Jon Fosse
Nobelpristagare 2023 och författare till bland annat romansviten ”Septologin”.
1. Varför är den norska litteraturen så bra?
– I det moderna Norge hade vi ju en ”guldålder” med Ibsen och Hamsun. Att peka på exakt varför är vanskligt. Nationen var ny och Ibsen etablerade så att säga den norska teatern från grunden. Hamsun var med romaner som ”Svält” och ”Mysterier” en av de tidigare modernisterna – inte minst med ett musikaliskt språk, ”rent galet, närapå konst”, som han skrev.
– En orsak kan naturligtvis vara att Ibsen tidigt fick ett livslångt statligt stipendium av Stortinget. Även Hamsun fick sig tilldelat rikliga stipendier som troligen hjälpte honom att fortsätta med skrivandet. Men sådant ekonomiskt stöd är det många som har fått och det hjälper knappast för att förklara varför Ibsen och Hamsun blev de författare de blev.
Även nu har författarna i Norge relativt goda ekonomiska villkor, med olika stipendier och stödsystem. Men detta ensamt förklarar inte varför norsk litteratur under några år har varit så bra. (Och kunde man enkelt förklara det vore det väl ingen konst.)
2. Vilken roman ska svenskar läsa för att förstå Norge?
– Ofta blir ju Ibsens ”Peer Gynt” räknad som själva portalverket i norsk litteratur. Och kanske kan det verket bidra till att förstå ett slags norsk äventyrarmentalitet som i alla fall kan komma litteraturen till godo.
– Just nu läser jag själv om Hamsuns Landstrykartrilogi och på ett eller annat sätt tror jag att en roman som ”August” också säger något om ett slags grundläggande norsk mentalitet som ligger bakom många äventyr – antingen det nu är oljeäventyret eller Augusts landstrykarliv. Kanske också bakom mycket i samtida norsk litteratur: Man vågar och låter det ske.
Ingvild H Rishøi
Författare till bland annat ”Vinternoveller” och ”Stargate. En julberättelse”.
1. Varför är den norska litteraturen så bra?
– Tusen tack för komplimangen! Jag tror att det beror på underskogen: Vi har ett bra stödsystem, både stipendier till oetablerade författare och indirekt stöd till förlagen. Det gör att förlagen kan ta chansen att ge ut litteratur som inte är kommersiell och böcker av författare som ännu inte är på topp men där man ser potential. Folk som kanske kan skriva något stort senare. Ingen skog utan underskog! Med det sagt tycker jag att den svenska samtidslitteraturen är ännu bättre. Jag läser fler svenska böcker än norska – nu i maj Nicolas Lunabbas ”Blir du ledsen om jag dör?” och Emil Arvidsons ”Svensk gangsterrap”. Bägge var strålande och lärorika. Så ni får komplimangen tillbaka!
2. Vilken roman ska svenskar läsa för att förstå Norge?
– ”Ikke mennesker jeg kan regne med” av Kyrre Andreassen. Det är mig en gåta och tragedi att den inte är översatt till svenska.”
Jan Kjaerstad
Författare till bland annat ”Förföraren” och ”Jag är bröderna Walker”.
1. Varför är den norska litteraturen så bra?
– Norsk litteratur har varit ovanligt synlig i några år, eftersom två av våra författare plötsligt är världsstjärnor: Jon Fosse och Karl Ove Knausgård. Dessutom har vi två–tre andra i divisionen rakt under, bland annat Vigdis Hjorth. Norges kan skylta med bra stödsystem för författare, men succén beror först och främst på individuella begåvningar – på samma sätt som det handlar om extraordinära talanger i fallen Knut Hamsun och Sigrid Undset.
2. Vilken roman ska svenskar läsa för att förstå Norge?
– För en gångs skull är det enkelt att svara: ”Peer Gynt” av Henrik Ibsen. Inte en roman men en dramatisk dikt. Norges nationalepos, på gott och ont. Vi befinner oss nu i fjärde akten, där Peer Gynt blir stenrik på ljusskygga affärer. Det är bara att hoppas att vi inte hamnar i dårkistan.
Nina Lykke
Nina Lykke, författare till bland annat ”Vi är inte här för att ha roligt” och ”Nej och åter nej”.
1. Varför är den norska litteraturen så bra?
– Jag tycker inte att den är särskilt bra, men så är det också svårt att se sitt eget land och dess kulturella produkter utifrån. Men jag är väldigt glad att ni svenskar tycker att vi är bra! Så fortsätt med det. Med det sagt: Norge är ett fantastiskt land att vara författare i. Vi har både yttrandefrihet och generösa stödsystem, och till och med en egen organisation – Norla – som enbart jobbar med norsk litteratur i utlandet. Den norska litterära succén de senaste tio åren kan ha något med detta att göra. Den kan också ha med flax och tillfälligheter att göra.
2. Vilken roman ska svenskar läsa för att förstå Norge?
– Boken ”Ekte pakketurister reiser ikke til Uddevalla” (Äkta charterturister reser inte till Uddevalla), av Jan H. Jensen (1986). Den har ju några år på nacken, men jag har i varje fall skrattat mycket när jag läst den, och det brukar ju heta att ”it’s funny because it’s true”. För en mer uppdaterad upplevelse av den norska folksjälen kan man läsa en av mina romaner, som på svenska heter ”Nästa” och handlar om en husläkare och hennes liv och verk. Den ger enligt min mening en ganska precis bild av Norge i dag.
Geir Gulliksen
Geir Gulliksen, författare till bland annat ”Övre port, nedre port” och ”Se på oss nu”.
1. Varför är den norska litteraturen så bra?
– Om norsk litteratur är bra är det väl delvis för att litterära stödsystem fortsatt hålls vid liv. Men också för att Norge är vanskligt att förstå. Vi var fattiga, sedan blev vi rika, och vad gör vi nu? Sådant skapar litteratur.
2. Vilken roman ska svenskar läsa för att förstå Norge?
– Vilken roman som helst av Dag Solstad. Till exempel ”En norsk man”, ett desperat och uppriktigt försök att förstå vad det betyder att leva i Norge. Eller ”Armand V”, en roman som beskriver hur cynismen slår rot i ett nyrikt samhälle, skrivet med en märklig undrande sorg och skönhet.
– En roman med lite högre svårighetsgrad är ”Det uoppløselige episke element i Telemark i perioden 1591–1896”, där författaren följer släkten på sin mors sida 300 år tillbaka i tiden. Ett stort antal namn, med årtal, och det lilla som går att veta om deras liv. Romanen öppnar med att nämna alla dem som inte är med, de tomma platserna, där själva namnen är glömda. Så många personer som ”en gång andats, i oreflekterad glädje över sina omistliga liv”. Det är svårare att leva i Norge utan Dag Solstad.
Gunnhild Øyehaug
Författare till bland annat ”Onda blommor” och ”Presens maskin”.
1. Varför är den norska litteraturen så bra?
– Tack! Det kan vara frestande att peka på de goda ekonomiska ramarna vi har, med inköpsordningar och statliga arbetsstipendier för konstnärer. Och vi har två jämställda, offentliga språk. Det i sig är ett tecken på att vi tar språk på allvar. Men jag tror också att vi har haft starka författarskap som i sig själva har inspirerat kommande författare.
2. Vilken roman ska svenskar läsa för att förstå Norge?
– ”Bondestudentar” (1883) av Arne Garborg kan vara en bra start. Bondsonen Daniel lämnar byn och reser till Oslo för att studera, och försöker framstå som att han inte kommer från en bondekultur. Det går väldigt dåligt för Daniel och romanen är en ironisk, bitande uppgörelse med borgerlig dubbelmoral.
– Men läs gärna också ”Solaris korrigert” (2004) av Øyvind Rimbereid, ett av de starkaste diktverken i modern norsk tid. Ett dystopiskt epos från 2480 där oljebrunnarna har gått tomma, skriven på ett framtidsspråk som är en hybrid av Stavangerdialekt, fornnordiska, tyska, nederländska och engelska: ”Wat wul aig bli / om du kreip fra / din vorld till uss?”
Marie Aubert
Författare till ”Jag är inte sådan här egentligen” och ”Vuxna människor”.
1. Varför är den norska litteraturen så bra?
– Här har jag lust att svara ”ovanligt mycket talang samlad på en liten plats”! Men det är också viktigt att Norge under lång tid har haft en offensiv kulturpolitik, som just har tagit sikte på att stärka det norska språket och litteraturen. Inte minst har det en enorm betydelse att så att säga allt som ges ut av norsk skönlitteratur blir tillgängligt på biblioteken.
2. Vilken roman ska svenskar läsa för att förstå Norge?
– Historiskt sett tror jag att det är omöjligt att komma undan Ibsens drama ”Peer Gynt”, även om det är ett väldigt uppenbart svar. Inget annat norskt verk har varit en referens i så många generationer eller har i samma utsträckning glidit in i vardagsspråket och i alla möjliga diskussioner om norrmäns självförståelse. Bland moderna böcker skulle jag kanske landa i Per Pettersons ”Ut och stjäla hästar” och Jon Fosses ”Båthuset”, två fantastiska böcker från var sin språktradition.
Läs mer om böcker och läs en intervju med Jon Fosse
