Min första sommar på Dagens Nyheter var jag vikarierande reporter och bodde ihop med två kolleger i liknande omständigheter i en stor lägenhet på Kungsholmen.
En dag hade jag våningen för mig själv, de två andra var bortresta, och samtidigt kom en sommarvikarie från Mariehamn på besök. Vi ägnade kvällen åt uteliv, sen behövde jag stå upp tidigt dagen efter för att flyga till Norrland.
Det gick med ett nödrop. Jag landade i Luleå, där en förbeställd taxi väntade för att ta mig till Älvsbyn. Föraren skrattade när jag förklarade att jag ville till Storforsen, som ju ligger i Älvsbyns kommun. Det här var visst Norrland, ytterligare fem mil och en bra slant ovanpå det uppgjorda priset.
När den detaljen väl var avklarad fick jag en rundvisning i Älvsbyn på köpet, med både husfabrikanten och polarbrödsbagaren utpekade. Här fanns ju mycket att se, och så bråttom kunde väl inte storstadsbon ha.
På avsedd plats gjorde jag så ett av mitt livs fåtaliga balettreportage, om hur Mats Isaksons ”Trolltagen” skulle sättas upp på en scen mitt i den mäktiga forsens gamla flodfåra, där bara lite vatten ännu rann. Med musik av Ralph Lundsten och dansare från Riksteatern samt lokala amatörer.
Och huvudfårans dån en bit bort som fond.
Inför resan var jag noga varnad för myggen, och smorde in mig överallt där inte kläderna täckte. Men missade strumpornas kant, där jag sen hade två täta ringar med myggbett likt armband runt fotknölarna.
De kliade värre – och satt i längre – än några andra bett jag någonsin haft.
Sen återvände jag hem till den stora lägenheten när kvällen började bli sen, efter att ha rest till norra Norrlands inland och tillbaka på samma dag. En aning utschasad satte jag nyckeln i dörren och mötte förvånad min kompis från Mariehamn på språng i hallen.
– Hur kom du in, frågade jag.
– Jag kom inte ut, sa han.
Läs fler kåserier av Nisse, till exempel om konsten att bruka sitt badkar som hemma-spa.
