Idrottsrörelsen är den del av civilsamhället som engagerar flest ideella.
Men vilka är de ideella inom idrotten? Och vilka utmaningar finns?
Det är frågor som Centrum för idrottsforskning (CIF) undersöker i en regeringsrapport som presenteras på torsdagen.
Svensk idrott, byggd på en folkrörelse, har tagit ideellt engagemang för givet, menar utredaren Johan R Norberg, professor i idrottsvetenskap vid Malmö universitet. Nu står man inför ett vägval:
– Idrottsrörelsen har gått mot större professionalisering, ökade krav på ledare, mer avlönad personal. Det betyder kanske att verksamheten blir mer professionell, säger Johan R Norberg.
– Men om man i stället vill ha en rörelse byggd på ideellt engagemang, då måste man prata om de här frågorna.
Den typiska ideellt engagerade personen inom idrotten skiljer sig från ideella inom andra föreningar eller organisationer, skriver CIF – med hänvisningar till bland annat befolkningsundersökningar 1992–2024.
Den ideella idrottsledaren är antingen en förälder, ofta en man, som engagerar sig på grund av sitt eget barn – eller en idrottsaktiv ungdom som tagit ett uppdrag för att stötta sin egen förening.
”I båda fall bottnar deras engagemang i en sorts ’nödvändighetslogik’, snarare än i altruistiska motiv”, skriver CIF och Johan R Norberg utvecklar:
– Många som är ideella generellt i samhället är ju det för att de har en idé om att man vill göra någonting för andra. Men den typiska idrottsledaren gör det för att man måste.
– Det betyder att man slutar om ens barn slutar, men också att man ofta engagerar sig i det här lilla, det egna laget eller det egna barnet, snarare än helheten eller en större samhällsinsats.
Siffror visar att idrottens ideella är ”medelklassförankrade”, bor i egna hus och i högre grad än befolkningen i övrigt är högskoleutbildade.
– Den gruppen kan också hantera förändringarna inom idrotten – höjda avgifter och ökade utgifter. Men om idrotten vill vara för hela Sverige, då är detta ett problem.
Stor vikt i rapporten läggs vid dagens unga och deras syn på ideellt arbete.
Här har CIF samarbetat med Ungdomsbarometern, ett analysföretag som sedan 1990-talet kartlagt beteendemönster hos unga svenskar. I 2024 års webbenkät inkluderades frågor om ideellt engagemang inom idrottsrörelsen. 1 533 unga mellan 15 och 24 år (riksrepresentativt avseende kön, ålder och geografisk hemvist) svarade.
Utfallet förvånade forskarna.
För det första råder enligt svaren en förvirring kring begreppen ”medlem” och ”ideell”. En tredjedel av ungdomarna svarar att de är medlemmar i en förening (idrottsförening eller annan). Samtidigt uppger nära dubbelt så många att de är ideellt engagerade.
Anmärkningsvärt är även att 22 procent svarar att de inte vet, eller är osäkra på, om de är föreningsmedlemmar. Den siffran har ökat med åtta procentenheter sedan Ungdomsbarometern ställde samma fråga 2019.
– Om det är sant att var femte ungdom inte vet om den är med i en förening eller inte är det inte bara ett bekymmer för idrotten, utan för hela civilsamhället, säger Johan R Norberg.
– Det ger en tankeställare, eftersom det är de här unga som en dag ska ta över.
Okunskap hotar idrotten som folkrörelse, menar CIF. Det oavlönade arbetet är också satt under press.
Tio procent av de unga som engagerar sig i en idrottsförening anger att en drivkraft är att ”tjäna pengar.” 38 procent av de engagerade har också fått ersättning från sin idrottsförening.
– Då sker ju en sorts förskjutning där det ideella inte längre är ideellt, utan blir något mer professionaliserat, företagsliknande, säger Norberg.
Dagens unga, uppvuxna efter millennieskiftet, är mer individualister än tidigare generationer, fortsätter han. Det gör att idrotten kan behöva marknadsföra ideellt arbete på ett nytt sätt.
Att få ersättning är ”kanske inte hållbart i längden”, säger Norberg. Men rapporten uppmanar idrottsrörelsen till att bli bättre på och prata om ideellt engagemang.
– Dagens unga lockas inte av av att någon kommer och säger att ”du måste ställa upp för att vi behöver dig”, eller för att det är bra för samhället. De vill ha sina egna argument, att det ska vara roligt, berikande och meningsfullt för dem.
– Kanske är det så man ska prata om det ideella.
Läs mer:
Johan Esk: När Truls tog priset byggde hjältarna svensk idrott
Farfar Bengt, 72 år, är framtidens idrottsledare
