”Bestånden av strömming i Bottniska viken fortsätter att minska och har nått en av de lägsta nivåerna som någonsin har uppmätts.” Det skriver ministerrådet i ett pressmeddelande.
Trots detta har de nu klubbat en fiskekvot på nästan 40 000 ton för 2026. Det är i och för sig en sänkning jämfört med förra året, men betydligt högre än de 25 560 ton som EU-kommissionen föreslagit som en säker nivå. Det innebär dessutom att risken för en beståndskollaps överskrider 5 procent, den gräns som EU-länderna har slagit fast som högsta acceptabla nivå. Det framgår av det beslutsunderlag som det internationella havsfiskerådet ICES har tagit fram.
Havsfiskerådets underlag går dock att läsa på olika sätt. I den inledande sammanfattningen nämns ett kvotintervall som beskriver hur stort fiskeuttaget kan vara om fokus ligger mer på ekonomi än långsiktig ekologi. Ofta är det detta intervall som ministerrådet tar fasta på. Det var också vad den danske fiskeministern Jacob Jensen hänvisade till när han presenterade beslutet vid en presskonferens. Danmark är just nu ordförande i EU:s ministerråd.
– En balanserad kompromiss som är i linje med de vetenskapliga råd vi fått.
Sverige valde att rösta nej till beslutet.
– För svensk del är återhämtning av framför allt sill och strömming i Bottniska viken och Östersjön den högsta prioriteten. Därför har Sverige röstat nej den här gången, säger landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) till DN.
Han tillägger att rådet i och för sig lagt in förslag om att stänga fisket under lekperioder i Bottniska viken, för att i någon mån uppväga det större fiskeuttaget. Sådana lekfredningsperioder har dock enligt många forskare visat sig vara ineffektiva, eftersom det storskaliga trålfisket sker inför lekperioderna då strömmingen samlas i stora stim längre ut till havs.
– Man har lagt in lekstängningar och så vidare. Men Sverige har sagt nej till detta, säger Peter Kullgren.
EU-parlamentsledamoten Emma Wiesner (C), är upprörd och kritisk till Sveriges insats under förhandlingarna:
”I Europaparlamentet har vi satt press på EU-kommissionen och Rådet, vilket lett till ett historiskt lågt kvot-förslag, men Peter Kullgren har inte levererat. Nu står vi framför ytterligare ett år som riskerar putta fiskebestånden över gränsen för när de inte längre kan återhämta sig. Det här riskerar att bli en dödsdom.”, skriver hon i en kommentar till DN.
Hennes parlamentskollega Isabella Lövin (MP) är inne på samma linje:
”Det är bra att Sverige äntligen fört en hård linje och röstat nej, men det kommer alldeles för sent. Kullgren borde gjort detta de senaste tre kvotförhandlingarna han varit ansvarig för.”
Isabella Lövin menar även att regeringen skulle kunna fördela kvoten inom svenskt vatten på ett sätt som gynnar det småskaliga kustfisket:
”De kan redan nu besluta att den svenska kvoten enbart ska gå till fiskare som fiskar för humankonsumtion, inte till industritrålare som tömmer haven. Det skulle ge Östersjön ett välbehövligt andrum och gynna det småskaliga kustfisket.”
Peter Kullgren är dock tveksam till om det är genomförbart.
I centrala Östersjön blir kvoten för strömming – och sill, som strömmingen kallas när den fångas söder om Kalmarsund – knappt 95 000 ton. Det är en höjning med 15 procent jämfört med förra året, men innebär att risken för beståndskollaps enligt ICES bedömning blir något lägre än maxgränsen på 5 procent.
EU-kommissionen och Sverige ville se en oförändrad kvot för att gynna beståndets återhämtning.
