Det var den första riktiga långresan vi skulle göra, en ryggsäcksluff i Sydostasien för trettiotre år sen. Ett tredjedels århundrade! Billigt flyg med sovjetiska Aeroflot till Bangkok, sen skulle vi leta oss söderut.
Ingen reseledare, inget internet, inga mobiltelefoner. Däremot hade vi tre rejäla guideböcker från Lonely Planet i bagaget.
I synnerhet den om Indonesien var ett monstrum. Drygt 900 sidor, tätt tryckta med en bitvis absurd detaljrikedom. Stora städer eller byar på vischan, överallt fanns uppgifter om logi, matställen, sevärdheter och transporter vidare. Med pris och ett omdöme.
Dessutom texter om historia och politik, kultur och mat. Och kartor.
Så välanvänd blev den att man än i dag – och utan att öppna boken – lätt kan se vilka delar av landet vi reste till. De kapitlen har en betydligt mörkare nyans.
I efterhand kan jag knappt föreställa mig hur samma resa skulle ha blivit utan detta stöd, och därefter blev det rutin att vart vi än reste så köpte vi med oss en liknande bok. Oftast från Lonely Planet, ibland från konkurrenter som Rough Guides eller rent av Bradt (när det rörde någon fläck av kartan som de stora inte hunnit täcka).
Självklart gjorde vi sammalunda när vi 2020 bestämt oss för att åka till Taiwan. Sen kom pandemin och fler planer än våra fick ställas om.
I år tog vi upp tråden igen, och eftersom Lonely Planet hade hunnit ge ut en ny upplaga av sin Taiwan-guide köpte vi den också.
Sen insåg vi att tiderna har förändrats. Boken från 2017 kände vi igen oss i, där fanns den vanliga sorteringen inom varje område med särskilda avsnitt för sevärdheter, platser att bo, restauranger, barer, transporter och så vidare. Samt faktaavsnitt om historia och kultur.
I upplagan från 2023 har man utgått ifrån att folk redan är uppkopplade och letar sig fram till sådant själv. I stället har man en lösare upplagd blandning av olika sorters tips. Mycket liknar blogginlägg, där någon ger sin syn på vad man borde göra av en dag i Taitung och föreslår en cykeltur eller rundvandring.
Bilderna är oändligt många fler, men informationen både glesare och rörigare. Mindre känsla av sammanhang, färre exakta adresser (med prick på kartan).
Till slut fann också vi oss tvungna att ge oss ut på nätet och komplettera med diverse bloggare. Frågan är om det blir någon mer Lonely Planet-guide framöver.
Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om att resa i kölvattnet av jordbävningar och tyfoner.