I juni fick bryggeriet Kyonghung Unhasu i Pyongyang order från högre ort om att expandera tillverkningen, brygga fler ölsorter och satsa hårt på export.
I augusti har möte hållits där anställda uppmanats öka takten för att inget ska hindra leveranserna utomlands, enligt Daily NK, en sajt som arbetar med ett nätverk av källor inne i Nordkorea.
Målen med exporten sägs vara två. Först att marknadsföra landets ölindustri internationellt för dem som besökt Nordkorea och redan druckit ölet eller för dem som är allmänt nyfikna på landet. Det andra syftet väger av allt att döma tyngre: att öka landets kassa av utländsk hårdvaluta.
På öl-appen Untappd skriver en ölälskare i väst om den lager som bryggeriet Kyonghung Unhasu redan tillverkar att den är ”maltigare och gräsigare” än europeisk lager.
Med pris och smak vill Nordkorea konkurrera. Och vem vet vad det finns för potential om Nordkorea släpper en Kim-IPA på export?
I Nordkorea finns det ett tiotal stora bryggerier. Störst är bryggeriet som är döpt efter floden Taedong, vars öl återfinns över hela landet och som tidvis exporterats till Sydkorea. Men framför allt är Nordkorea en nation av mikrobryggerier. Bland annat för att det ofta saknas drivmedel att transportera öl någon längre sträcka.
Hotell och restauranger, bowlinghallar och barer tillverkar sin egen öl. I huvudstaden Pyongyang finns det lokaler som påminner om ölhallar. Framför allt är det män som går ut efter arbetet. Turister kan köpa en öl för cirka två euro.
Till landsbygden bedöms ölkulturen ibland inte ha kommit alls. Och fortfarande är soju, den koreanska spriten, den överlägset mest populära alkoholhaltiga drycken.