Pekfingrets nagelspets darrade när den strök bakelitluren. Jag var nervös. Det var runt jul 2006 och jag skulle intervjua finansmannen Christer Gardell – om makt.
”Ja, det är klart. När man går in i bolag har man makt”, sa han.
”Beskriv den makten”, sa jag.
”Makten kommer fram på två sätt. Dels på bolagsstämman, sedan flyttas den till styrelsen. Så det är klart att jag är en del av makten.”
Sedan dess har han köpt in sig i stora folkhemsbolag som AB Volvo, fått styrelseplatser och genomfört effektiviseringar.
Minnet av intervjun sköljer över mig en sen kväll framför datorn. Rubrikerna ropar att Gardell och en kompanjon vill sponsra Svenska tennisförbundet med 100 miljoner kronor.
Men hela styrelsen måste avgå. Hans kompanjon ska bli ordförande och en lista av ändringar ska genomföras. Annars blir det inga pengar.
Vad vet jag. Kanske är det bra att han ruskar om svensk tennis. Men sättet utmanar en grundbult i vårt samhälle.
”Vi är ju demokratiskt valda”, sa ordföranden i SvD.
För tennisförbundet är inget bolag. Det är en demokratiskt styrd folkrörelse med 100 000 medlemmar i 400 föreningar.
En medlem – en röst.
Som inte ska kunna köpas.
Min farfar Axel föddes 1906 i en by i Ångermanland, samma år som tennisförbundet startade. Med sexårig folkskola i ryggen valdes han, skogsarbetaren, till ordförande i idrottsföreningen, fackföreningen och Kooperativa mataffären. Han lärde sig begära ordet, lyssna, jämka och besluta i majoritet.
Farfar och miljoner andra kände att de kunde påverka – och fick tillit till samhällets institutioner. Ett vaccin mot extremism. De utövade demokrati.
Gardell säger att han ska prata med medlemmar. Men ska han sörpla termoskaffe ur en plastmugg och mumsa ostsmörgås på Norrfällsvikens tennisklubbs årsmöte utanför Örnsköldsvik och sedan låta strålkastarkäglorna på Porsche-stadsjeepen famla vidare mot de övriga 400 klubbarna?
Eller hur tänker han?
Samtidigt får globala techbolagschefer allt mer auktoritära drag. Transaktioner, inte delaktighet, styr samhällsordningen. Demokrati betraktas som ineffektiv. Forskare vid Roskilde konstaterar att dessa tendenser blir vanligare – även kring ledare som Trump.
Vad säger mötet mellan Gardell och gräsrotsdemokratin inom den vita sporten om vår tid? Och hur ska bataljen sluta?
Läs fler kåserier, till exempel n’Jonas om alla centraler som en gång band ihop samhället, inte minst Tekniska nomenklaurcentralen.
