![](https://i2.wp.com/static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/7c3fa5f1-6792-4869-b284-3d3eb84ac319.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1024:576&crop=1024:h;center,top&output-quality=80&w=1200&resize=1200,0&ssl=1)
600-kilos sjöstjärnor i betong sänks till 100 meters djup för att bli lockbeten åt de yttepyttesmå håriga bollar som utgör starten på ett korallrev. Bara 0,2 mm är larverna som flyter mer eller mindre redlöst och oförutsägbart med strömmarna i världshaven. Får de fäste kan de alltså utvecklas till havens mest exklusiva formationer.
– Djuphavsmiljön med sina koraller är nästan oemotståndlig för oss människor. Det är som yttre rymden, fast mindre outforskat. Den inre rymden! säger Susanna Strömberg, som under förra veckan var med om att sjösätta de första tre stjärnorna vid Björns rev, mellan Kosteröarna och Saltö.
I Sverige finns revbildande kallvattenskoraller bara här i Kosterhavet. Eller fanns. Bottentrålning tros ha utplånat nästan allt.
– Det är korallgrus kvar, vilket tyder på att reven påverkats mekaniskt av fisket, och inte bara dött på grund av uppvärmning eller någon annan förändring i miljön, säger Ann Larsson, forskningsledare för projektet LIFE Lophelia, som drivs av Länsstyrelsen i samarbete med Göteborgs universitet.
Det är sex platser som nu skyddats helt från fiske och ska få nya fundament utplacerade för att se om korallerna kommer tillbaka. Vid den sydligaste – Väderöarna – finns 20 000 kvadratmeter korallgrus, men också en lovande nytillväxt av ögonkorallen (Lophelia på latin) som uppstått helt spontant och som vid den senaste mätningen bredde ut sig över drygt 300 kvadrat.
Det ger forskarna hopp.
– Andra korallprojekt har odlat koraller och dem. Vi tror att det här är en miljö där det finns larver som kan få fäste, om vi bara hjälper dem lite, säger Ann Larsson.
De små korallarverna färdas mycket långa distanser från det att de släpper de samhällen de skapats i. Till en början ligger de ytligt och äter mycket, men senare sjunker de och då kan andra strömmar föra dem åt ett helt annat håll än de ursprungligen var på väg. Forskarna håller tummarna för att havens rörelser ska ta larverna till deras fundament.
En av de troligaste och mest gynnsamma kläckningsplatserna som ligger inom rätt avstånd är lite överraskande.
– Vi tror att många kan komma från oljeplattformarna i Nordsjön, säger Iga-Maria Nestorowicz.
Så människans brutala ingrepp i havsmiljön kan hjälpa till att läka ett annat?
– Ja, det växer i alla fall koraller på dem. Man kan väl nöja sig med att säga att allt inte är dåligt med den fossila bränsleindustrin.
I nästa steg ska nu sju betongstjärnor sänkas ner synkroniserat från en specialbyggd pråm, för att bilda ett kluster vid Säcken norr om Strömstad. Sedan väntar liknande etableringar vid Grisbådarna, Ullvillarna, Spiran och Väderöarna. De flesta byggs upp med hjälp av betongstjärnorna, men på några plaster testas också 3D-printade rev som liknar en stiliserad broccoli.
– Andra kunder vill ha släta produkter. De här forskarna vill ha skrovliga ytor. När vi tycker det går fel, då tycker de det blir rätt. När jag gjort ett misstag, säger de ”vad bra!”. Då kan det typ ha brunnit i slangen, säger designern Tobias von Haslingen.
Om ett år kan övrig fauna ha etablerat sig på de falska reven. Om två eller tre år kanske man kan se nya koraller växa där.
– Vi vet inte, mycket beror på slumpen, men utanför Skottland har i alla fall forskarna gjort mätningar i liknande korallgrusöknar och när de plockar upp mätinstrumenten har det i vissa fall börjat växa nya koraller på dem. Så vi tror på det här, säger forskningsledare Ann Larsson.