat flygplan som flyger i över 200 kilometer i timmen.
Mina grannar och jag tar skydd i den korridor i husets inre som fungerar som skyddsrum. Där, i den relativa tryggheten mellan två tjocka väggar, följer vi i pyjamas attackerna i lokala nyhetsappar och försöker tolka mullret och smällarna utifrån.
– Det där lät nära.
– Kanske nära tunnelbanestationen? Där har de skjutit förr.
Vid halvfemtiden på morgonen blåses faran över. Lokala myndigheter summerar natten: Minst 9 döda och 33 skadade. Bland de döda finns en elvaårig flicka och hennes mamma. Flera bostadshus är förstörda.
En så stor rysk attack i Ukrainas huvudstad skulle förr ha blivit stora nyheter världen över. Men Israels och USA:s bombattacker i Iran har ställt Rysslands invasionskrig i Ukraina i medieskugga.
Ruslan, en Kievkompis som jobbar som lokal fixare åt amerikanska, asiatiska och europeiska medier, säger att Ukrainakorrar som han tidigare har arbetat med nu har rest till Israel eller USA.
– Deras arbetsgivare tycker nog inte att Ukraina är så intressant längre.
Vårens bisarra narrspel, där Vita huset hävdade att Vladimir Putin var redo för fred, är över.
Olha, som jobbar åt Al-Jazeera, berättar att det inte var lönt för det arabiska tv-bolagets Kievkorre att åka till nedslagsplatserna efter nattens attack. ”Stopp för stories härifrån nu”, skriver Olha.
Omvärldens intresse för Rysslands anfallskrig i Ukraina hade börjat dala redan före USA:s bomber i Iran.
Vårens bisarra narrspel, där Vita huset hävdade att Vladimir Putin var redo för fred, är över. ”Hela Ukraina är vårt”, sa Putin i lördags på en konferens i Sankt Petersburg. ”Överallt där en rysk soldat sätter sin fot – det är vårt”.
Och de ryska soldaterna har order att avancera, och erövra ännu mer än de 19,2 procent av ukrainskt territorium som Ryssland nu ockuperar. Ukrainska soldater som DN:s fotograf Karina Piliuhina och jag mötte på östfronten förra veckan vittnar om svårigheten att hålla emot.
Att Rysslands allierade Iran bombades av USA och försvagas är förstås inte bra för Moskvas inflytande i Mellanöstern. Men för kriget i Ukraina behöver det inte betyda så mycket.
Ryssland är inte längre lika beroende av iransktillverkade långdistansdrönare, shaheder. Numera gör den ryska militärindustrin en egen, förbättrad shahedvariant: Geran-2. De ryska shahederna kan bära 90-kilos sprängladdningar, mot 50 kilo tidigare. En jetmotor fördubblar hastigheten till 400 kilometer i timmen.
Efter måndagens attack mot Kiev rasar Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj över Putins hyckleri: Att fördöma USA-bomberna i Iran samtidigt som Ryssland natt efter natt bombar och dödar ukrainare.
Men vem hör ens Zelenskyjs ord när krigsmullret dånar i allt fler länder? Och vilken tyngd har de, i en värld som präglas av den starkes rätt?
Ukrainarna noterar att Donald Trump hjälper Israel genom att bomba Iran, medan han talar om ”Vladimir” i Kreml som om han vore en gammal vän.
Känslan av övergivenhet sprider sig, när Kievborna förbereder sig för ännu en natt i skyddsrum.
