Emma Ribom, Edvin Anger och sprintdrottningen Jonna Sundling får under tre år ”några miljoner” av finansmannen Christer Gardell.
När DN avslöjade skidnyheten i våras stöttade miljardären redan svensk basket. Efter det har han fortsatt att ösa pengar över bland annat beachvolleybollduon David Åhman/Jonatan Hellvig och judomedaljören Tara Babulfath. Under uppmärksammade ultimatum är Gardell även villig att sponsra svensk tennis. En annan som fått pengar är alpine fartåkaren Felix Monsén.
Det var efter en tv-intervju i somras som Gardell, enligt SVT, hörde av sig till Monséns pappa med ett sms:
”Såg Felix på burken nu. Felix får 250 000 kr per år i två år. Ge mig inbetalningsdetaljer för den första betalningen.”
Lika spontant gick det till när skidskytten Ella Halvarsson chockades av en gåva på 300 000 kronor mitt under inspelningen av en talkshow. Den kom från tv-spelsentreprenören Josef Fares, vars företag de senaste åren gjort ett resultat på över 200 miljoner kronor per år.
– Det är bra om det här blir en trend, säger Halvarsson och skrattar.
– Om fler miljardärer – de har ju gott om pengar – vill ge till skidsport så är ju det toppen.
Att pengarna behövs i idrotten råder inget tvivel om.
I en debattartikel på DN Debatt skriver Sveriges olympiska kommitté (SOK) på tisdagen att läget för svensk toppidrott är akut.
70 procent av de olympiska landslagen kommer att behöva ta betalt av sina aktiva 2026. I snitt är avgiften 100 000 kronor.
Samtidigt lever 44 procent av de idrottare som ingår i SOK:s stödprogram under existensminimum.
Svenska staten behöver göra mer, skriver SOK. Men även fler företag eller privatpersoner behöver kliva fram, ”göra skillnad och på köpet få starka värden tillbaka”.
När DN träffar skidskytten Ella Halvarsson och längdåkaren Emma Ribom under uppladdningen inför OS 2026 är de båda inne på samma spår.
– Jag hoppas att det här kan inspirera fler att stötta idrotten, säger Ribom om tillskottet hon fått från Christer Gardell.
– Det är många som vill elitsatsa och följa sina drömmar, men då krävs också ekonomisk stöttning.
Gardell själv har tidigare sagt till DN att han hoppas att fler följer hans exempel:
– Jag uppmuntrar verkligen personer som är i min situation och har finansiella förutsättningar att göra det.
– Villkoren för elitidrottare har försämrats rätt rejält i Sverige under många år.
Emma Ribom vill inte gå in på detaljer i sitt kontrakt med finansmannen. Ella Halvarsson säger att hennes pengar från Josef Fares inte är öronmärkta:
– Men däremot känner jag att det ska gå till någonting viktigt.
I vintras slog hon igenom med ett individuellt VM-silver som den stora höjdpunkten. Då drog 26-åringen för första gången också in tillräckligt med prispengar för att slippa oroa sig för hur vardagen skulle gå runt.
Under debutsäsongen i A-landslaget behövde Ella Halvarsson inte längre snåla in på saker som sportdryck, och under VM charmade hon tv-tittarna med att berätta att hon tänkte unna sig en sladdlös dammsugare.
– Det tuffaste är ju vägen upp egentligen, säger skidskytten nu.
– Det är kanske egentligen där man behöver som mest stöttning.
Och då står inte så många miljardärer på kö?
– Nej, exakt. Så det blir lite dubbelt. I år har det ju gått bra på egen hand. Men det är klart att det betyder mycket att få ett ekonomiskt stöd.
Även 27-åriga Emma Ribom, med i guldstafettlaget i vinterns skid-VM, beskriver vägen fram som tuff.
– Jag är väldigt ödmjuk inför att jag nu kan vara längdskidåkare på heltid. Det var något som jag fick jobba otroligt hårt för när jag var yngre, säger hon.
– Just att gå från gymnasiestudier till att försöka få ihop det ekonomiskt och kunna leva min dröm … det var inte helt lätt. Jag har många lokala sponsorer att tacka hemma i Kalix, som verkligen gjorde det möjligt för mig. Men det är många som får vända på varenda krona. Det är inte så himla glammigt.
Därför behövs mer stöd, fortsätter Ribom. Inte minst när det handlar om att fånga upp yngre talanger:
– Jag vet inte riktigt hur, men kanske måste man boosta företagsledare och säga ”fasen, om vi vill ha OS-medaljer till Sverige så handlar det om att titta bredare – inte bara på de här superstjärnorna”.
– Jag tyckte i alla fall att de första åren för mig, när jag var yngre, var de svåraste. Det är inte så många som kan leva på att vara längdskidåkare i Sverige.
Detsamma gäller i skidskytte.
Är man inte på en viss nivå har man egentligen ingen riktig inkomst, säger Ella Halvarsson:
– Då kanske man måste ha ett jobb. Även om jag haft turen att ha haft mycket stöttning hemifrån.
– Du måste ju träna lika mycket som de som är bäst för att ta dig fram. Men du ska också göra det utan en ekonomi. Det är inte hållbart så länge, och då kanske man känner att ”ja, då gör jag något annat”. Och då är det svårt att bygga upp den här bredden i idrotten.
Att ta emot pengar från externa sponsorer kommer dock med ett ansvar.
Det har bland annat fotbollsstjärnan Kosovare Asllani tidigare berättat om när det handlar om samarbeten på sociala medier. Inom vintersporten har affischnamn som Charlotte Kalla och Hanna Öberg tydligt markerat mot spelbolag.
Om pengar från finansmän blir en trend, vilka avvägningar krävs?
– Det är något man alltid får värdera som idrottare; ”var står jag i olika frågor?” säger Emma Ribom.
Ella Halvarsson skrattar igen:
– Nu har inte jag tio miljardärer som vill ge mig pengar så jag har inte behövt fundera på det. Men det är klart att det kan vara skillnad om man ombeds marknadsföra någonting. Det ska ju vara något som man kan stå bakom.
Läs mer:
DN Debatt. ”Svenska idrottare kommer få betala för äran att åka till OS”
Vinteridrottarna om risken för stalkers: ”Vi är en ganska utsatt grupp”
