Hur gick det till när mänskligheten tog språnget från att leva ur hand i mun på magra åkerlappar till en tillvaro i överflöd i moderna städer?
Professor Joel Mokyr är rätt person att fråga.
I Kungliga Vetenskapsakademiens rödbruna tegelborg befinner han sig också på rätt plats för att förklara.
Joel Mokyr har ägnat en över 50 år lång karriär åt den industriella revolutionens drivkrafter. Och hans arbete pekar i riktning mot just den sortens institutioner som delar ut Nobelpriserna.
Han böjer sig framåt i karmstolen.
– Nyckeln var det här mötet mellan vetenskapsmän och praktiker, industrialister och ingenjörer. Det var på det sättet som den nya kunskapen filtrerades ut i verkligheten.
När Kungliga Vetenskapsakademien grundades 1739 – av bland andra Carl von Linné – var det mitt i en radikal våg som svepte över kontinenten.
– Nästan överallt i Europa bildades de här vetenskapsakademierna där människor kom samman och hade möten, organiserade sig och publicerade skrifter. Det blev ett alternativ till de konservativa universiteten som lärde ut samma saker som de hade gjort i århundraden.
– Världen förändrades, och akademierna bildade spjutspetsen. Detta blev också ett unikt europeiskt fenomen och en viktig del av upplysningsrörelsen. Ingenting liknande fanns i Mellanöstern eller Kina.
I år får Joel Mokyr ena halvan av Ekonomipriset ”för att ha identifierat förutsättningarna för ihållande tillväxt genom teknologisk utveckling”.
Det hela handlar om en av mänsklighetens stora förvandlingar, från många tusen år av stagnerad civilisation till en explosion av framsteg och exponentiell ekonomisk tillväxt. Som pågår ännu.
– En människa som levde i 1750-talets England skulle utan vidare känna igen sig i Julius Cesars tid. Men livet under 2000-talet är oigenkännligt i nästan alla dimensioner.
Vattendelaren, enligt Mokyr, var inte vetenskapen i sig självt. Filosofer och vetenskapsmän fanns långt innan 1800-talets fabriker. Teoretisk kunskap blomstrade på många platser i världen vid olika tillfällen.
Det var under Europas och inte minst Storbritanniens upplysning som ett nytt växelspel mellan vetenskaplig kunskap, ingenjörskonst och ekonomisk produktion blev receptet för den moderna ekonomin.
Avgörande var en kultur som sa att både små och stora förbättringar kan ge gränslösa framsteg.
Kan den processen fortsätta för evigt?
– ”För evigt” är ett starkt ord. Men jag tror att innovation kommer att ske i samma eller ännu snabbare takt framöver. Forskningens verktyg har blivit så mycket mer kraftfulla jämfört med för 50 år sedan. Bara de grundläggande instrumenten – mikroskopen, lasrarna, datorerna – är så mycket bättre.
Joel Mokyr är samtidigt optimistisk om att modellen håller när människan ställs inför problem som den industriella ekonomin själv har orsakat.
– I dag har vi två stora problem som mänskligheten behöver lösa. Det ena är klimatförändringarna, det andra är demografiska förändringar. Den globala uppvärmningen kommer att bli mer akut för varje år. Och den lösning som finns på horisonten handlar om ny teknik. Politiken verkar just nu inte erbjuda någon lösning.
– Det är en optimistisk utblick. Den pessimistiska prognosen är att vi i stället riktar den tekniska utvecklingen mot militära ändamål. Det hoppas jag inte, säger Joel Mokyr.
Läs mer:
Ekonomipriset för forskning om kreativ förstörelse
Kvantdatorn ska förändra allt – men ingen vet hur
