Datumet står uppskrivet med bläck i den svarta anteckningsboken.
1 juli: ”Byt kön!”
Det har gått mer än fem år sedan Filip Magnusson Diurlin sökte vård för sin könsdysfori. Trots det är utredningen, som ska avgöra om han får en medicinsk diagnos, fortfarande inte klar.
Den nya könstillhörighetslagen gör att han inte längre behöver vänta in utredningen innan han kan ansöka om att ändra kön i folkbokföringen, och få ett nytt personnummer. Från och med nu räcker det med ett intyg, som kan utfärdas efter ett enda digitalt vårdbesök.
För 24-åriga Filip Magnusson Diurlin, som redan gjort ett namnbyte, betyder lagen att han äntligen kan få rätt bokstav på sitt id-kort.
– Som det är nu tvingas jag komma ut som trans varje gång jag ska legitimera mig, hos postombudet, på nattklubb och i passkontroller. Tanken finns alltid där: tycker de att det ser konstigt ut? Kommer jag bli ifrågasatt nu?
”NY KÖNSLAG? NEJ! VÅGA RÖSTA NEJ!”
Moderaternas Sverigemöte 2024 inträffade mitt i en upprivande intern kris. När 2 000 partister samlades på konferenshotellet Waterfront i centrala Stockholm delade en av dem ut lappar med texten, som fästes på namnskyltarna på kavajslagen. En tyst protest mot den hårt vinande partipiskan.
Fem dagar senare skulle de moderata riksdagsledamöterna rösta för en ny könstillhörighetslag, men partiet läckte – i mängder. I veckor hade uppgifter om att stora delar av partiet motsatte sig förslaget toppat nyhetssajterna. Källor vittnade om krismöten och gråtande ledamöter.
– Det är kaos, kaos, kaos, sa en av dem till DN.
Statsminister Ulf Kristersson pekades personligen ut som drivande för att partiet, tillsammans med Liberalerna, rundade sina Tidökollegor för att kroka arm med oppositionen. Lagförslaget hade i ett ovanligt drag tagits fram direkt i socialutskottet i riksdagen, eftersom regeringen inte kunnat enas om en proposition.
De uppmanade kritiska moderater till att våga gå emot partilinjen. Men bara lokala partitoppar vågade uttrycka sitt missnöje högt.
– Ska man kalla folk till mammografi oavsett vilket biologiskt kön man har? Jag tycker att sådana frågor behöver besvaras innan man hastar vidare, säger Roland Gustbeé, regionråd i Kronoberg till DN.
Och det var inte bara i Moderaterna som det knakar i fogarna. Officiellt stod alla åtta riksdagspartier utom KD och SD bakom förslaget, men även S-kvinnor kom ut som motståndare. Deras ordförande Annika Strandhäll, som själv tog fram ett liknande förslag som socialminister, erkände att hon nu tvärvänt. Även Liberalernas kvinnoförbund vägrade ställa sig bakom förslaget, på grund av ”olika åsikter”.
När riksdagen till slut skulle klubba igenom förslaget pågick debatten i kammaren över sex timmar. Utanför väntade ett enormt pressuppbåd.
Filip Magnusson Diurlin tog del av rapporteringen live.
– Hela landet följde en fråga som inte påverkar de allra flesta över huvud taget. Det var verkligen speciellt. Helt plötsligt var jag jätterelevant, säger han.
På debattsidorna hade tonläget höjts när Expressen publicerade ett upprop underskrivet av 54 forskare, som Yvonne Hirdman och Agnes Wold, tidigare politiker, som Margot Wallström och flera läkare samt andra yrkesverksamma inom vården. De varnade för att fler kommer att ändra juridiskt kön lättvindigt och att det i sin tur kan bli ett ”snabbspår” till medicinska behandlingar, när samhället redan erkänt personens könsidentitet. Dessutom kommer jämställdheten och kvinnor drabbas av att ”en biologisk man kan bli kvinna i lagens mening utan att göra några som helst ansträngningar för att uppfattas som sådan”, enligt debattörerna.
Filip minns att diskussionerna kretsade kring åldersgränsen för byte av juridiskt kön, som nu sänks till 16 år. Kritiker ville hålla fast i att gränsen skulle gå vid myndighetsåldern. Men L och M stod fast vid förslaget, som tagits fram på deras initiativ.
– Det var en positiv överraskning, för det betyder ju jättemycket för dem i den åldern. Att man kan få ut sina gymnasiebetyg i rätt personnummer, och att det blir rätt från början när man går in i vuxenlivet så man slipper ändra sina uppgifter överallt senare, säger Filip Magnusson Diurlin, som själv är engagerad i Miljöpartiet.
En väggbonad i textil med målade blommor omringas av affischer med politiska slagord på väggarna i den lilla studentlägenheten. När Filip valde ett nytt mellannamn blev det Timotej, som en hyllning till hans naturälskande föräldrar.
För fem år sedan flyttade han från den strandnära hembyn på landsbygden utanför Kalmar, till de nybyggda lägenhetskomplexen vid Chalmers campus. Filip har sin dörr närmast trappan i den sterila korridoren av lika stora ettor.
Vid hans namnskylt sitter en enda liten färgklick. En prideflagga fäst på en tandpetare.
”Nu rök en flagga till”, sms:ar Filip kort efter att vi träffats.
Det är tredje gången någon river sönder den lilla regnbågsfärgade pappersbiten. Han sätter alltid upp en ny.
Den politiska övertygelsen började tidigt. Filip gick i pridetåg med sina föräldrar och började som 14-åring hitta till transaktivisters konton på Instagram.
– Jag blev intresserad av frågan, men tänkte aldrig på att det var något som rörde mig. Om man är trans så vet man väl det, tänkte jag.
Samtidigt som den nyblivna tonåringen upptäckte människor med för honom helt nya könsidentiteter fattades ett beslut i Rosenbad om att se över könstillhörighetslagen från 1970-talet.
Resultatet presenterades i form av en statlig utredning 2014, som föreslog att två nya lagar skulle ersätta den nuvarande; en som reglerar juridiska kön och en som gäller kirurgi i könsorganen. På så sätt skulle de två processerna separeras.
Den särskilda utredaren ville inte att det skulle krävas någon typ av vård eller medicinsk utredning, utan att det skulle ”stå individen fritt att ändra det kön som har registrerats i folkbokföringen”. 12-åringar skulle få byta juridiskt kön, med föräldrars samtycke, och 15-åringar skulle kunna göra det helt själva, enligt förslaget.
Det blev starten på en decennielång debatt som skulle kantas av frågan om hur individens rätt till självbestämmande ska ställas mot risken att ångra sig, men också hur byte av personnummer kan komma att missbrukas.
När Filip började gymnasiet i storstaden Kalmar träffade han transpersoner för första gången i sitt liv. Samtidigt blev pubertetens obekväma förändringar allt svårare att ignorera.
– I början tänkte jag att alla säkert känner likadant i början. Jag väntade på att det skulle gå över, men det hände aldrig.
Med 18-årsdagen i antågande kom insikten om att barnet från Påbodas skyddade verkstad oundvikligen skulle bli en vuxen kvinna i samhällets ögon.
– Jag kände länge att kvinna och man är ”vuxentermer”, att jag var ett barn och inte behövde tänka på det. När övergången kom så insåg jag att jag inte var bekväm, hur mycket det skavde.
Samma år som Filip blir en kvinna i folkbokföringen, 2018, tog Socialdepartementet fram ett förslag till hur de nya lagarna skulle se ut. Kritiken mot att ändringen av personnummer riskerar att användas i fel syfte fick regeringen att tumma på principen om hundraprocentigt självbestämmande. Den som vill ändra juridiskt kön en andra gång måste genomgå en prövning av Socialstyrelsen, enligt förslaget.
Men lagrådet, som har i uppdrag att granska att viktiga lagförslag är rättssäkra och inte krockar med grundlagen, drog i handbromsen. Motiveringen: ändringen av personnummer kan utnyttjas av kriminella och ”människor som hoppas kunna gå under jorden”.
Riskerna behövde genomlysas bättre, ansåg lagrådet.
Via en dagboksapp på telefonen försökte den myndiga Filip få klarhet i sin egen könsidentitet. Han markerade varje dag som han kände stark dysfori.
– Jag behövde få svar på om det verkligen var så illa, om det var värt att gå igenom allt.
Han ville inte behöva bryta fler normer eller utsätta kroppen för mer än absolut nödvändigt.
– Jag gillar inte förändring så mycket generellt, vilket är ganska jobbigt när man är trans, säger Filip.
Det pågick i tre månader.
– Sen insåg jag att jag hade markerat alla dagar, säger Filip.
På kylskåpet bakom honom hänger ett träningsschema. Ytterdörren pryds av en lapp med saker som inte får glömmas. Som mobil och nycklar. Filip gillar listor. Han sökte sig till arkitektprogrammet lockad av att få planera – rum, byggnader, städer.
– Det jobbigaste i min process som transperson har varit att jag velat hitta ett logiskt svar. Ett varför. Det är så frustrerande att det ”bara” är en känsla.
Och känslan är svår att sätta ord på.
– Man måste hela tiden försöka tänka bort något som är en del av ens kropp, något som man är helt maktlös att förändra själv.
Filip beskriver instängdhet och klaustrofobi.
– Många kan nog föreställa sig hur det skulle vara att vakna i en kropp med fel kroppsdelar. Även om någon skulle säga att det är din kropp nu, så skulle det inte kännas som din. Det skulle bara inte vara rätt.
Filip hann fylla 20, flytta till Göteborg och börja på arkitektprogrammet innan han kom ut som trans för första gången. Han sa då att omgivningen fick använda vilket pronomen som helst.
– Jag visste redan då att jag var transmaskulin, att jag identifierade mig som man, men jag vågade inte säga det direkt.
Året därpå, 2021, kom ett utkast till ett nytt omarbetat förslag till ny könstillhörighetslag där frågetecknen från lagrådet ska rätas ut.
Socialdepartementets bedömning var att myndigheter har system och rutiner som gör att risken för att ändra juridiskt kön för att ”dölja tidigare belastningar” är mycket liten. Slutsatsen var att risken för missbruk inte väger tyngre än ”den enskildes självbestämmanderätt”.
Polisen, Säpo och Kriminalvården gav grönt ljus till förslaget, men välkomnade en skrivelse om att det trots allt kan finnas anledning att återkomma med förslag som kan minska risken att lagen används i fel syfte.
Så blev det, och när en ny remiss skickas till lagrådet 2022 hade flera ändringar gjorts. Förutom att den föreslagna åldersgränsen höjs till 16 år skulle det krävas ”en förenklad prövning av könsidentiteten” redan vid det första bytet av juridiskt kön.
Lagrådet välkomnade ändringarna, och menade att kravet på ett godkännande från Socialstyrelsen minskar risken för missbruk.
Under tiden som frågan bereddes i regeringskansliet hade Filip hunnit bli Filip. Namnbytet hos Skatteverket tog bara två veckor.
– Jag stod inte ut med känslan av att jag ljög varje gång jag introducerade mig för en ny person. Jag visste att mitt namn och mitt pronomen inte stämde med den jag var, ändå fortsatte jag säga det.
Nu när namnet hade ändrats till ett som stämmer bättre överens med hans könsidentitet, verkade steget till att även få ett ”M” i passet inte långt borta.
Efter en tioårig lagstiftningsprocess som varit allt annat än rak var kusten klar. Lagförslaget fanns med på Tidöregeringens lista över propositioner som ska läggas fram under våren 2023.
Men det blev aldrig något förslag från regeringen.
Filip Magnusson Diurlin sicksackar mellan examensutställningarna på universitet. Utanför skålar skaparna av verken, och tar emot bevis på att de klarat av en femårig masterutbildning.
Själv har han två år kvar innan han kan kalla sig färdig arkitekt.
Om exakt ett halvår, dagen innan nyårsafton, firar han sin 25-årsdag. Förhoppningen är att han då ska ha fått diagnosen könsdysfori på papper, som krävs för att kunna gå vidare till könsbekräftande vård. Det handlar ofta om hormonbehandling i ett första steg.
– Det finns ju ingenting man kan göra under tiden. I grunden handlar det om upplevelsen av att man gått igenom ”fel” pubertet, och medan man väntar på att det ska bli ”rätt”, så är allt bara satt på paus, säger Filip.
Nu har han bara ett enda läkarbesök kvar inom ramen för utredningen. Därefter återstår ett godkännande från statliga medicinska rådet.
Men erfarenheterna av att vänta har satt sina spår.
– Man vågar aldrig ta ut något i förskott.
Och efter utredningen väntar nästa kö – för att faktiskt få vård.
– Det är jättelånga väntetider i Västra Götaland. Jag kommer förmodligen behöva vänta i tre månader tills vårdgarantin börjar gälla, så att jag kan söka mig till andra regioner.
Med stor sannolikhet kommer det bli i Stockholm som Filip Magnusson Diurlin kan få träffa läkare som kan skriva ut testosteronbehandling.
– Det känns som jag varit 14 år i tio år.
Å ena sidan ser Filip kön som till stor del socialt konstruerade kategorier. Å andra sidan är namnändringen, bytet av det juridiska könet och den framtida könsbekräftande vården livsviktig för honom och många andra.
– Det är nog en del i att det tagit så lång tid för mig, att jag funderat ur de olika perspektiven. Att jag inte trivs med en kvinnlig kropp behöver inte nödvändigtvis betyda att jag identifierar mig som en man. Vill jag genomgå en medicinsk transition? Och vad vill jag göra socialt, när det kommer till namn och pronomen? Det är separata frågor.
Det perspektivet, där de sociala delarna skiljs från de medicinska, kommer från och med den 1 juli att prägla svensk lagstiftning.
I den gamla könstillhörighetslagen från 1972 var utgångspunkten att alla som ville ändra juridiskt kön skulle genomgå hormonbehandling och kirurgi.
– Synen på de här frågorna har förändrats avsevärt sedan dess, säger Pär Ödman, chefsjurist på Socialstyrelsen.
Den nya lagen innebär att byte av juridiskt kön helt skiljs från den könsbekräftande vården, som hormonbehandling och kirurgi. Det kommer inte längre behövas någon diagnos för att ändra personnummer.
I stället kan den som fyllt 16 år få ett intyg från en legitimerad läkare, psykolog, psykoterapeut, eller hälso- och sjukvårdskurator.
– Det är en förenklad process som i huvudsak bygger på individens uppfattning om sig själv, och så långt det är möjligt individens självbestämmande, säger Pär Ödman.
Vårdgivaren ska alltså utgå från vad patienten själv säger och intyga att denne har en ”upplevd könsidentitet som stämmer bättre överens med det andra juridiska könet”. Huruvida personen levt med den nuvarande könsidentiteten länge ska inte längre spela någon roll, i stället är fokus på att det kan ”antas att personen kommer att fortsätta leva i denna könsidentitet under överskådlig tid”.
Ofta kommer det räcka med ett besök, enligt Socialstyrelsens bedömning.
– Det här är en tämligen enkel process, men sen behöver en legitimerad yrkesutövare alltid ta ställning till om det räcker med ett möte eller om det behövs fler. Så det blir ytterst en individuell bedömning.
Även om föräldrar behöver samtycka till själva ansökan kommer personer under 18 år kunna gå på vårdbesöket själva. Det kan ske på en mottagning, eller digitalt.
– Precis som i vården i övrigt så kan vissa besök vara digitala. Det finns inga formella hinder mot det heller, inget som kräver fysisk inställelse.
Socialstyrelsen reglerar inte heller vilka typer av vårdmottagningar det handlar om. Behörigheten att skriva intyg gäller vårdgivare som drivs både i privat och offentlig regi.
Skulle det kunna startas kliniker som bara ägnar sig åt detta?
– Vi har inte alls tagit ställning till hur det här kommer organiseras i vården. Det är upp till vårdgivarna, säger Pär Ödman.
Samtidigt påminner han om att gruppen som berörs, även om det saknas exakta prognoser, bedöms vara relativt liten. Förra året ansökte 618 personer om att byta juridiskt kön.
Hur ser ni på risken för missbruk?
– Syftet med vårdpersonalens bedömningar är att endast personer som har behov av att få fastställt ett annat juridiskt kön ska få det. Det är också därför det inte är ett obegränsat självbestämmande, utan du behöver ett intyg från vården och ansöka hos en statlig myndighet, alltså Socialstyrelsen, som fattar beslut. Det fungerar som en kontroll mot missbruk, säger Pär Ödman.
Dessutom har Socialstyrelsen fått i uppdrag att analysera om det kan finnas behov av att kunna bryta sekretessen mellan myndigheten och till exempel polisen, för att förhindra att byte av personnummer sker för att begå brott.
Trots att frågan legat på ritbordet i över tio år satte klubbandet i riksdagen våren 2024 inte punkt för debatten. När SD-ledaren Jimmie Åkesson mötte pressen utanför kammaren sa han att han ville riva upp lagen, redan innan den trätt i kraft.
Budskapet upprepades under våren 2025, av KD-ledaren Ebba Busch. På X kallade hon lagen för ”ovetenskaplig med landets barn som insats” och menade att kriminella kan utnyttja möjligheten att ”tvätta sitt personnummer”.
Lotta Mauritzson, brottsförebyggare på polisens nationella bedrägericentrum, understryker att polisen redan i dag kan koppla ihop personer i folkbokföringen som till exempel byter från ett samordningsnummer till personnummer.
Hon ser ingen risk för att den nya lagen kommer ha någon större påverkan på brottsligheten.
– Det finns betydligt enklare sätt som bedragare kan använda redan i dag för att uppträda i flera identiteter, utan att gå in på några detaljer. Så jag förstår inte varför de skulle ta det här steget, det verkar onödigt krångligt. Men vi kan såklart ha fel.
Filip har förberett en checklista på allt han kommer att behöva fixa när papprena väl är inskickade. Förutom att ansöka om nytt pass och id-kort behöver han se över allt ifrån sitt CSN-lån till sina jobbavtal och medicinrecept.
– Jag minns hur sjukt meckigt det var för mig bara när jag bytte namn. Nu ska jag få ett helt nytt personnummer. Jag kan inte föreställa mig att någon skulle göra det för skojs skull.
För transpersoner kommer politiken alltid nära. Den slingrar sig från riksdagens hätska debatter ända fram till studentlägenhetens ytterdörr.
För Filip handlar flaggan på namnskylten, stor som en tumnagel, om rätten att få finnas.
– Samhällsdebatten har gjort att hela min existens är politisk.