För ett år sedan meddelade den finländska regeringen att myndigheten Trafikledsverket skulle utreda en ”fast förbindelse” mellan Umeå och Vasa. I folkmun brukar den kallas Kvarkenbron. Nu har Trafikledsverket presenterat utredningen.
”Utredningen har varit unik för mig, det fanns ingen färdig modell att utgå från för arbetet”, säger Aimo Huhdanmäki, projektchef för förutredningen vid Trafikledsverket, i ett pressmeddelande.
Enligt rapporten från utredningen är en fast förbindelse mellan länderna fullt möjlig att bygga. Och en prognos visar att trafikbehovet av den skulle vara ”måttligt.” Uppskattningsvis skulle cirka 2 000 till 3 000 personbilar och 500 till 600 lastbilar passera över ”bron” mellan Umeå och Vasa varje dygn. Som jämförelse åker närmare cirka 18 000 personbilar och cirka 1 800 lastbilar över Öresundsbron varje dag.
Skulle dock hamnarna i södra Finland stängas av vid exempelvis kris eller krig, ser utredningen att behovet av en fast förbindelse skulle öka.
För regionen innebär en fast förbindelse flera fördelar, enligt utredningen. Till exempel skulle restiden mellan länderna minska med flera timmar. DN har tidigare träffat Johanna Holmäng från Pedersöre som pendlar över Kvarken för att jobba på universitetssjukhus i Umeå.
Förbindelsen skulle också enligt utredningen göra det möjligt att överföra energi samt underlätta militär rörlighet. Michael Malm på svenska Försvarsmakten har tidigare sagt till DN att frågan om en fast förbindelse till Finland inte drivs av försvaret. Han har också lyft fram att broar kan vara svåra att försvara vilket kan skapa sårbarhet. En hållning som står fast.
”Vi har inget nytt att säga om detta, vad Malm sade för ett år sedan gäller ännu”, skriver Marie Tisäter, kommunikatör på Försvarsmakten i ett mejl.
Det billigaste alternativet skulle vara att bygga en bro för biltrafik. Det skulle dock få stor inverkan på miljön. Kvarken har ett naturskyddsområde och är utsett till ett av Unescos världsarvsområden samt klassat som Natura 2000-område.
”Största delen av de skyddade områdena skulle kunna kringgås i alla utredda genomförandealternativ, men cirka 1,5 kilometer av projektet skulle gå genom naturskyddsområdet. Dessutom skulle koldioxidutsläppen från byggandet vara stora”, skriver utredarna i rapporten.
En annan negativ aspekt av en fast förbindelse är påverkan på sjöfarten. Farleder väntas krympa och broar eller vägbankar skulle påverka havsströmmar och isar.
För att minska påverkan på både miljö och sjöfart menar utredarna att en tunnellösning vore det bästa alternativet. Utredarna har dock inte tittat på hur bygget skulle kunna finansieras. Billigaste lösningen är att bygga en landsväg över, då slutar prislappen på 50 till 85 miljarder kronor. Dyrast är en järnvägstunnel som dessutom skulle bli rekordlång med en längd på över 100 kilometer. Världens i dag längsta järnvägstunnel är 59 kilometer lång.
Organisationen Kvarkenrådet har sökt EU-bidrag för att utreda de ekonomiska konsekvenserna av förbindelsen.
I nuläget finns inga politiska beslut i något av länderna för att bygga en fast förbindelse. Den svenska regeringen har tidigare uppgett att det inte finns något intresse för att bygga en bro mellan länderna.
Skulle det tas politiska beslut om att bygga en förbindelse väntas den enligt utredarna vara klar någon gång under 2040-talet.
