Det nya bilmärket Firefly från Kina är inte helt lätt att googla sig fram till. I bilvärlden låter det som ett nytt och häftigt namn, men ute i den stora världen är engelskans ord för eldfluga redan väl använt.
Den första modellen från märket har inte något namn, den heter bara Firefly. Bilen har en kompakt kaross med enkel formgivning. Det vore fel att kalla det retrodesign eftersom det inte finns någon historisk modell att återkoppla till, men man kan ana influenser från Honda e, som ju i sig är en retrodesignad bil.
Det här är inte någon snabbt ihopsmackad budgetprodukt, den känns snarare välbyggd, snudd på dyr. Inne i den Firefly vi kör är det idel ljusa färger och nästan allt är klätt i tyg som kunde pryda vilken soffa som helst. Kanske på gott och ont. I provkörningsbilen börjar tyget på stolsitsarna redan att noppa sig en aning.
Passagerarstolens sits har en flärp man kan dra i och under finns ett litet förvaringsutrymme. Framstolarna är mjukt stoppade och man sitter bekvämt även om man är lång. Takhöjden är mer än tillräcklig. Mugghållare och förvaringsfack finns mellan framstolarna och lämnar en fri golvyta framför.
Pekskärmen är en 13,2 tum stor retinaskärm med ett ovanligt bra gränssnitt. Och tur är väl det, för här gör man allt. Firefly har även telefonanslutning via Apple Carplay och Android Auto, vilket inte finns hos modermärket Nio.
En märklig miss: Den platta ytan framför ratten reflekteras i vindrutan så pass att det stör körningen. Övre halvan ser ut att vara täckt av imma.
Bromskraftåtervinningen kan ändras från låg till standard, hög, auto eller enpedalsläge. Oavsett läge har gaspedalen bra känsla. Styrningen har inte överdrivet mycket känsla, Firefly tycks ha prioriterat en lätt styrservo och snäv vändcirkel.
På släta landsvägar är ljudnivån låg med undantag för en del vindbrus runt speglarna och takstolparna. Riktningsstabiliteten är inte hundraprocentig, man måste passa med ratten i vindbyarna.
Firefly ska hitta kunder i lägre prissegment, de som inte är så sugna på att betala en halv miljon kronor och uppåt för en bil med ett batteri som man måste hyra som hos Nio. I skrivande stund finns ingen uppgift om Firefly kommer hit. Men så kommer sannolikt att ske, Firefly lanseras just nu i nära 20 europeiska länder. Det nederländska priset på 29 900 euro ger den bästa fingervisningen om vad den kan kosta i Sverige. Vi kan räkna med en prislapp som säger minst 330 000 kronor. Är det tillräckligt billigt?
Förmodligen. Utbudet av elbilar i den här prisklassen är litet. I jämförelse med Citroën ë-C3 och Hyundai Inster för precis under 300 000 kronor framstår Firefly som betydligt mer bil. Vore det inte för Europas strafftull på kinesiska elbilar så skulle Firefly troligtvis få ett svårslaget pris.
Baksätet, för bara två passagerare, är förvånansvärt rymligt. Man sitter bra bakom en lång förare och med bra takhöjd och det går att få in fötterna under stolen framför. Bagageutrymmet är större än i de närmaste konkurrenterna och fram finns en stor och djup frunk.
Batteripaketet rymmer modesta 42 kilowattimmar som ska ge en teoretisk räckvidd upp till 33 mil. Laddeffekten är begränsad till endast 100 kW. Fireflys batteripaket ska vara möjligt att byta, precis som de större Nio-bilarna. Tyvärr är Nios batteribytesstationer inte byggda för att hantera så små batterier som Fireflys, så märket kommer att behöva egna stationer.
Det första intrycket av Firefly är högst lovande. Här har vi en friskt designad, rymlig och praktisk småbil med många positiva egenskaper. Med rätt pris kan det bli succé.
