Detta är ett kåseri. Skribenten svarar för eventuella åsikter i texten.
Det är inte var dag man går och ser en förbjuden film. Även om det nu är i grannlandet Danmark som dokumentären ”Grönlands vita guld” inte får visas.
I början av februari hade den premiär på DR (det danska SVT), som också var medproducent, men reaktionerna blev så sällsynt starka att det bara tog tio dagar innan filmen avpublicerades. Och eftersom DR har visningsmonopol i ett år är den i praktiken förbjuden.
Det vita guldet i fråga heter kryolit och är ett märkligt mineral som finns naturligt på några få ställen i världen, som Colorado och Ural. Men ingenstans har det funnits i mängder som i Ivittuut på sydvästra Grönland.
Där anlades en gruva i mitten av 1800-talet, dansk givetvis, och när det ett par decennier senare uppfanns en metod att med hjälp av kryolit göra aluminiumframställning storskalig, då blev mineralet värdefullt nog att kallas just ”Grönlands vita guld”.
Att USA ockuperade Grönland under andra världskriget ska ha handlat främst om att säkra tillgången på kryolit.
I dag är gruvan tom och Ivittuut en spökstad, men många hann bli rika på de 133 åren av brytning. Och nästan allt kom den danska ekonomin till del, snarare än den grönländska. Arbetskraften var dansk, liksom utrustningen, fartygen, det mesta som konsumerades.
Så hur mycket tjänade Danmark på utvinningen? Den beräkningen är hela anledningen till bråket. Nettovinsterna må ha varit stora nog i sig, men eftersom alla omkostnader gick in i den danska ekonomin räknar ekonomerna i filmen på hela omsättningen. Och kommer fram till att den är i samma storleksordning – omräknat till dagens penningvärde och på några hundra miljarder när – som det sammanlagda danska biståndet till Grönland.
Detta togs emot med ett stort och lättat ”Det anade vi väl!” på Grönland (samt ett regipris på Nuuks filmfestival), men Danmark rasade. ”Så kan man inte räkna!” ropades det och stormen gick rätt in den danska självbilden om att ha stöttat Grönland som ett renodlat förlustprojekt under alla år.
Nu satt de båda regissörerna i ABF-husets stora sal efter visningen och förklarade att filmen just nu bara kan ses på Färöarna och i Sapmi. Men bredvid i panelen satt SVT:s programchef för dokumentärer så en rimlig gissning är väl att den snart kommer även där.
Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om vad man kan smaksätta chips med.
